2009-03-01

Premiärröra

Igår hämtade jag min nya spis.
Det var lite kaos, missad planering, tungt snöfall under lastning på släpkärra. Men på det stora taget gick det bra.

Största paniken kom när jag hade två spisar i köket. Planen var att skruva fast den gamla sladden, från min gamla spis och testa att nya spisen fungerade, innan vi åkte och kastade den gamla spisen. Och nu stänger återvinningscentralen om 45 min...
Pappa som rutinerad med el kapar, skalar, skruvar. Kontakt i och klockan på spisen börjar blinka. När man vält tryckt lite så klockan anses "ställd" går det att slå på ugnen, varmluftsfläkten fungerar, hurra!
Vi häller lite vatten i en kastrull och sätter på. Det händer ingenting! Verkligen ingenting.
Vi börjar läsa i bruksanvisningarna, jag får den norska versionen. Kanske finns det en transportspärr eller något sådant. Pappa börjar felsöka elen.

Efter en tid inser pappa felet. Den gamla spisen var en trefasspis. Den nya är en trefas. En trefast-kontakt har normalt 5 pinnar/hål. Fas I, II och III samt 0:a och skyddsjord.
För att en induktionsspis ska fungera krävs det att man har 0:a, det upplyste säljaren om så det har hade jag kollat att jag hade i väggen.
Induktionsspisar har internt transistorstyrning och där med likspänningsmatning. Man likriktar alla faserna och kopplar ihop dem. Eftekten över tiden blir då den övre linjen.

Bilderna från Wikipedia.

Min gamla spis var lite enklare, för att få värme kopplade man en resistor mellan t.ex. fas I och II, en annan mellan II och III och vips, varmt. Man slipper 0-sladden.

Det pappa hade upptäckt var att min gamla spis hade en 0-sladd, den gick ut i kabeln bort mot vägguttaget. Men kontakten som man koppar in den i väggen med, den hade ingen pinne för 0! Trots att sladden gick hela vägen in i kontakten.

Hur gör vi nu? Att bygga en ny sladd tar säkert 15-20 min. Om vi testar detta först kommer vi inte hinna slänga den gamla!
Vi chansade, slängde den gamla. När pappa fått till den nya sladden, fungerade spisen utmärkt.
Invigningen fick dock vänta.


Den fick vänta till i morse. För att hålla temat med röra fick det bli äggröra. Fänkåls-, blodapelsin-äggröra.

Fänkål fräses för att få ut anissmakerna. En aning socker hjälper.

En pressad blodapelsin tillsammans med lite riven parmesanost.
 

Den färdiga röran blev inte så snygg direkt. Det röda tillsammans med två ägg blev, tja, beige. Fast smaken var helt ok.



(Kanske ska jag påpeka att det blå inte är det senaste i design, utan skyddsplast för transporten. Ugnen är ännu inte invigd.)
/L

Inga kommentarer: