När jag gick hem till föräldrarna för att fortsätta med dagens byggverksamhet passerade jag förbi en ödetomt. Något brunt där... Det är väl en svamp. Karl-Johan. Och där. Och där! Och där!
Fort bort till föräldrarna, hämta en påse och tillbaka och plocka svamparna. (Det finns en historia från när jag gick på dagis när alla barnen var ut i skogen. Jag hittade svamp och fick inte ta med den tillbaka! Tydligen ansåg jag det upprörande att de inte hade med sig ens en påse när vi var ute. Det är ju grundutrustning!)
 | |
| En ordentlig hög med svamp blev det |
För ett antal år sedan investerade föräldrarna i en svamptork. Svampen läggs ut på en nät-olla och en värmefläkt under blåser in varm luft. En possitiv bieffekt är att alla små maskar som finns i svampen tycker att något är fel i värmen, kryper ut och ramlar ner längst ner.
Sen när det väl var matdags började jag jobba med svampen, en sås! Dessutom läste jag på Matmolekyler en utläggning kemin bakom att steka lök. (En konst jag förra året försökte lära mig bemästra.) Om man vill ha mjuk, härlig söt lök, stek långsamt, låg värme, länge. (Stekningen drar fram sötman i löken, läs mer på Lisas inlägg om du vill veta varför.)
 |
| Tre lökar, ner i pannan. |
 |
| Tre lökar, 15-20 minuter senare. |
 |
Till exempel med älgpannbiffar och potatis.
Fantastisk svampsås.
Karl-Johansvampen och den söta löken. Mmmm.
Man borde servera det på smörgåsar eller nått.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar