För några år sedan fick min mor en begagnad, handvevad skärmaskin. Gedigen sak i rostfritt stål och Pärstorpsplatta. Den hamnade oanvänd i källaren tills vidare. Tills i somras då jag fick för mig att den borde gå att använda. Jag skulle över till vänner och äta tjälknul på älg, så tunna skivor var önskvärt.
Om man tittade på den gick det att se att tvättavdelningen hos den tidigare ägaren inte direkt excellerat, det gick att ana att det var "något" där inne. Efter en stunds fundering insåg vi hur man demonterade sågklingan och öppnade. Där inne fanns det något. Jag vet inte vad, antagligen organiskt från början, nu halvvägs fossiliserat. Om jag ska chansa skulle jag säga att något skurit pastadeg med maskinen, fast det är lite för otroligt. Efter fullbordad städinsats skar vi älgen i 2mm skivor, den aningen sega älgen gick nu nästan att skära med smörkniv. Efter en lyckad middag åkte jag hem och glömde kvar skärmaskinen. Tills jag fick tillbaka den för ett par veckor sedan.
Nu i helgen har jag satt igång och använda den igen. Jag hade lyckats hitta ändbitar av salami och parmaskinka nere på Konsum, dom där som är för små för att bli snygga skivor i butiken. Men smaken är densamma.
Till lunch i lördags hade jag E och C på besök. Vi anföll salamin tillsammans, C agerade motor och vevade tills armarna värkte, jag försökte justera tjockleksinställningen och ha god "korvförarteknik" så det blev tunna men ändå någorlunda ihophållande skivor som kom ut. Salamin slukades sedan med gott humör till omelett med Karl-Johan svampstuvning och nybakade råg-chiabatta.
Idag plockade jag fram parmaskinkan. Eftersom jag inte hade någon vevare fick jag försöka göra allt själv, lite svårare. Men med en tving som höll fast maskinen gick det ganska bra. Jag insåg dock att parmaskinkan nog var lite för mjuk jämfört med korven. När jag hade maskinen på tunnaste inställningen blev det inga korvskivor alls, korven missade sågklingan helt. Med den mjuka skinkan blev det 1,5mm skivor då. Lite synd, för det godaste parmaskinkskivorna är det som man kan se igenom, och nästan absorbera genom gommen utan att tugga. (Och nej, det blir inga snygga skivor alls, men väldigt mycket yta att suga ut smaken ur.)
Så just nu sitter jag och funderar på om jag ska köpa en egen skärmaskin. En eldriven får det bli så jag slipper vev-problemet. Tips mottages tacksamt.
/L
1 kommentar:
Tack för upplysningen! Har varit på väg att köpa denna maskin på loppis men väntat. Nu avstår jag!
Det får bli en annan, troligen eldriven, av nytillverkad modell.
Skicka en kommentar