Bondens blodpudding

Jag passerade förbi Bondens matbod i Hötorgshallen. Jag hade läst på Jens Linders blog på DN om Blodpudding så efter att ha provat stora delar av Taylors and Jones sortiment tyckte jag det var en bra idé.

När jag kom dit var det såklart någon före mig. Jens Linder själv. Kändes nästan passande.
Sen köpte jag min blodpudding, sådör ett halvkilo. Och dessutom ett par-tre hekto rökt sidfläsk. Jens gjorde ju det så jag kunde ju inte vara sämre. (Sidfläsket var riktigt, riktigt gott, speciellt som Pasta Carbonara. När man stekte luktade det lite "majbrasa". Det är skillnad på riktigt rökt kött, och "rökt" med rökarom.)

Dagen efter, till lunch, var det dags att prova blodpuddingen.

Blodpudding görs traditionellt på blod, rågmjöl, späck. Dessutom är russin och kryddor som kryddpeppar vanligt. I bilden kan man tydligt se späck-bitarna.

Medans jag åt upp blodpuddingen tog den sista burken lingonsylt slut!
Men jag hade ju lite apelsinmarmelad i lager. Funkar det?
Där får jag säga "sådär". Smakerna kombinerar bra, men apelsinmarmeladen dominerar. Kanske bra om man äter av Beas "radhusbiff", men inte med lyxigare blodpudding.

Slutomdömme?
Lite dyrare, men riktigt gott!

/L

Ett grahamsbröd

I fredags gjorde jag en deg på min rågsurdeg.
Poolishen fick ett par-tre timmar att starta och börja bubla till sig.
Den såg lovande ut. Dags att göra en deg!

Proportionerna (inkl surdegsgrunden) blev nog 20% råg, 40% graham och 40% vete. Hur vattenhalten var vet jag inte exakt (mätte inte). Det blev hursom en ganska fast deg.

Sen fick den jäsa över natten.
Jag har hittat ett bra, kallt ställe såhär års vid balkongdörren. Det är ett litet drag där, så tempraturen är nog någonstans 12-15 grader just där.

Så nästa morgon hade den växt till sig en bit.

Utbakning blev den "bearbetslösa" varianten. Häll ut degen, skär upp en lagom bit och lägg på den rykande heta plåten.

Jag har börjat skära i bröden numera. Djupa, modiga snitt.
(Och ja, den bortersta blev lite misslyckad.)

Sen in i ugnen på högsta värmen. Jag brukar normalt låta tempraturen gå till 98 grader. Fast då såg bröden ganska tråkiga ut, så de fick några minuter till.

 

Kan t.ex. serveras till fräst lök och selleri, ägg och bacon. Med kaffe såklart, annars är det inte bruch.

/L

Frästa morötter med stekt korv

Innan jag flyttade hemifrån var frästa morötter en enkel och god sak man kunde göra.
Grovriv morötter, stekpanna med lock. Ät.
Sedan dess har den rätten försvunnit på något sätt.

Idag var det dags för nypremiär.
I kylen hade jag ett paket italiensk salsiccia. Sån där gjort i en fabrik i det äkta Italien.

Så stekt korv med frästa morötter.

Korven hamnade en liten stekpanna, brytes och fick ligga och små-puttra lite medans grönsakerna tillagades.

I den stora pannan: lite olja, chili, vitlök, timjan, en skivad gul lök, fyra grovrivna morötter. Salt och peppar.

Efter en stunds fräsande la jag på locket och lät allt puttra i fred, säkert fem minuter innan jag gick tillbaka och tittade. Okej, fem minuter till kanske.

Sen var det ätdags!

Kan fortfarande inte förstå varför jag slutade göra detta...
/L

Söndagsbrunch: smörgåsar med täcke

Ibland när man vill ha det lite mysigt så hjälper det med ett bra täcke.

Det gäller både i soffan som till söndagsbrunchen.

Idag hade jag lite bra rester kvar. Både bröd från gårdagens lunch och resterna av den gulasch-soppa så jag åt till middag. (Som var så tjock att den borde kallas gulsch-kräm.)

Efter att stått och stirrat in i kylskåpet med öppen dörr en stund slog det mig. Varma mackor med täcke!

Dela två ägg i gulor och vitor.
Vispa vitorna. Vänd ner senap, ägg-gulor och en grabbnäve riven parmesanost med slickepott i vitorna.


Montera:

• Brödbit
• Köttmassa
• En klick äggstanning

Sen in i ugnen under grillen ett par-fem minuter.
(Jag hade timern på två minuter, titta. Två till. titta.)

Sen saknas bara kaffe för att jag ska vara färdig för världens stora frågor.

God söndag!
/L

tastecasting hos Fabrique

För en tid sedan hittade jag något nytt på internet. tastecasting Principen verkar vara att man samlar ihop ett gäng personer, aktiva på med bloggar, facebook eller twitter. Sen besöker man ett företag, låter dem visa upp sig själva som vilken pressträff som helst. Vi lovar att skriva om vår uppfattning av företaget, bra eller dålig.

Så i onsdags var jag och ett gäng och besökte Fabrique.

I den lilla trånga lokalen var vi ett dussin personer inträngda. Såpass många att rutorna började imma igen efter en stund. Och där stod vi och minglade i väntan på att det skulle dra igång. Pricken över i var den som anlände sist, tittade sig lite förvirrat runt och till sist frågade om man fick köpa bröd. En civilist! Fast visst fick hon det.


Sen drog det igång. David Zetterström berättade om företaget. När han och några andra startade firman kände de att nu var tiden mogen för att öppna en affär och sälja surdegsbröd. Allt bröd bakas på ekologiskt mjöl. (Iallafall om jag förstod rätt.) Det verkar vara så, de har tre butiker; Scheelegatan 6, Nybrogatan 6 och Odengatan 42. Den fjärde öppnar snart vid Hornstull.

De hade dukat upp en ordentlig buffé. Levain på vete, ren råg, råg med valnötter. Dessutom, som en extra, fanns det en limpa dunkelbröd. Siktat dinkel blandat med fullkornsdinkel.

Levin:
Smakade som en klassisk levin. Alltså gott, riktigt gott. En stor lite syrlig smak. Strukturen var den typen av seg och trevlig som man vill ha av ett välarbetat matbröd.
Gott som det är, men hade varit godare med kanske en skiva skinka på.

Råg, ren råg:
Grymt god. Svårt att beskriva smaken. ”En fyllig, lite söt smak” får jag nog sammanfatta den som.

Valnötsbröd:
Publiken i lokalen uppskattade brödet. Speciellt valnötterna fick uppskattning. Fast jag är nog egentligen inte en ”nöt-bröd-människa”. Ganska gott. Speciellt om man åt det eau naturell. Fast, trots min uppskattning, kom det sist i skalan. Alla andra bröd var godare.

Dinkelbröd:
Där i bland special-beställningen Dinkel.
Den limpan vi fick skivor från var lite ambitiöst gräddad. Undersidan på skivorna var helt svart. Fast å andra sidan ingick den ju egentligen inte i buffén. Den verkade mer vara den limpa man unvikit att sälja under dagen. Och om det här var dagens sämsta limpa dinkel, då borde man nog bli prenumerant...

Som pålägg fanns färskt smör som de importerar från I’lle de Ré, en liten fransk ö ute i atlanten. Smöret görs på tisdagar, transporteras hit. Och på torsdagmorgon ligger det i kyldisken i Stockholm. Smöret var grymt gott. Så gott att om man la det på smörgåsen så tog det över hela smakupplevelsen. Det konkurrerade helt enkelt ut brödsmaken. Jag funderade dock lite på det ekologiska i att flyga runt med smör tvärs över europa...

Efter ett tag började det lugna ner sig. Alla hade smakat allt bröd. Så jag tackade för mig och gick hem. ”Tack själv” sa David och gav mig en fem-åtta styckbröd (frallor) av levainen. Så jag skulle ha ”något imorgon också”.  ”Tack, tack” sa jag. Den var god till frukost. Lite mindre skorpa, men samma smak och seghet i brödet.
/L

PS. Om det här inte räcker, vad det några andra som skrev om sina upplevelser.
•    Dester [http://dester.se/?p=56]
•    Ellis [http://ellisu.blogg.se/2010/january/besoket-pa-fabrique.html]
•    Nellin [http://nelin.blogg.se/2010/january/godaste-brodet-ever.html]

Råg-manitoba / Smörgås med pannbiff

Nu under helgen har jag återupplivat min gamla rågsugdeg från de döda. Det tog en del jobb och en offrad höna men framåt kvällen hade jag något som liknade en bubblig råggröt. (Låter gott, eller hur?)

Så igårkväll tog jag fram Assistenten och gjorde deg. Jag tror det var ungefär 400g rågmjöl, och sådär 450-500g vatten. (Fast det var ju inte direkt någon som mätte...)
Till det tog jag Finax Manitoba-mjöl, med extra tillsatt amylas. (Lite fusk, men det verkar funka.) Det blev exakt 682g av det mjölet. Eftersom manitoban kan ta hand om vansinnigt mycket vatten hällde jag in lika mycket vatten som mjöl. (Jag brukar ha problem med att få in salt ordentligt, så jag fuskade och hade i ett par teskedar salt tidigt i degen, det verkade fungera hyfsat det med.)

Sen fick degen gå först 10 minuter på låg fart. Vila en bra stund. Och ytterligare 10-15 minuter på hög fart.

Nu hade jag en smidig men kletig deg. Kletig.

Om man hällde på lite mjöl under utbakningen blev det snygga limpor. Och grymt goda limpor blev det också.

Det var såpass gott att jag inte var nöjd med att äta det bara till lunch. Till middag gjorde jag norska hamburgare. Alltså pannbiff på macka.

Gör en liten pannbiff. När du vänt biffarna lägg på lite tomatgucka av något slag och låt dem bo ihop. (Jag hade gjort revbensspjäll kvällen innan, så det var bara att ta lite av den fantastiska tomatsåsen därifrån.)

Sen servera på norskt vis, pannbiff påen en smörgås.
Jag valde lite lök och taleggio som garnetyr.

/L

Apelsinmarmelad

Jag tittade på Solens mat [svtplay] härom veckan. Där var den en gammal dam på Sicilien som visade hur hon gjorde blodapelsinmarmelad på de lokala apelsinerna.

Så i vecken köpte jag ett par kilo apelsiner, packade i påse. Och gick hem lycklig.

Damen på Sicilien hävdade att det viktiga tricket var att låta apelsinerna ligga i vatten två-tre dagar först. Ta varje apelsin, kör in en gaffel på ett par tio ställen. Lägg sedan i vatten. Byt vatten två gånger varje dag.

Sen efter några dagar är det dags att sylta!

I Solens mat visade damen att man skulle skära långsmala "klyftor" (3-5mm breda) fast jag föredrar nog att hacka.

Lägg allt i en gryta, tillsätt 60% socker (vikt) till din mängd apelsiner. Mina nästan 2 kg hackade apelsiner fick alltså 1,2kg socker.

Sen var det bara att koka. Enligt den sicilianska damen skulle man koka 30-35 minuter. Om man kokar längre skulle apelsinerna blir för mosiga. Fast hon hade ju Moro-apelsiner, blodapelsiner. Jag hade spanska Navelinas, med lite grövre skal. Efter en knapp timmes kokning gav jag upp och bestämmde att de var klara.

(Ett av tricken med kokningen är att man kokar ut pektin, så det ska tjockna. Det finns lite apelsiner, speciellt i kärnorna. (Om jag förstått rätt.) Så mina kärnfria apelsiner hade inte så mycket pektin att koka ut. Men om man ser till att kylskåpsförvara marmeladen blir det ju iallafall lite stelare.

Marmelad på burkar, svalnar på balkongen.

Sen dagen efter kan man prova lite på en macka.
Mjuka goda apelsinskal med söt apelsinsmak.

/L

PS. Jag hittade även lite andra kommentarer om det här. (Jag är visst inte den enda som tittar på Solens mat.)

Vardag på Sicilien [http://vardagpasicilien.blogspot.com/2010/01/solens-mat.html]
Copparules [http://copparules.wordpress.com/2010/01/18/apelsinmarmelad/]