En juligare kotlett

Igår funderade jag på om det inte var en bra dag är "kotlett och kål". Det är en ganska enkel rätt. Principen är att bryna en kotlett på båda sidor (hög värme så det blir lite stekyta) och sedan låta den koka klart tillsammans med en massa vitkål.


På vägen hem passerasde jag förbi en liten butik i Älvsjö med bra kött. Efter att ha tittat runt lite hittade en skiva kotlett av gotländskt lamm. Så hem och göra "Får i kål". Eller, nja. nej. Det är en annan rätt som vore spännande att försöka göra, fast inte idag. Men lammet fick iallafall tilllagas ihop med kålen.


Grundprincipen är enkel. Bryn en kotlett på tokhög värme, 30 sekunder per ena sidan, vänd och räkna till 30 igen. Släpp sedan ner ett litet berg med strimlad vitlål ovanpå och häll på lite vätska, kanske en knapp deciliter? Vatten+buljong-fond är mitt standardval. Eftersom pannan är varm kommer vätskan direkt börja stormkoka. Lägg på ett lock så ångan inte rymmer för fort. (Jag använder min gjutjärnspanna till detta, en enkel teflonpanna skulle nog inte tåla den snabba nedkylningen från vätskan.) Sen får kotletten ligga och småputtra på eftervärme en kvart, tjugominuter medans fläsket blir genomstekt (kokt?) och kålen mjuknar en del. Sen är det klart! (Trogna läsare kanske minns att jag skrivit om denna metod för att steka fläskkotlett förut.)

Dagens variant blev lite mer exotiskt julig, rödkål istället för vitkål.

Jag började med att skiva en lök och en stjälk selleri som fick fräsa tillsammans i en panna tillsammans med kryddor. (Kummin och salvia tycker är en bra par här.) Blanda i rödkålen och låt den bli aningens brynt. (Bryn kotletten under tiden.) Sen är det bara att släppa ner kål+lök ovanpå kotletten, häll på buljong och på med locket. En kvart senare är middagen klar! 
Om din selleri-stjälk har blad, garnera med dem!


God Jul!
/L

Jullunch-pizza

I tisdags var jag med och organiserade en liten jullunch. Vi var ett gäng som hade plockat fram en någorlunda hyfsat julbord. Rökt lax, skinka, fårfiol, ägghalvor och sill såklart. Jag hade bidragit med att göra sillinläggningarna.

Det var en trevlig lunch, alla åt och småpratade lite sådär som man gör på sådana tillställningar. Och så blev det lite rester, ganska mycket rester faktiskt. Så när jag gick hem hade jag med mig en del rester. Fårfiol, grönkålen som var garnityr och en halv Västerbottenost.

Idag blev det därför jullunch-pizza.

Grönkålen trodde jag skulle behöva lite förberedande uppmjukning. Så den fick ligga och sjuda några minuter först. Sen blev den smörslungad en aning innan pizzan monterades. Pizzabotten, tomatsås, grönkål, lammfiol och västerbotten. Som en jultallrik, fast mycket godare.

/L

Konfiterade trattkantareller.

Just nu är det sässong för trattkantareller. Visserligen börjar sässongen närma sig slutet, i helgen var jag och far min ute med pannlampor. På en halvtimme lyckades vi plocka 1½ kg. (Jag hade en starkare lampa än pappa, så jag lyckades norpa åt mig betydligt mer svamp. Fast jag antar man kan plocka medans solen är ute. Om det inte är molnigt. Om man orkar upp tidigt på morgon...)

Vi hade en likande runda för några veckor sedan. När vi satt där efter rensningen medans högen av rensad svamp växte så sakta funderade jag lite på vad man skulle göra av den. Kunde man göra något annat än att bara lägga den på torken och spara i skåpet?

Jag hade en svag minnesbild från ett gammalt inlägg från Gitto. Konfiterad Karl-Johansvamp.
Borde man inte kunna göra samma sak på trattkantareller?

En full olla/bricka med svampar blev grovhackad och hamnade i en form. På med smör, timjan, en massa smör och in i ugnen.

Det fick stå där på lite låg temperatur i en fyra-åtta timmar. (Minns inte exakt temperatur, kanske 120?) Sen var det bara att ösa upp i burkar och spara undan i kylen.

Idag hade jag tänkt att använda det.
Jag brukar laga fläskkotletter såhär. Bryn dem hårt på båda sidor. 30-45 sekunder i tokvarm panna. Vänd. 30-45 sekunder till. Häll i vatten i pannan och på med ett lock. Låt det ångkoka i 10-15 minuter till.

Planen var att bryna kotletten som vanligt. Lägga på en matsked svamp-smör och en hackad fräst liten lök ovanpå. Jag hade grovhackat en lök. Fräst tillsammans med salvia. Sen på med en del vattan och en del fransk senap så fick det koka ihop en aning. Ovanpå kotletten och smören hamnade detta lökhack och vätskan. Sen får det ligga och småmysa i värmen tills kotletterna är lagom genomstekta.

Väldans gott
/L

Och se upp. En en burkarna med svamp hade svampbitar som stack upp ovanför fettlagret. Efter två veckor var det även lite ludna saker ovanpå svampen. Inte helt kul. Se upp där!

Öljäsningens problem och nödlösningar

Jag gjorde en ölsats till. Enligt receptet (mitt recept iof) skulle det bli en "Dark IPA". Torr, besk och stark. Sagt och gjort skredde jag till verket.

5kg tvåraders Pale Ale malt
1kg Crystal 100 malt
50g patent malt
500g extra socker

Humle:
35g hela humle kottar, Target (12,5%) vid 70 min
22g hela humle kottar, Target (12,5%) vid 10 min
8g hela humle kottar, Amarillo (10,2%) vid 5 min

OG 1072
FG 1012 (FG är efter super-slut-jäsningen alltså. Läs nedan för motivering.)

Vid flasktappnings-dags gjorde jag som vanligt. Öppna hinken, häll i lite socker, drygt ett hekto. Rör om, låt det stå så allt lugnar sig och så tappa på flaskor. Inte så bökigt.

När flaskorna hade stått på efterjäsning i en tio dagar tänkte jag det var dags att prova om det blev gott. Jag öppnade en flaska och hällde upp. Det smakade som någonslags ironi över Barley Wine. Sött, aning beskt och ingen kolsyra, eller iallafall nästan ingen kolsyra.
Jag hade ju lovat att ta med till festen!

Jaha. Nähä. Det här funkar ju inte. Uppenbarligen inte.

Prio 1, ta bort sötsliskigheten.
Prio 2, lite kolsyra.

Så jag började med prio ett. Sötsliskigheten. Det ända sättet att ta bort socker är att omvanda det. Jag hade en planerad julöl som höll på att jäsa. Jäsa. Det innebar att jag hade levande jäst hemma. Jag blandade ihop lite maltextakt och vatten i en bunke så det skulle ge en OG på ungefär 1040, kokade, kylde och hällde i en slev av den jäsande julölen. Efter ett dygn såg det lovande bubbligt ut så jag hällde ner jäst-slurryn i en jäshink. Sen i med ölen. Det kändes mycket konstigt att ställa sig med två lådor ölflaskor, öppna flaska efter flaska och hälla ut. Visserligen i slasken, men väl i någon oformlig plasthink.

Jaha, så jag tog min öl, hällde ner i en plasthink, med jäst visserligen fast det kändes ju ändå lite som att överge, kasta bort ölen. Fast dagen efter var den glad och tacksam, det bubblade lite uppmuntrande från vattenlåsen.

Fortfarande efter några dagar bubblade det på. Så jag lät det stå där och bubbla på. Det bubblade. Och det fortsatte att bubbla. Och bubbla.

Min plan var nog att låta det bubbla ut, hälla i lite mer socker, flaska och låta det jäsa i flaska igen, precis som jag hade tänkt. Fast när helgen i fråga började närma sig jag inse att det här skulle inte funka. Inte en chans i h-e att det hinner jäsa fram lite fina bubblor innan helgen. Inte en chans.

Jag hade två mål med omjäsningen, sockret och bubblorna. Sockret var löst, men bubblorna kändes floppat.

Så vad gör man nu?
Dags för nödlösningar.

Efter lite funderingar fick jag en idé.
Min mamma har en maskin som kan stoppa in kolsyra i vatten, en Soda Streamer. Borde inte det fungera?

Jag övertalade mamma att låna den över helgen. Jag fick den tillochmed lite i god tid. Så på torsdagskvällen skulle jag testa konceptet. Jag hällde öl i Soda Streamer-flaskan, skruvade in i maskinen och tryckte på "kolsyra-knappen". Skruvade ur flaskan igen. Pschhhh. Och en massa skum började komma ut. En massa skum. Tack och lov att jag var i köket så det var bara att ta hela Soda Streamer, ställa den i vasken och låta det mesta spruta ut, och torka upp det som kommit på golvet och skåpluckor.
Den lilla öl som fanns kvar i flaskan smakade bra. Fast just nu kändes det inte som en helt lyckad plan. Fast det var tordag kväll, tiden för experimenterande var slut.

På fredagen åkte jag iväg till festen med en Soda Streamer och två dito flaskor i en påse och två fem-liters dunkar med öl. Kolsyrefri öl alltså.

Jag hade en idé om att jag stressade ölen. Jag har för mig att man ska kolsyra drickat, låta det stå en stund och sedan hälla upp. Så på fredagen hade jag en lugnare plan. Fyll en Soda streamer-flaska med öl, kall öl. Kolsyra ölen i maskinen, spruta i den ganska långsamt. Låt det sedan stå stilla i en halvtimme, stilla i maskinen.
Så det var med viss förväntning jag skruvade loss flaskan för att se vad som skulle hända. Skulle jag få en stor famn fylld med med ölskum, eller en flaska med kolsyrad öl?
 

Öl blev det. Det pös lite, men ingen olycka. Fast det skummade en hel del. En oförsiktig festdeltagare upptäckte att hans glas bara innehåll skum och en aning, aning öl i botten. Så det <var inte lätt, definitivt inte perfekt men det fungerade. När man hällde ut vätska ur flaskan kom det nånting som definitivt var öl. Tillochmed ganska god öl.



En flaska gick inte åt den kvällen, den fick stå åtskruvad, kolsyrad över natten. Så när vi smakade den efter bastun var den jättebubblig och därför för besk, för besk för mig till och med. Men om man hällde med galet mycket bubblor, lät det lugna sig, då gick det att dricka. En ganska besk men smakfull öl.

Så att använda en Soda Streamer är inte idealt. Långt från.
Men om det inte finns några andra alternativ, då kan det vara en fungerande lösning.

Over and out
/Leif

Abborren simmar i saffran

På vägen hem häromdagen kom jag på vad jag skulle ha för middag.
I somras var jag och hälsade på Margit och Magnus Richtert på en oförglömlig grillkväll med hel entrecôte, revbensspjäll och kalvhjärta. Det var en mycket trevlig kväll med prat och träffa nya människor.

På vägen hem fick jag tipset att passera förbi växthusen.
Jag hittade några bra zucchini, en imponerande fänkol. Potatis som smakade. Verkligen smakade.

Jag har pratat om det förut, men nu var det det dags för resterna ur frysen. "Jag pratade även med öns officiella fiskade Fred som hade en disk där och fick med mig lite frysta abborrfiléer hem." Så idag var det dags att ge sig på fiskarna som simmat i frysen sen dess.

Jag hade en idé om att fiskarna nog gärna ville simma i saffran. Grädde och saffran.

I enlighet med det kloka talasättet "lök på laxen" så började jag men att skiva ett par trevliga lökar. Frästa tillsammans med först med chili, sen i med en påse saffran och lite dragon. (Det är ju ändå fisk vi har här.) När väl löken började verka lite "välfräst" åkte ett par klunkar grädde och en del mjölk ner. Tillsammans med salt och peppar och en aning blomkål jag hittade i kylen. Ytterligare lite fördröjning så hade vätskan börjat koka. Det var dags att laga mat!

Fram med en glasform, lägg ner aborrfiléerna, häll över den varma vätskan och löken. In i ugnen! Efter en 20-30 minuter börjar ytan på vätskan se lite lovande ut. Servera och njut.

/L

Hembryggd öl, försök 2. Den första helmalten

Jag gjorde ett nytt försök att göra öl, efter mitt förra försök,. Den här gången helt "från scratch". Inget matlextrakt, inget bryggsocker, inget sånt. Allt socker ska komma från malten. Allt ska vara rätt och riktigt.

Planen var att testa om det går att göra öl själv hemma.

Jag började med att bunkra råvaror. 6kg kornmalt. 4 kg vanlig pale ale, 1 kg karamellmalt, 1kg munchener, Det skulle koka till 20l vört. Här dyker det första problemet upp, min största kastrullen är 10l...


Så min plan var att göra två omgångar, 10l styck.
I första kastrullen hamnade 2lg pale ale och karamellmalten en dryg timme. Planen var att hålla 66 grader för att ensymerna ska bryta ner de kompleta sockerarterna till enklare, som jästen klarar av att äta upp. Jag stoppade ner min digitala termometer och satte den att pipa på 67 grader, slog på plattan och satte mig ner och läste brevid.


Ganska snart började jag jag inse hur stor temperaturskillnad det är i en kastrull. Om vatten och malt hade varit en ideell gas hade temperaturen i kastrullen naturligtvis varit jämn, varje gång en droppe längst ner hade blivit uppvärmd av hade den åkt iväg till en kall del av kastrullen och utjämnat sig. Tyvärr är de inte så enkelt. Den där varma vätskedroppen kommer snart, på sin väg mot kylan, krocka med en samling korn, och fastna där.


Den enkla lösning är att röra. Ner med en slev och rör. Helst hela tiden. Hela. Hela! Tiden! I en timme.


Jag fegade ur och fuskade lite. 
Koka upp under omrörning upp till max-tempraturen. Beta-amylaset anses ofta ha en maxgräns på 68 grader. Sen får det stå och långsamt svalna ner till kanske 64-65, sen är det dags att värma och röra igen. Inte direkt perfekt, men iallafall bara hanterbart jobbigt. Och man hinner läsa en del i boken på den timme-90 minuter som mäskningen tar.


Nästa moment är att sila ut vätskan ur malten.

Den rutinerande hembryggaren öppnar man nu tappkranen på mäskkärlet. Tappkran? Jag har alltså en 10l syltgryta. (Jag är alltså inte rutinerad, bara entusiastisk.) Min plan var "durkslag". Enklast verkade vara att ösa med en 1½l kastrull, fälla ner i ett durkslag. På så sätt sila av malten. 

Ganska snabbt märkte jag att det droppade långsamt. Två durkslag då? Dubbelt så snabbt.
Fast fortfarande långsamt. Visserligen hälften så långsamt, men alla durkslag var nu fulla.


Nästa försök var att tömma ett durkslag i en kökshandduk och pressa ur vätskan för hand. Det fungerade. Fast det var ganska jobbigt och att pressa ur drygt 60-gradig vätska med händerna är varmt. Lite otrevligt varmt. Efter en stund, ganska ordentligt otrevligt varmt. Men det fungerade.
Och på köpet fick jag lena, fina händer. Skulle kanske gå att marknadsföra som peeling-metod?


När jag väl hade lyckts få ur de fem liter som kokade med malten var det dags för lakning, ursköljning helt enkelt. Så, till slut, hade jag fått ut runt 8 liter vört från min kastrull.

Bara att börja om igen. I med korn, vatten. Koka. Häll ur. Krama ur. Bränn händerna lite lagom. 8l till. Den här andra halvan av vörten fick bli den delen som blev kokt med humle.


Min plan var 60, 15 och 5 minuters humle. Alltså att ta en näve humle koka i vörten i 60 minuter, en näve får koka i 15 minuter och en sista näve när koket nästan är klart. (Jag hade ju räknat ut exakt hur mycket humle jag skulle använda med programmet BeerSmith. Så klart. Där kan man mata in hur beskt man vill ha ölen. Exakta måtten har jag inte här. Men ungefär 150g hel humle totalt. (Vill du veta exakt? Vid 60 minuter kokning kvar: 26g Cascade och 23g Amarillo. Vid 15 minuter kvar 27g Cascade och 20g Amarillo. vid 5 minuter 28g Cascade och 13g Amarillo. Puh. En del ambitiösa människor mäter till och med upp allting i förväg.)

Planen höll. 

Sen var det dags att kyla vörten. Mycket enkelt, stoppa ner kastrullen i badkaret, vänta tills temperaturen gått ner till strax under 40 grader och häll ner jästen.


Jäst är ju egentligen ett eget kapitel. Man kan tydligen ägna hur mycket tid som helst till att få fram en bra jäst för öl. Odla själv. Spara bra jäststammar i frysen. Lite beroende på hur nerdig man är. Jag har uppenbarligen inte nått den nivån ännu. Jag köpte "färdig" jäst. Färskjäst.
Det kommer i en "smack-pack". En (förhållandesvis) stor behållare av aluminumfolie (som innerbehållaren i en bag-in-the-box). Stor ungefär som ett tillplattat mjölkpaket. Innuti denna finns näringsämnen och socker för jästen. Och jäst. I en liten svag plastpåse. Dagen innan man ska brygga tar men och slår på behållaren lite lagom hårt för att spräcka plastpåsen, man inte ytterskalet. Då kommer jästen helt plötsligt få tag på näring och mat att börja växa av, utan att jag behöver oroa mig för att förorena jästkulturen med allt annat jag har i mitt kök. Smutt.


Så när väl mäsken hade svalnat var det bara att hälla ner jäst-sörjan. Sätta på locket. Låta tunnan stå stilla och vänta. Vänta på det där första "blupp":et som säger att jäsningar har startat. Att det finns en frisk och stark jäststam som kämpar på din sida. Som jobbar på att du ska få en god öl. (Ja, det är kanske inte riktigt det öde som jästen hoppades på, men den jobbarför din sak hursomhelst.)


Det ordentliga arbetsinsats som nu är kvar är disken. Och en hel del disk dessutom...

Har man gjort allt rätt så kommer mäsken jäsa snällt i några dagar. Rekommendationen är att jäsa i ungefär tre dagar. Tappa om till en ny hink, så man blir av med bottensatsen. Efterjäsa (gärna kallt) i tre-fyra veckor.

Jag gjorde ju detta på sommaren, i min lägenhet. Där är det inte kallt...
Efter tre dagar tappade jag om som rekommenderat Två dagar senare tappade jag till flaska, då hade det det i jäshinken jäst ut
Flaskorna kräver lite extra socker för att jäsa fram lite kolsyra för att får bubblor. Eftersom jag nu hade en ren och fin jäshink att jobba i var det ganska lätt. Bara häll ner lite sockerlag (120g socker) i hinken, rör och och tappa upp på flaskor med din favorit-hävert. Vänta en vecka, gärna två om du har tålamod. (Jag provade den första flaskan efter 3 dagar, då var den inte alls klar. Men 8 dagar senare började det smaka riktigt bra.)


Sen rekommenderar jag att du väntar in en varm skön sommarkväll. Plocka fram en bra bok. Gå bort till din favoritkyl och plocka fram en flaska av din nya öl. Slå dig ner på balkongen, öppna boken och ta en klunk öl. (Om du inte har en bra bok går det lika bra men vänner, fast de kommer antagligen vilja ha av din goda öl.)


Så har jag lärt mig något?

Ja, det är möjligt att göra öl hemma med bara "vanliga" kökstillbehör som 10l kastrull. Fast det är väldans jobbigt. Så jobbigt så jag har som plan att aldrig göra om. Fast det var lite roligt, och det blev gott. Om jag får tag på bättre utrustning så kan jag tänka mig att prova igen.


/L


Va. Ölen? Hur den smakade?
Jag skulle säga att den hade en tydlig bäska utan att vara aggresiv. Jag hade haft i en aning havregryn vilket gav en intressant biton. Gott och inte helt vanligt.


PS. Dessutom kan jag avslöja att det blev ett försök tre, men det blir ett annat bloginlägg...

En röd bulgur

Såhär på sommaren cyklar jag för det mesta till och från jobbet. Det är trevligt. Man får en nivå av meditativ paus medans man trampar framåt. Ibland ser man något som fångar uppmärksamheten. Men dom andra gångerna får hjärnan rulla på fritt. Ofta fångas tankarna av vad jag ska göra när jag kommer till jobbet, eller vilka problem jag hade olösta när jag gick hem. Fast ibland tänker jag på helt, helt andra saker.

Idag tänkte jag på bulgur. När man köper en lunchsallad eller en wrap med bulgur är den nästan alltid lite rödfärgad. Fast bulgur är ju skalad, krossad vete. Vete är vit-gult. Hur kan det vara rött?
Ja, det var dagens tanke.
Väl hemma blev det lite surfande och det vanliga skälet verkar vara en aning paprikapulver och nån matsked tomatpure. Som i detta recept. Låter ju nästan enkelt. Och som bra inspiration för en middag.
Hacka ett ordentlig lök och fräs i en panna tillsammans med en aning chili. Kanske en hackad morot också om det låter som en bra idé. När löken börjar se lite blank ut är det dags att hälla ner bulguren så den kan bli lite brynt också. Efter att bulguren fått lite förstart är det dags för paprikapulver och en lagom dos tomatpuré.

När väl paprikapulvret verkar ha absorberats är det dags för lite vatten, och en buljongtärning. På med locket och vänta en 20-30 minuter.

Sen är det matdags!
/L

Sås på fänkål och saffran

I helgen var jag och hälsade på Margit Richert ute på Adelsö. Att sitta ute i sommarnatten med ett varierat, eklektiskt sällskap och prata om vad som helst medans man får fantastisk mat är ett privilegium. Kvällen tog slut på tok för fort en snart var det dagen efter och dags för hemfärd. Jag fick ett tips med mig. Stanna vid grönsaksodlingarna på vägen mot färjan. Väl där började jag med att botanisera runt i växthuset. Tomaterna var tyvärr slut för helgen (det fanns några orangea på gång, men inga välmogna). Det verkliga fyndet hoppas jag var den squash jag köpte. Rejält stor, när man knackade på den ekade den sådär tomt, torrt som mogen squash gör. Den ligger i svalen just nu. I påsen hamnade också potatis, lök, mangold och fänkål.
Jag pratade även med öns officiella fiskade Fred som hade en disk där och fick med mig lite frysta abborrfiléer hem.


Idag tog jag och använde den stora fänkålen. Bara att få tag på svensk fänkål brukar ju vara svårt, alla i affären visar sig oftast vara italienska. Den här var uppenbart lokal. Om ni tänker på hur en fänkol brukar vara, några lager med avkapade stjälkar som sticker upp. Ibland lite "grönt" längst upp på någon av stjälkarna (ungefär som dill, fast bara nästan). Inga mängder dock. Idag insåg jag anledningen. Det där gröna tål inte frakthanteringen antar jag. Den här fänkålen hade allt grönt kvar. Jag har läst att man ska spara det gröna topparna och ha som garnering. Hade jag gjort det från denna fänkål hade vad som helst sett bra ut, inklusive fiskbullar. ("Det är något under det gröna täcket, eller hur?") Det var roligt att se hur en fänkål ska se ut i det fria. (Tyvärr tänkte jag inte på att ta något foto.)


Jag funderade lite på vad jag skulle göra av fänkålen innan jag kom fram till en bra idé. Sås. Till biff.

Hacka en massa fänkål fint. Fräs tillsammans med ett par lökar och aningen chili tills fänkålen börjar se klar ut. Häll i ett paket saffran och låt smakerna gifta sig. Tillsätt en skvätt grädde och fyra skvättar mjölk så det blir lite såsaktigt. (Kanske en aning mjöl om det ser för rinnigt ut.) Servera till potatisen (kokt) och en skiva biff (stekt).
Intages med fördel på balkongen i sommarkvällen.
/L

PS. Är man inte biffsugen tror jag det skulle gå nästan lika bra att röra ner räkor och servera till spagetti. Borde bli lite såhär, fast med fänkål såklart...

Hembryggd öl. Försök 1

Jag har ett ölintresse. Ganska stort faktiskt. Jag har ibland funderat att skriva lite om öl här förut, fast det har hamnat utanför min grundprincip, "Jag skriver mest om mat jag gjort som var intressant på något vis." Och någon annans öl har ju inte jag gjort, bloggar där folk skriver om öl de druckigt finns det ju redan gott om. (BeerSweden, Ölhunden, Schnille och Smak är några jag läser och vågar rekommendera om ni vill läsa sånt.)
Fast idag känner jag att jag har gjort något som nästan kan anses vara "mat jag gjort".

Dagens inlägg är alltså en ganska lång, pratig, utläggning om hur jag startat en ölsats hemma. Och hur man gör öl, generellt. Ganska kan vara fel ord. Det här är nog mitt längsta blogginlägg hittills. Det blir ganska långt, ja. Men jag känner att det är motiverat med den långa utläggningen, eftersom jag inte kunde hälften innan jag satte igång...

Jag har gjort öl några gånger hemma förut. Fast det enkla sättet alltså.
Man köper en konservburk  med malt-sirap, koncentrat, tillsätter vatten och lite extra socker och låter det jäsa. Inte så svårt. Det jobbigaste är att tappa på flaska, det brukar bli en del spill. Helst ska man ha en grovkällare eller ett badrum att jobba i, så det bara att, som en vis man sa, spola av allt med högtryckssprutan efteråt.

Men jag hade börjat bli inspirerad att försöka mer från grunden. Inte köpa färdigt joskoncentrat utan pressa apelsinerna själv, så att säga.
Jag har senaste året åkat med på studiebesök på några svenska microbryggerier, mest arrangerat av tvåmans-bolaget BarrelTales. Nästa resa blir i augusti till Haninge...

Jag har lärt mig en hel del om hur man gör öl, om man börjar från grunden. Jag visste ju att man gjorde öl av korn. Och med lite rutin att baka tänkte jag man de använde samma teknik. Blanda vatten, mjöl och humle till en välling. Jäs den. Sen filtrerar man vällingen för att få ut ölet. Det var fel. Jättefel insåg jag snabbt.

Nu vet jag bättre, en kort resumé om ölskapandet:

1. Ta korn (eller annat spannmål) och låt det ligga lite fuktigt några dagar. Det kommer då påbörja gro-processen. Då omvandlast stärkelsen i kornet till enklare sockerarter, främst maltos. Jäst föredrar enklare socker. Stoppa sedan gro-processen genom att värma upp/torka kornen. Nu heter det malt.
2. Ta malt och koka/vaska ur sockeret/maltosen. Proffs brukar duscha kornen med varmt vatten, kastrull på spisen är också möjligt. Sila vätskan, den heter nu sötvört. (Och är utmärkt att baka på. Riktigt vörtbröd ska såklart vara gjort på riktig sötvört.)
3. Koka vörten tillsammans med humle för att få lite bäska i ölen. Sila bort humlen. Nu är det stamvört.
4. Låt vörten jäsa varmt några dagar. Grönöl
5. Tappa över till nytt kärl och låt jäsa kallt (om du kan) några veckor. (Poängen är att få bort värsta bottensatsen.)
6. Tappa över till flaskor, jäs lite till på flaska/fat för att få kolsyra i ölen.
7. Lagra ölen några veckor.
8. Drick!

Att prata med eldsjälarna som startar ett litet bryggeri och försöker göra öl själva har helt enkelt inspirerat mig. "Det borde man väl kunna göra själv?"

Efter att ha tittat runt lite har jag insett att jag nog ska fuska lite iallafall. Utrustning: Lakkärl, kastrull 30l. Nä. Det har jag ju inte hemma.

Nåväl, för mer dödliga kanske delmäskning var en mer rimlig ambition. Istället för att ta en burk koncentrat och tillsätta socker, ta koncentrat och koka ur sådär ett kilo korn hemma på spisen. Alltså göra sockret själv. Utrustningslistan egentligen bara stora syltkastrullen. (Frånsett vad som behövs för satsbryggning. Men dom grejerna hade jag ju redan.)

Så efter ett ärende inne i stan och kom hem från PWG med en burk Autstralian Bitter-koncentral, ett kilo mältad Pale Ale-malt och en påse Cascade-humle.

Eftersom jag hade redan mältat krossat korn slapp jag steg 1 ovan, det fick experterna göra. Så mitt första steg var att ta fram stora syltgrytan, hälla i kornen och tre liter vatten. Stoppa ner termometern för att se när det blir varmt.

Exakt vilken tempratur som används är relevant. Korn innehåller ett antal olika ensymer som kommer hjälpa till i nedbrytningen av stärkelsen. Och dom har olika arbetstempraturer. Så här kan man påverka hur ölen kommer smaka. (När man bakar skållar man ibland mjölet, det borde vara samma syfte.) (Svenska hembryggsföreningen har en bra introduktion till ensymerna som jobbar i en mäskning.)

Jag, som lite orutinerad, började med korn, kallt vallen och mycket värme under. Jag började märka hur det verkade stormkoka i botten av kastrullen, när värmen längst upp bara var 55 grader. Jag misstänker att kornen helt enkelt agerade lock och stoppade det varma vattnet från att komma upp till ytan. (Nästa gång ska jag värma vatten vid sida av och hälla i, tror jag.)
Det här steget var trevligast. Det luktar lite svagt sött från koket, som pågår en timme så man kan sitta och läsa i lugn och ro under tiden.

Sen ska man sila av kornen. Instruktionen var att använda ett durkslag. Häll all vätska genom durkslaget. Häll sedan ytterligare 2l kokande vatten igenom durkslaget.

Men mitt durkslag har lite väl stora hål, så jag tog den stora silen. Som visade jag vara på tok för liten, det rymdes bara ett halvkilo vått korn i den. Och dessutom rann det dåligt genom alla kornen. Efter en del hällande och strul hade jag lyckats hälla all vätska igenom kornen. Som fortfarande var dyblöta med god vört jag inte ville förlora. Jag hade för mig att jag hade läst något om "saft-sil", ni vet en uppspänd duk som man långsamt låter kokade bär droppa ur. Efter att kornen legat och droppat en stund, och att jag med våld kramat ur kornen så började det kvarvarande vara ganska torrt.

Låter lätt? Nja. Smidigt? Inte alls. Snabbt? Nja, hitils hade jag ägnat närmre två timmar.

Nästa steg blir att humla.
Humle innehåller, för att förenkla, två smaker. Beskan och "blommiga toner". Beskan tar minst 15 minuter att koka ut ur humlen. Smaken, aromen och andra sidan den tål inte mycket mer än 5 minuter kokning innan den ångar bort från kastrullen. För att lösa det här problemet brukar man tillsätta humle i två omgångar, en i början och lite mera på slutet.

Jag hade i 25g Amarillo vid kokningens start. Efter 25 minuter ytterligare 18g. Tre minuter (t=+28min) senare slog jag av värmen. (Sen efter allt filtrering fick ytterligare 9g humle åka med i jäskaret.)

Jag tror "tydlig beska" kan finnas. Först en öl sats i botten, som (om jag minns rätt) skulle ge närmre 40 EBU. Sen ytterligare 52gram humle ovanpå det. Det borde märkas. Jag märker.

Näste moment är att få bort all humle som tillsats. Min första plan var att använda en handduk, som jag hade gjort med maten. Fast det fungerade inte. Första skvätten räckte för att handduken skulle sätta igen och den initialla strålen med vört förvandlades snabbt till en rännil. Och jag hade ju 5 liter vätska kvar att hälla över. Det här funkar inte. Jag återvände till silen som blivit förkastad vid vört-silandet. Häll all vätska igenom silen. Kasta humlen som fastnat. Häll igen. Tre gånger. En hel del humle åkte nog med där, fast en del blev jag iallafall av med.

Nu började det närma sig slutspurten. I min jäshink hade jag nu 5 liter humlekokt vört, 1,7kg öl-sats-malt-sirap. Nu fick den sista humlen åka i. Jag spädde ut vätskan med kallt vatten till 18l. Ner med min Öchlemeter, den visade på lite drygt 1040. Eftersom mitt mål var låga 1050 behövdes det lite mera socker. (Öchlemetern mäter densistet. Eftersom socker är tyngre än vatten så det ger information om hur mycket socker/alkohol som finns i brygden.) Den var på de låga 1040. Ungefär 500g om jag räknade rätt. Sockerlag på det och en liter vatten till. Öchlemetern visade 1052 nu, lite mera lagom. (Jag har hittat att man kan köpa "bryggsocker" ganska billigt. Det är druvsocker av låg kvalitet, vilket innebär att "askhalten" är lite högre än i Dextrosol. Fast det gör inget i ölsammanhang. Det som inte jästen kan äta upp, den kommer hamna i bottensatsen.)

Nu var det jästdags. Jag har lärt mig att man aldrig ska använda jästen som följer med i en ölsats. Den anses vara av "osäker kvalitet". Man ska alltid skaffa egen sjäst. Det har jag lärt mig.
Å andra sidan hade jag inte tänkt så långt när jag var på PGW och handlade. Så innan jag drog igång jag stod där hemma, men bara "fuljäst". Så jag dags för lite panik-förjäsning. En halvlitersburk fylldes snabbt med jäst, vatten och en knapp matsked socker. Så jästen fick stå där och för-starta sig själv några timmar medans jag gjorde allt det där andra som skulle göras... Helst ska jäst få för-starta i ett dygn eller två, men här blev det genvägar.
Det verkade fungera. Jästen hade inte riktigt börjat bubbla ännu, men det såg lovande ut. Bara några timmar senare kunde man se att trycket i vattenlåset hade börjat röra på sig. På morgonen vaknade och undrade var som lät så konstigt. Det jäste för fullt!

Nu, medans jag skrivit detta, har det gått ett par, fyra dagar. Nu har den första, intensiva jäsningen lugnat ner sig. Öchlemetern visar 1012, istället för det 1052 jag började med. Vilket borde betyda att jag just nu har 5,49% alkohol. Iallafall i teorin. Imorgon ska jag tappa över ölen till en annan tunna, för att bli av med bottensatsen och sedan låta ölen jäsa ut, snällt och sakta. (Helst ska den jäsa ganska svalt nu, fast mitt kylskåp rymmer inte så stora saker, så det får jäsa ute i värmen.)

Vid omtappningen hade bottensatsen samlat sig längst ner i tunnan. Av far min fack jag låna en extra tunna och tappade över innehållet med en hävert. Allt utom bottensatsen alltså. När jag lät det jäsa hade jag hällt ner lite extra jäst rakt ner i jästunnan, ett enkelt sätt att torrhumla. Fast det innebar ju att det nu flöt runt lite extra humle i min vört. Jag har ett "te-filter" hemma, sånt där som man stoppar i en kaffebryggare för att göra te. Allt filtrerades igenom den. Vätskan som kom ut var fantastiskt klar.

Nu började det bli dags att tappa på flaska. Om man läser instruktionerna på i en ölsats står det "häll 6 gram socker i varje 33cl flaska". Det verkar hemskans jobbigt tycker jag.

Jag hade ju redan en tunna med omtappad öl. I den nya tunnan fick snart vörten sällskap av lite sockerlag på 140g druvsocker.
Efter några timmar såg jag på vattenlåset att jäsningen tagit igång så det var dags för omtappning till flaskorna.
Fram med häverten igen och fyll alla flaskorna. Jag märkte, nu har jag inte hade någon bottensats att ha hänsyn till, hur smidigt och trevligt tappandet var.

Nästa moment är kapsylering. Jag har den enklaste kapsylatorn, modell "Greta". Det är lite pyssel att sätta dit kapsylerna. Men den kräver inte att man skruvar fäst den i väggen, vilken jag ser som en fördel.
Efter lite långtråkig repitition så är det klart. 2½ kartong ölflaskor är fulla. Ställ in i garderoben och vänta ett par-tre veckor, helst.

Fast det är klart, inte kunde jag vänta. Nu i helgen har jag börjat prova ölen lite. Den smakar fortarande lite jäst, eftersom det fortfarande håller på att jäsa i flaskan. Annars är smaken nog Brittish Pale Ale eller möjligtvis en snäll Bitter. Smaken är helt utan restsötma, jag antar att allt socker ha blivit alkohol. Vilken ger en lite torr, aningens syrlig ton. Mina vänner som märker beska bättre än mig hävdar att det blev ganska beskt.
En törstsläckare utan vara blaskig. Det tror jag blir bra nu till sommaren.

Mitt syfte med bryggningen var egentligen att se hur svårt det var att mäska själv, hur svårt det var att ha en stor gryta med korn på spisen och koka. Svaret är betydligt svårare än att koka spagetti, men inte så hemskans svårt. Jag kommer prova igen. Nästa gång blir antagligen också bara en "basmalt", fast kanske en aning mer spännande smakgivande maltsorter. Min plan är att koka ut allt socker ur malten själv. Inte "fuska" med färdig sirap. Men det blir nästa gång.

/L