2011-03-14

Bara rena råvaror

Det är den där "italienska" tanken. Ha några få bra råvaror och låt dem tala. Låter lätt, är svårt. Ett uppenbart grundkrav för det köket är ju råvarorna. Eftersom man inte har något smink att bättra på dem med, om råvarorna inte är bra blir maten inte bra. Den delen är den lätta, det är bara att hitta bra råvaror. Den svåra delen är att våga låta råvarorna tala. Att gå ut på scen, helt utan smink, utan påfågelfjädrar. 


Idag gjorde jag ett försök. En pastasås. Receptet skulle vara enkelt korv, salvia, lök och lite grädde. Inget mer, låt råvarorna tala. Ha en solist, eller kanske en trio eller kvartett som spelar. Inte en hel symfoniorkester.


Ja, iden är enkel, genomförandet kommer vi till...


Så jag hackade en lök lite lagom grovt, fräste med lite chili och salvia. Mycket salvia. (Okej. Chili var inte med på listan, fast det är ju nästan i samma kategori som salt och peppar.)


Sen, istället för den salsiccia man kunde förvänta sig, hade jag en chorizo från Latinamerikanska livsmedel. Rå fläskkorv kryddad med paprika. En liten klump kryddad köttfärs inslaget i en påse. Öppna påsen och tryck ut innehållet. Låt de fräsa ihop med löken. Rör under tiden.


Men det tar ju en stund. Så jag började titta lite hyllorna för att fördriva tiden. "Lite salt är nog bra. Eller kanske buljong."  Så efter att ha tittat runt i skåpet hittade jag ett paket thailändsk fläskbuljong.

När jag ändå stod där och rotade åkte de torkade tomaterna ut. Strimlade åkte de ner i grytan tillsammans med allt annat där. Jag borde börja ana att ingredienser höll på att ge upp sina solistroller och mera anta formen av en ensemble, där gruppen syns mer än de enskilda deltagarna.

Men jag fortsatte. Så lite vatten, lite grädde och låt del koka ihop.


Det blev gott. Fast en dag ska jag prova den rena versionen. Med bara de fyra original-ingredienserna...


/L

2011-03-02

Gratinerad vitkål

Vandrandes runt på Ica idag hittade jag en väldigt välmarmorerad skiva entrecôte. Helt omöjligt att motstå. När klockan började närma sig middag började jag fundera vad jag skulle ha mer, inte bara kött. Tidigare i veckan hade jag diskuterat hur man kunde tillaga purjolök. Idén var att bara hacka pujon, ner i en ugnsform tillsammans med lite grädde, kryddor och låta det stå och laga sig självt i ugnen.

Jag bestämde mig för att utöka detta till en hel rätt. Men vlle undvika att råka göra potatisgratäng av det hela. Efter lite rotande  kylskåpet hittade jag ett vitkålshuvud som legat där lite för länge. Det borde väl funka?

Jag började med att hacka och fräsa lite selleri. (Vad var det nu Werner och Werner sa?) I formen hamnade, nedifrån och upp, sellerin, en skivad purjolök och sedan sådär en tredjedels vitkålshuvud, strimlat. På men en generös skvätt grädde och en del mer mjölk. Kryddat med fänkål, kummin och salt och peppar förstås. Sen in i ugnen med lite alu-folie över.

Den fick gå i ugnen tills den såg färdig ut. Stek den entrecôte lagom djurröd och servera!






(Det här är "före" bilden. Efter då den bra ut, men inte lika fräsh...)

Såhär i efterhand får jag nog säga att jag var lite över-generös med tllagningstiden. Jag hade velat ha lite tuggmotstånd i vitkålen, lite "crunch". På den dryga halvtmme formen stod inne hade vitkålen mjuknat förvånandsvärt mycket. Smaken var mjuk och snäll. Gott. Nästa gång ska jag våga ha mer chili och kanske en ordentlig klick senap.

Men kom ihåg att ät gott!
/L