Lyckade misslyckanden

Ibland blir det inte alls som man tänkt.
Fast bra ändå.

Jag hade en riktigt fin färsk vitkål i kylen som jag funderade vad jag skulle göra av.
Planen var att ha den som tilltugg till en skiva skekt fläskkotlett. (Alltså ingen potatis/pasta/ris.)

Efter lite funderingar och konsultationer kom jag fram till att göra en caesar-dessing. Och woka finskuren vitkål i den vätskan. Bara låta den bir 50-60 grader.
Så med planen satt började jag göra en caesar-dessing!

I Italien hittade jag en tub med "Pasta de Acciughe". Anchovis och salt; inget annat. Invigningsdags!
(Balena betyder val på italienska. Jag blev lite överaskad när jag slog upp det hemma. "Har jag köpt val?" Fast det var bara av märket val.)

En matsked sånt, och en matsked senap. Och saften från en citron.

Ett par vitlökar, hacka och köra runt i mortel.

Blanda i en bunke med ett ägg, lite socker (jag tog en skvätt mirin).
Vispa som en galning.

Ta en god vitkål. Lägg den på min nya trä-skärbräda. (Kanske skriver jag om den någon gång.)

Strimla halva vitkålen. (Spara resten till någon annan gång.)
Ungefär så här långt följde jag min plan. Sen började jag göra en lite annan rätt.
Jag tog en näva torkad trattkantarell-svamp och blötte upp i woken. Sedan i med vitkålen och vänd runt.

Sen tänkte jag ta och hälla i caesar dessingen och lta den koka upp (medan jag rörde) så att ägget i dressingen den skulle koagulera lite, och ge en tjockare sås.
FEL!
Det var på tok för mycket vätska i dressingen för att ägget skulle kunna binda vätskan. Ett ägg räckte inte, det hade behövts två eller tre ägg.

Det såg snyggt ut. Sedan gick det utför. Vitkålen låg och kokade en brun-gul sås.
Flopp!

Fläskkotletter brukar jag steka genom att bryna kort på båda sidor. Sedan låta den koka klart under lock. Ger en genomstekt saftig kotlett. Och ett lock att diska, nogrannt.
Vitkålen blev god, riktigt god. Den lätta svamptonem matchade caesardressingen bra. Men det blev lite vått. Såpass att jag tog en bit bröd brevid för att suga upp vätskan...
/L