2020-09-27

Torsk, sous vide

Jag gav mig själv en Sous-vide pinne som julklapp 2018. Jag har ju inte använt den riktigt lika mycket som jag hade tänkt, med det borde jag ha tänkt.

Dock har jag med stor entusiasm använt den vakuumförpackare som ingick i kittet. Eftersom man kan packa bitarna nästan helt utan luft, och eftersom påsarna blir väldigt mycket tätare än vanliga plastpåsar så försvinner i princip alla frostskador. Dessutom kan man lätt tina det frysta genom att bara släppa ner påsen i ett varmvattenbad. (Jag får nog prata mer om det någon annan gång.)


På lördagen kom på att jag ville ha fisk till middag! Kanske ta till den gamla hemkunskapsklassikern "fisk i aluminiumfolie, kokt tillsammans med potatisen". Eftersom jag kom till affären lagom som fiskdisken just hade stängt vandrade jag vidare till frysdiskarna. Portionsförpackad fryst torsk bidde det...


På vägen hem funderade jag om aluminiumfolie verkligen var rätt väg att gå, då slog det mig att sous-viden borde vara perfekt. Om man jämför med sega köttbitar som ska ha många timmar, kanske dygn, så klarar sig fisk på under en halvtimme. (Knappt att jag skulle hinna laga såsen klart innan fisken var det.)


Lite internet efterforskningar senare övertygade mig om att man skulle rimma torskbitarna 20 minuter, sen sous-vide koka ytterligare 20 minuter. Sagt och gjort, 10% saltlag, fisk i.

Sen fiska upp bitarna. Och in i vakuumpåsar. Internet tipsade mig om att det räcker med bara en dillkvist med fisken, men eftersom det var mitt första försök tyckte jag att det vara lika bra med "extra allt", så torsk, en klick smör, en ordentlig kvist dill och lite skivat päron. (Jag hade fått för mig att päron och torsk skulle matcha, och jag tycker jag hade rätt.)






Tips! Om receptet säger "torka torsken med hushållspapper", gör det! Annars finns det en massa vatten som vakuumet kommer suga upp, blötlägga maskinen och sabba svetsfogen. Men andra försöket efter torkning av torsken gick bra.


Ner i kastrull och starta sous-vide-pinnen!







Servera med resterna från gårdagens spenat-risotto och vitvinssås.





Fantastiskt gott. Fisken kommer nog få en renässans hemma hos mig.

2020-03-29

Corona okonomiyaki

Nu har jag ätit lunch hemma varje dag i drygt två veckor. Nja, nått avbrott för att köpa lokal hämtmat har det varit, men ganska många dar. Så fantasin börjar tryta lite. Och helst inte "omelett igen"...

Så dök idén på okonomiyaki upp, den japanska tjockpannkakan med fyllning av kål och någon proteinbas, ofta räkor eller sidfläsk.

Traditionellt ska man hälla ut en ordentlig omgång smet, lägg på finskuren kål och ditt protein, och sedan lite mer smet ovanpå så man kan vändsteka pannkakan.
Jag har lärt mig att fuska, jag för-fräser kålen, speciellt om det är vanligt svensk vinter-vitkål. Den kan behöva mjukas upp lite. Men idag när det den färska vitkålen har börjat komma kan man skippa detta steg.
Men sidfläsket fick förstekas så det fick yta.

Börja med att göra en pannkakssmet, lite tjockare än vanlig smet. Låt den stå till sig medan du strimlar kål, och andra råvaror. (Och kanske försteker saker.)

Sen häll ner tre fjärdedelar i stekpannan, på med kål och allt annat. Häll på sista delen av smeten.
När botten börjar bli stekt kommer det stora spännande momentet, vänd den! Antigen våga, flippa den! Eller om du vill vara lite feg, ta två stekspadar.

När den grillat klart sig, servera!

Enligt traditionen ska man spritsa okonomiyaki sås och majonnäs över den.
Okonomiyakisås är en halvsöt soya sås, tänk en blandning av tomatketchup, worchestersås och soya. Och garnera med inlagd sushi-ingefära.
Tyvärr hade jag inget att spritsa majonnäs med, så det fick bli en vanlig klick vid sidan av istället.



Om du har ett barn kanske det kan vara en variant på lunch, servera med ketchup så går det nog ner.