På vägen hem häromdagen kom jag på vad jag skulle ha för middag.
I
somras var jag och hälsade på Margit och Magnus Richtert på en
oförglömlig grillkväll med hel entrecôte, revbensspjäll och kalvhjärta.
Det var en mycket trevlig kväll med prat och träffa nya människor.
På vägen hem fick jag tipset att passera förbi växthusen.
Jag hittade några bra zucchini, en imponerande fänkol. Potatis som smakade. Verkligen smakade.
Jag har pratat om det förut, men nu var det det dags för resterna ur frysen. "Jag pratade även med öns officiella fiskade Fred som hade en disk där och fick med mig lite frysta abborrfiléer hem." Så idag var det dags att ge sig på fiskarna som simmat i frysen sen dess.
Jag hade en idé om att fiskarna nog gärna ville simma i saffran. Grädde och saffran.
I
enlighet med det kloka talasättet "lök på laxen" så började jag men att
skiva ett par trevliga lökar. Frästa tillsammans med först med chili,
sen i med en påse saffran och lite dragon. (Det är ju ändå fisk vi har
här.) När väl löken började verka lite "välfräst" åkte ett par klunkar
grädde och en del mjölk ner. Tillsammans med salt och peppar och en
aning blomkål jag hittade i kylen. Ytterligare lite fördröjning så hade
vätskan börjat koka. Det var dags att laga mat!
Fram
med en glasform, lägg ner aborrfiléerna, häll över den varma vätskan och
löken. In i ugnen! Efter en 20-30 minuter börjar ytan på vätskan se
lite lovande ut. Servera och njut.
/L
Jag skriver lite löst om mat. Lite som om vi fikade ihop och jag berättar om gårdagens äventyr i köket. Till vardags programmerar jag. Jag skriver mest om mat jag gjort som var intressant på något vis. Något rolig råvara, en spännande idé, som fungerade eller något misslyckande som någon kanske kan lära sig av. Jag skriver inte om all mat jag lagar, bara den som blir en bra historia.
Visar inlägg med etikett saffran. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett saffran. Visa alla inlägg
2011-10-17
2011-08-01
Sås på fänkål och saffran
I helgen var jag och hälsade på Margit Richert
ute på Adelsö. Att sitta ute i sommarnatten med ett varierat,
eklektiskt sällskap och prata om vad som helst medans man får fantastisk mat
är ett privilegium. Kvällen tog slut på tok för fort en snart var det dagen efter och dags för hemfärd. Jag fick ett
tips med mig. Stanna vid grönsaksodlingarna på vägen mot färjan. Väl där
började jag med att botanisera runt i växthuset. Tomaterna var tyvärr
slut för helgen (det fanns några orangea på gång, men inga välmogna). Det
verkliga fyndet hoppas jag var den squash jag köpte. Rejält stor, när
man knackade på den ekade den sådär tomt, torrt som mogen squash gör.
Den ligger i svalen just nu. I påsen hamnade också potatis, lök, mangold
och fänkål.
Jag pratade även med öns officiella fiskade Fred som hade en disk där och fick med mig lite frysta abborrfiléer hem.
Idag tog jag och använde den stora fänkålen. Bara att få tag på svensk fänkål brukar ju vara svårt, alla i affären visar sig oftast vara italienska. Den här var uppenbart lokal. Om ni tänker på hur en fänkol brukar vara, några lager med avkapade stjälkar som sticker upp. Ibland lite "grönt" längst upp på någon av stjälkarna (ungefär som dill, fast bara nästan). Inga mängder dock. Idag insåg jag anledningen. Det där gröna tål inte frakthanteringen antar jag. Den här fänkålen hade allt grönt kvar. Jag har läst att man ska spara det gröna topparna och ha som garnering. Hade jag gjort det från denna fänkål hade vad som helst sett bra ut, inklusive fiskbullar. ("Det är något under det gröna täcket, eller hur?") Det var roligt att se hur en fänkål ska se ut i det fria. (Tyvärr tänkte jag inte på att ta något foto.)
Jag funderade lite på vad jag skulle göra av fänkålen innan jag kom fram till en bra idé. Sås. Till biff.
Hacka en massa fänkål fint. Fräs tillsammans med ett par lökar och aningen chili tills fänkålen börjar se klar ut. Häll i ett paket saffran och låt smakerna gifta sig. Tillsätt en skvätt grädde och fyra skvättar mjölk så det blir lite såsaktigt. (Kanske en aning mjöl om det ser för rinnigt ut.) Servera till potatisen (kokt) och en skiva biff (stekt).
Intages med fördel på balkongen i sommarkvällen.
/L
PS. Är man inte biffsugen tror jag det skulle gå nästan lika bra att röra ner räkor och servera till spagetti. Borde bli lite såhär, fast med fänkål såklart...
Jag pratade även med öns officiella fiskade Fred som hade en disk där och fick med mig lite frysta abborrfiléer hem.
Idag tog jag och använde den stora fänkålen. Bara att få tag på svensk fänkål brukar ju vara svårt, alla i affären visar sig oftast vara italienska. Den här var uppenbart lokal. Om ni tänker på hur en fänkol brukar vara, några lager med avkapade stjälkar som sticker upp. Ibland lite "grönt" längst upp på någon av stjälkarna (ungefär som dill, fast bara nästan). Inga mängder dock. Idag insåg jag anledningen. Det där gröna tål inte frakthanteringen antar jag. Den här fänkålen hade allt grönt kvar. Jag har läst att man ska spara det gröna topparna och ha som garnering. Hade jag gjort det från denna fänkål hade vad som helst sett bra ut, inklusive fiskbullar. ("Det är något under det gröna täcket, eller hur?") Det var roligt att se hur en fänkål ska se ut i det fria. (Tyvärr tänkte jag inte på att ta något foto.)
Jag funderade lite på vad jag skulle göra av fänkålen innan jag kom fram till en bra idé. Sås. Till biff.
Hacka en massa fänkål fint. Fräs tillsammans med ett par lökar och aningen chili tills fänkålen börjar se klar ut. Häll i ett paket saffran och låt smakerna gifta sig. Tillsätt en skvätt grädde och fyra skvättar mjölk så det blir lite såsaktigt. (Kanske en aning mjöl om det ser för rinnigt ut.) Servera till potatisen (kokt) och en skiva biff (stekt).
Intages med fördel på balkongen i sommarkvällen.
/L
PS. Är man inte biffsugen tror jag det skulle gå nästan lika bra att röra ner räkor och servera till spagetti. Borde bli lite såhär, fast med fänkål såklart...
2010-12-16
Spagetti med saffranssås och ett par pilgrimsmusslor
Idag hade Adlib lite blandad december potpourri. När jag satt där i bilen kom låten Mellow Yellow på, då visste jag vad jag skulle ha till middag.
Orginal:
Eller kanske en kortare om du är stressad:
Alltså om du inte förstod, saffran. Pasta med saffranssås
En rik fisk/skaldjursbullong, saffran och räkor eller nått sånt. Taget!
Eftersom mjölken var slut passerade jag Ica; kanske hade de "räkor eller nått sånt". Väl i frysdisken fastnade jag för en liten lagom portionspaket med pilgrimsmusslor. Inte direkt prisvärt kanske, handla aldrig hungrig...
Väl hemma hälde jag olja i en panna, i med ett halvt gram saffran, en aning chili. Hacka en lök, en stjälk selleri, fräs. Öka på kryddorna med timjan och fänkol. Fortsätt att fräsa tills löken börjar se lovande ut. I med lite hummerfond och vitvin. (Alltså en generös deciliter vinvin är precis prefekt här. Fast just idag fanns det inget matlagningsvin hemma, alltså sånt som kocken släpper ifrån sig. Idag hade jag äppelvinäger i. Går nästan lika bra och är redan lite ihopkokat.) Vid det här laget hade musslorna, som legat i varmvattenbad, tinat. Så spadet i påsen fick en hedersplats i såsen.
När det reducerat nästan klart så kan man med fördel låta en ordentlig skvätt grädde förena sig med resten och koka ihop lite mera.
När pastan hade kokat nästan, nästan klart skopade jag över den i såsen, för att bli klar där.
Samtidigt dags för musslorna. Fram med woken, det är trots allt min minsta stekpanna. Olja, värme, musslor. Stek musslorna en kort tid. Jag tror det blev mindre än en minut per sida. (Jag oroade mig för att de skulle hinna bli överstekta medans jag tog fotot.) Sen är det bara att hälla ner pastan i woken, röra om, servera, njut.
Glöm i det sista, det är det viktigaste.
Gott var det. Saffranet vann. Jag tror musslorna var goda, närmast perfekt stekta. Men saffranssåsen var gudomlig... Alla tillbehör är egentligen frivilliga. Spagettin skapade en bra textur att saffranssmaka, musslor är överdrivet, en räka eller tre i såsen hade gått lika bra.
God Jul!
Leif
Orginal:
Eller kanske en kortare om du är stressad:
Alltså om du inte förstod, saffran. Pasta med saffranssås
En rik fisk/skaldjursbullong, saffran och räkor eller nått sånt. Taget!
Eftersom mjölken var slut passerade jag Ica; kanske hade de "räkor eller nått sånt". Väl i frysdisken fastnade jag för en liten lagom portionspaket med pilgrimsmusslor. Inte direkt prisvärt kanske, handla aldrig hungrig...
Väl hemma hälde jag olja i en panna, i med ett halvt gram saffran, en aning chili. Hacka en lök, en stjälk selleri, fräs. Öka på kryddorna med timjan och fänkol. Fortsätt att fräsa tills löken börjar se lovande ut. I med lite hummerfond och vitvin. (Alltså en generös deciliter vinvin är precis prefekt här. Fast just idag fanns det inget matlagningsvin hemma, alltså sånt som kocken släpper ifrån sig. Idag hade jag äppelvinäger i. Går nästan lika bra och är redan lite ihopkokat.) Vid det här laget hade musslorna, som legat i varmvattenbad, tinat. Så spadet i påsen fick en hedersplats i såsen.
När det reducerat nästan klart så kan man med fördel låta en ordentlig skvätt grädde förena sig med resten och koka ihop lite mera.
När pastan hade kokat nästan, nästan klart skopade jag över den i såsen, för att bli klar där.
Samtidigt dags för musslorna. Fram med woken, det är trots allt min minsta stekpanna. Olja, värme, musslor. Stek musslorna en kort tid. Jag tror det blev mindre än en minut per sida. (Jag oroade mig för att de skulle hinna bli överstekta medans jag tog fotot.) Sen är det bara att hälla ner pastan i woken, röra om, servera, njut.
Glöm i det sista, det är det viktigaste.
Gott var det. Saffranet vann. Jag tror musslorna var goda, närmast perfekt stekta. Men saffranssåsen var gudomlig... Alla tillbehör är egentligen frivilliga. Spagettin skapade en bra textur att saffranssmaka, musslor är överdrivet, en räka eller tre i såsen hade gått lika bra.
God Jul!
Leif
2009-12-02
Saffransräkor
Enkel, snabb och lite lyxig middag är precis vad man behöver ibland, efter en dag på jobbet.
Idag kände jag att det var en sån dag.
Mina tankar snurrande kring räkor och saffran på vägen hem.
Väl hemma tog jag ut skärbrädan, hackade en lök som fick fräsa i tillsammans med en gnutta chili. Och ett helt packet saffran.
När löken väl hade blivit mjuk hällde jag ner lite vitvin och lite grädde som fick ligga och bubbla ihop medans jag drog igång och kokade pastan.
När pastan bara hade någon minut kvar fick någon näve frysta, skalade räkor åka ner i såsen.
Sen ner med pastan också.
Den fick ligga där och koka ihop tills jag började mig oroa mig för att räkorna skulle bli överkokta och sega. Nån minut alltså.
Sen servera på en stor talrik.
En stor talrik med vardagslyx.
/L
Idag kände jag att det var en sån dag.
Mina tankar snurrande kring räkor och saffran på vägen hem.
Väl hemma tog jag ut skärbrädan, hackade en lök som fick fräsa i tillsammans med en gnutta chili. Och ett helt packet saffran.
När löken väl hade blivit mjuk hällde jag ner lite vitvin och lite grädde som fick ligga och bubbla ihop medans jag drog igång och kokade pastan.
När pastan bara hade någon minut kvar fick någon näve frysta, skalade räkor åka ner i såsen.
Sen ner med pastan också.
Den fick ligga där och koka ihop tills jag började mig oroa mig för att räkorna skulle bli överkokta och sega. Nån minut alltså.
Sen servera på en stor talrik.
En stor talrik med vardagslyx.
/L
2008-11-16
Vinterkräftor
Nu har hösten slagit till på riktigt.
Idag när jag var ute med bilen åkte jag igenom ett ordentligt snöfall.
Stora tunga flingor flög runt i luften.
Trollskt.
Så kräftorna idag behövde inte bara vara varma; lite saffran och chili också.
1 gul lök
1 litet färsk fänkol
1 burk kräftstjärtar i saltlake (170g kräftstjärtar, avrunna)
½g saffran
1 mald piri-piri
1 ordentlig skvätt grädde
Först strimla fänkol och lök.
Fräs den mjuk, tillsätt saffran och piri-piri (eller annat chilihetta)
Häll sedan ner grädden och låt den koka i lugn och ro, Om det börjar se lite tjockt, spä med lite av spadet från kräftorna.
En sådan här sås ska ha frästa kräftor. Det är svårt att fräsa de genomvåta kräftorna. Jag gjorde så att jag hälde av såsen i en skål.
Ny olja i pannan, vänta tills den var tokvarm. I med kräftstjärtarna.
När kräftorna börjar se frästa ut, häll tillbaka såsen.
(Om det verkar tunnt, red med lite mjöl.)
Ta pastan som kokat i bakdgrunden, som nu nästan är klar, och ös över i såsen, och låt allt koka ihop en stund.
Servera och ät!
/L
Idag när jag var ute med bilen åkte jag igenom ett ordentligt snöfall.
Stora tunga flingor flög runt i luften.
Trollskt.
Så kräftorna idag behövde inte bara vara varma; lite saffran och chili också.
1 gul lök
1 litet färsk fänkol
1 burk kräftstjärtar i saltlake (170g kräftstjärtar, avrunna)
½g saffran
1 mald piri-piri
1 ordentlig skvätt grädde
Först strimla fänkol och lök.
Fräs den mjuk, tillsätt saffran och piri-piri (eller annat chilihetta)
Häll sedan ner grädden och låt den koka i lugn och ro, Om det börjar se lite tjockt, spä med lite av spadet från kräftorna.
En sådan här sås ska ha frästa kräftor. Det är svårt att fräsa de genomvåta kräftorna. Jag gjorde så att jag hälde av såsen i en skål.
Ny olja i pannan, vänta tills den var tokvarm. I med kräftstjärtarna.
När kräftorna börjar se frästa ut, häll tillbaka såsen.
(Om det verkar tunnt, red med lite mjöl.)
Ta pastan som kokat i bakdgrunden, som nu nästan är klar, och ös över i såsen, och låt allt koka ihop en stund.
Servera och ät!
/L
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)