Först hittade jag Julies inlägg.
Sen hittade jag orginalet i utdraget ur Julias bok.
Häll ner ägg i en panna.
Slå på värmen.
Rör tills det börjar stelna.
Okej. Jag kom ihåg fel.
Julia Childs skriver att man ska värma pannan med smör i. Värm tills smöret börjar brynas.
Häll i äggsmeten och rör aggresivt i 3-4 sekunder. Sen är det klart.
“In 3 or 4 seconds they will become a light, broken custard.”
Jaja. Jag gör så "nästa gång". Lovar.
Jag gjorde en smet på tre ägg, lite en fräst lök och ett par frästar selleristjälkar, saften från en gammal apelsin och ett par matskedar grädde.
Men som sagt, jag hällde ner smeten i en kall panna och slog sen på värmen. (Induktionsspisen är trevligt snabb. Mmmm.)
Sen är det bara att röra tills det börjar se "färdigt" ut.
Jag hade trott att det skulle finnas ett mellanlägge mellan kläggig smet och, och, och. Ja vad hur bekriver man strukturen? Kornig, grovgrynig, skuren äggstanning?
Men allt jag så var såg var smet, smet, smet. Kornigt!
Utan någon som helst varning när den bytte mellan de två lägren.
Kanske missade jag den förbiseglande passagen när jag hade en mjuk, mjäll majonäsliknande kräv? Eller är ägg en instabil kaotisk varelse som vid en viss tempratur passerar direkt från ett aggregationstillstånd till ett annat? Som när en sjö helt plötsligt fryser på en gång?
Ska man kanske tillsätta något till smeten så övergångs-processen blir mjukare, mer flytande? Så man har flera grader att stänga av värmen på? (Tips mottages.)
Till dess äter jag min gryniga röra till ostsmörgås och en ordentlig panna kaffe.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar