Den är en tjej, ett par tre år äldre än mig som 2002 började laga sig igenom Julia Childs Mastering the Art of French Cooking. Och skrev en blogg om det. Som jag tyvärr helt hade missat. Helt.
Sen bad någon henne sammanfatta bloggen till en bok. (Det är den jag läser.)
Och sedan blev det en film också.
Den märkte jag. Och köpte boken. Och har nu börjat läsa bloggen lite så smått...
I morse satt jag och försökte hitta ett ägg-recept som lät lovande.
Oeuf en Cocotte, Ugnsstekta ägg med smör och grädde. Kan man nog vara gott med det får vara en annan dag. Detta då jag hittade omelette recepten först...
I filmen finns en fantastikt absurd scen. Julia Child har börjat på köksskola och alla eleverna ska göra just omelette. Ett svart/vitt-kaklat femtitalskök med stora gjutjärns spisar. Alla eleverna är män i vita rockar förutom Meryl Streep, huvudet högra än alla andra. På given signal häller alla smet i sina pannor, och börjar genast rycka aggressivt i pannorna. Synkroniserat som om det var någon slags modern dans. Sen byter man scen utan att nånsin förklara vad som hände.
Jag hittade igår en utdrag ur Mastering the Art of Frensh Cooking som jag mig en ledtråd. Där säger Julia att man ska hälla ner smeten, vänta tills "undersidan" av smeten stelnat lite. Börja sedan rycka så att omeletten lossar från pannan. Fortsätt sedan rycka ungefär 1Hz så den inte fastnar. Ända tills ytan slutar vara rinnig vätska.
Själv har jag en non-stick panna.
Grymt smidigt.
Men efter att ha läst om omelette var jag ju tvungen att göra en själv. "Fylld omelette" fastnade jag för.
- Stek omeletten till ovansidan slutat vara vätska.
(Under ryckande eller utan.) - Häll/lägg sedan på en fyllning.
- Vik.
- Servera.
Jag gjorde en stabbig stuvning på uppblött torkad karl-johan-svamp och lök.
Gjorde en omlette som ovan.
Eller alltså jag ställde min kalla non-stick panna på spisen. Värme och lite olja. med smeten. På med högsta värme en kort stund. Sen lite lugnare värme. Inget ryckande.
Efter ett tag började smeten stelna.
Vek. Serverade.
Det blev som en "dubbelsmörgås" med fyllningen i mitten.
Ganska gott. Fast svampsmaken blev lite diskret nästan.
Om man tog en tugga i munnen fick alla smaklökarna först bara snäll mild omelett. Först efter en liten stund kom lite svampsmak ut. Och inte så mycket alls. Det hade nog varit bättre att servera stuvningen som sås till. Så skulle smaken vara mer lätttillgänglig och inte "gömd" inne i omeletten.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar