2010-12-03

Oxsvansragu

"Oxsvansragu". Kanske lite titeln på dagens inlägg lite kort, tråkigt, tort. Men där har du fel. Det är ett ord fyllt at kärlek. Jag har nämligen haft en liten tur förbi den speciella himlen som är reserverad för de som får äta riktigt god mat.
Fast nu missar jag historien och börjar men poängen. Det är fel. Vi börjar från början.

I lördags tog jag en promenad för att njuta av det vackra vädret, alltså det kalla vädret. Långkalsonger, mössa och så iväg in i snön.
Till slut, efter en lagom omväg nådde jag Konsum och började vandra runt, sökandes efter något roligt. I köttmontern fanns det några konstiga klumpar i vakuumpack. Oxsvans!

Jag har ju nyligen läst om Gittos oxsvansäventyr och Robins filosoferingar så visste jag direkt vad jag skulle göra; oxsvansragu.
Efter lite inspirerande recept-surfning hittade jag Mikkans sammanställning. Mycket bra! Så strax före lunch i lördags stod jag och hackade lök och rotselleri. Och så oxsvansarna, mjöla och brynas först och sen ner i en gryta. (Mikkan tyckte att man skulle mjöla köttbitarna, men jag tror att det fanns något kvar av mjölet efter all kokning.)



Sen ner med hacket i grytan, en burk passerade tomater, en hel del buljong och lite "diverse" kryddor som kändes bra. (Jag minns timjan, lite mejram, kummin, piri-piri, men jag tror det var mer.) Oxsvans ska ju ta lång tid, så därför är det bäst att vara ute i god tid.

Sen ägnade jag resten av dagen till andra äventyr. Jag drog ner värmen under kastrullen så det puttrade bara en aning. Och försvann iväg på adventsfika. När jag kom hem och öppnade dörren möttes jag en en lovande doft.
Nu, jag har lärt mig, från mina Internet-gurus att en oxsvansragu kan sammanfattas i tre steg:
  1. Koka oxsvansen
  2. Kyl, så man kan
  3. Lossa köttet från benen
  4. Ät
Så när jag kom hem ställde jag ut kastullen på balkongen för kylning ett tag. Men efter en tre-kvart var det kylt nog för att vara hanterbart. Så jag smakade på köttet. Gott men segt. Inte på långa vägar så mört som jag hade tänkt, snarast "tuggbart". Det duger inte. Mjällt ska det vara.
Nu var jag lite purken, det får jag erkänna. Klockan började närma sig sju och min söndagmiddag hade just försvunnit. Den där goda maten jag planerat sen igår fanns inte längre.

Nåväl, inget stoppar en konstnär. Grytan hamnade tillbaka på plattan, själv jag fick äta korv. (Choritzo lätt-kokt i en tomat-bön-röra, sedan stekt. Serverad med sagda tomat-bön-röra och hemmagjort potatismos. Lite sen middag, men inte helt synd om mig.)

Sen framåt natten fick grytan lämna spisen, ut i kylan på balkongen över natten. Och bingen för mig.
På morgonen efter tog jag in grytan igen. Fettet hade nu flutit upp till ytan och stelnat. (Tomaterna hade gett fettet en vacken, mörk-orange ton.) När väl fettet var bortplockat åkte grytan in i kylskåpet. Och fettet hamnade i kylden det med, i en liten glasburk. Kanske kommer jag ha nytta av lite stek-ister snart.

Framåt kvällen, när jag kom hem från jobbet var det dags för fas 3: förvandla de kokta svanskotorna till en ragu.
Öppna grytan, ta upp en kota. Men en vanlig bordskniv, skär loss det kalla köttet från benen och dumpa det i grytan. Upprepa. När du är klar, ta en sked, eller kanske potatis-stompen och mosa sönder köttbitarna lite. Man vill ju att resultaten ska vara en massa goda, lösa köttiga trådar. Slå på värmen igen och kör tills det känns som en god pastasås. Alltså ungefär samma tid det tar att värma upp pastavattnet och koka pastan.
När pastan är kokt, är det nästan serveringsdags. Komihåg att låta pastan koka ihop med ragun en stund. Servera och toppa med riven parmesan. 


Sen är det bara att sitta ner, med ett glas vin. Ta en tugga.Njut.
Bara sitt där, upplev hur den intensiva men ändå mjuka köttsmaken fyller din själ med en speciell, svårbeskrivlig lycka.
Ohh, jag sitter här och försöker beskriva upplevelsen, men det går inte. Jag har inte orden.
Men nu förstår ni varför jag var tvungen att börja historien med hur den slutade.

/L

2010-11-29

Boylans Björkläsk - Birch Beer

Jag har börjat köpa Boylans läsk då och då. Lite udda amerikansk märke som sötar sin läsk med sockerrörs-joice, vilket ger lite annorlunda smak än den vanliga svenska metoden, socker.

För en tid sedan hittade jag deras Birch Beer i butiken. Björk? Björkläsk?
Jag vore ju inte jag om jag inte provade.
Först när jag öppnade flaskan kände jag en doft, en bekant doft. Lite varm, lite frän doft. "Liniment". Ni vet sånt där man har på musker som är irriterade.
Är det verkligen en läsk-smak?
Smaken? Smaken var, hmmm, söt. Lite knäck, "cane-syrup". Men det luktar fortfarande liniment...
Så efter ett halvt glas blev det slasken.

Jag antar det är en smak man behöver lära sig uppskatta.

/L

(Och apelsinen? Den har inget med saken att göra. Bilden behövde lite färg, helt enkelt.)

2010-11-19

Produktprövning: Jamies spagetti

Förra helgen var jag på Det goda köket. Det var roligt.

I en monter hittade jag Toja Import, som tydligen gett sig på att importera Jamie Olivers mat-produkter. (Den mannen har sitt namn på det mesta matrelaterat nuförtiden. Snart kommer säkert brand:ade kylskåp och matbord också...)

I montern hittade jag hans spagetti, vanlig hedlig rak spagetti. För 15 spänn. Kändes värt att prova.



Så i veckan gjorde jag min vanliga Pasta Carbonara med dem.

  • Ta din bit rökta sidfläsk som ligger i kylen, skär av en bit och skär ner till små, små bitar. Ju tunnare desto bättre.  Fräs fläsket tillsamman med timjan och en aning, aning chili. (Jag har gått ifrån "bacon med rökarom" och börjat köpa basturökt gotlänskt sidfläsk istället. När man steker luktar det som om någon försöker elda en-ris, jag gillar det.)
  • När det börjar se lite fräst ut, halva och skiva en lök tunnt. Mjukfräs med sidfläsket.
  • Koka spagettin. När den är nästan färdig, ös ur, direkt med sleven ner i fläsk-fräset. Lite vatten följer med, men det gör inget.
  • Tillsätt lite en matsked grädde och kanske en dl mjölk, någon matsked i taget. Låt det nästan helt koka in. Vätskan kommer att reda sig själv till en sås, men utkokt stärkelse ur pastan.
  • När det känns lagom, ät!


Jamies pasta skulle kokas runt 8 minuter, vilket gav lite lagom halv-motståndig pasta. När carbonaran var färdig hade den mjukats en aning mer. Men fortfarande helt ok.

Summeringen blir helt ok, inte märkvärdig. Prisvärd.
Bättre en Kungsörnen, sämre än De Cecco. (Personligen anser jag att De Ceccos Spagetti No. 12 är den bästa spagettin. Bäst.)

/L

2010-11-16

En tur till Det goda köket

I helgen var det "Det goda köket" mässan.

På lördagen var där och träffade andra matbloggare. För en tid sedan tog Pia, Stellan, Kinna, och Christopher och drog igång Facebook gruppen Svenska Matboggare. Tillsammans samlades vi i Mässans konferanslokaler och pratade några timmar. Om hur tar bra foton, om moral och etik och lite annat. Mycket trevligt, något jag gärna gör om.

Idag, söndag, var jag där med mina vänner C & E, tillmmans gjorde vi mässlokalerna. Det fanns många som sålde salami, fler än man hade förväntat. Och vin! Mycket vin.
Idag när jag valde min utstyrsel tänkte jag att den här skulle vara bra. 

Min gamla Ravenswood-tröja. Jag plockade upp den för ett par år sedan, när jag tog en biltur igenom Sonoma-dalen med en kompis. En av vingårdarna vi besökta vad Ravenswood. "If you go to the consert, you buy the t-shirt."


Sen när jag gick genom mässhallen råkade jag visst passera Ravens Woods monter. För helt plötsligt var det en man som sprang ikapp mig. "Thank you sir. Thank you for wearing my companys shirt."
Lite oväntat, men trevligt.


Det var Joel Peterson! Grundaren till Ravenswood!

Under de vidare vandringarna hittade vi lite annat roligt:

Lila Citroën som innehåller kaffe

 Sylt, många burkar sylt

"Engelskt" te, från Göteborgstrakten


Baristor som slänger käft.

Italiensk prosciutto skär-maskin

Citron-salt i färgen "apelsin-orange" hos Falksalt

Ganska många korvar

Grapefrukt

En del spännande viner
(Pintas Character var så spännande att måste jag nog skaffa mig en flaska av, även om det inte lanseras på bolaget först i maj. )

/L

Ja, och så plockade jag upp lite roliga saker.
Som Jamie Olivers spagetti.
Men det skriver jag om en annan dag.













2010-11-12

Linsröra, eller "hur man egentligen borde göra ärtsoppa"

Jag hade en god korv från Taylors & Jones i kylen och hade funderat på vad jag skulle göra av den. Efter en del funderande dök en gammal linsröra upp i huvudet. Röda linser, lök, lite kryddor. Ja, lite sådär.

Så jag drog igång matlagningen. Hacka lite lök enligt receptet och ner i pannan. Och ungefär då slog det mig att det nog skulle bli bättre med lite av det rökta sidfläsket som finns på Coop. (Jag måste nog snart skriva ett helt inlägg om det sidfläsket.) Så jag skar några tunna skivor, hackade upp och la ner i löken. (Jag har egentligen lärt mig att fläsk först, lök sen, men den här gången blev det fel.)
Nu hade jag alltså fläsk, som borde brynas, tillsammans med lök, som helst inte ska bli helt förkolnade. Inte helt lätt ballans-situation. Jag valde låg värme, och över-kompensera med lång tid.
Alltså, lök, sidfläsk, låg värme och åtminstone en halvtimme. Jag rörde ihop löken med fläsket, och väntade. Och väntade. Till slut började det se lite stekt ut.

Dags för linser!
I med ett par deciliter linser, och sådär dubbla mängden köttbuljong. Lägg ett par korvar ovanpå linserna och låt det mysa ihop i sådär en halvtimma.
Linserna kokar, korven ångkokar ovanpå. Och om korven skulle släppa någon vätska så kommer den inte gå till spillo.

Sen är det ätdags. Linserna har nu kokat. De har fått smak från buljongen, trimmad med fläskighet och röksmak från sidfläsket.

Det var bra korv, Taylors and Jones. Det var tur, annars hade korven framstått som tråkig och mesig mot linserna.
Helt fantastiskt gott.







Jag tror det är ungefär såhär man borde göra ärtsoppa.
Jag har lärt mig att man kokar ärtor, häller ner fläskbitar.
Fast så kommer jag nog aldrig göra, nånsin mer.

Nu tror jag på att fräsa lök och fläsk i en panna, i en annan panna koka ärtorna i buljong. När löken och fläsken börjar fundera på att lämna fräst, och bli bränt, blanda pannorna. För att hålla smaken koncentrerad, var gärna lite småsnål med vattnet.

/L