Inlagda, grillade revbensspjäll

Nyligen grillade jag revbensspjäll. För mycket revbensspjäll. Så det blev en del över. Några hamnade i frysen, man de andra funderade jag på att göra något annat av, något roligare.
Jag hade en vag idé, borde man inte kunna göra som med strömming. Inlagd stekt strömming, fast på revbensspjäll. Dom brukar man ju äta kalla hursomhelst. Eller hur?



Så dagen efter satte jag igång. Kokade lite ättikslag, kryddade traditionellt (alltså kryddpeppar, lite fänkål och sånt). Ner i en burk tillsammans med lite lök och låt det stå en vecka så smaken hinner gå in.

Resultatet var ganska bra. Smaken var tydligt "inlagd stekt strömming", fast naturligtvis en helt "mouth-feel". Munnen säger kalla revbensspjäll, smaken säger inlagd strömming. 
Roligt, trevligt.
Fast men borde kanske kalla dem "Picklade revbensspjäll". Det låter nästal lite godare...

/L

Citronkokt ris

Bara in liten insikt från dagens middag.

Jag grillade lite revbensspjäll och hade pressat ner en citron i paneringen. En riktigt mogen och förhållandesvis söt citron, det borde sägas.

När jag sen skulle koka riset tittade jag på resterna och funderade "Skulle inte det där funka?".  Så citronskalen, lagom lojt pressade, hamnade ner i riskastrullen.
Sen fick de ligga där, och koka med.

Det blev gott. Aning söt smak. Inte alls citron-surt, tvärtom. Hade det varit ett blindtest hade jag nog chansat på att det hade varit aningen socker i riset, inte något syrligt alls.

Gott, intressant.
Ska nog testa mera med det här...

En vänd äggröra

Jag satt och tittade på Good Eats häromdagen. Alton Brown stod och pratade om ägg. Hur man skulle göra äggröra, alltå hur man egentligen ska gör äggröra.
Så jag provade i helgen.

Jag har lärt mig att, när man gör äggröra, så är tricket att röra som en galning.
Alton sa några andra saker att komma ihåg.
* Det finns en massa vatten i ingredienserna till äggröra. Man vill inte koka ut vattnet ur äggmassan. Koka för hårt och du kokar ut vattnet ur röran.
* Man vill ha luft i äggröran. Att vända in luft är en bra ide.

Jag hade inte direkt något val, hade jag?
Bara att sätta igång och testa.

Jag tog en bunke och fyllde med några ägg, en skvätt grädde och en klunk mjölk. Blanda lite och ner i en platt teflonpanna. En ganska sval panna med bara lite smör i botten. Sen drygt halv värme under pannan.

Om man har för hög värme kommer man hinna koka äggen lite och därmed koka ut lite vatten ur äggen. Så om du någonsin får en äggröran med en vätskespegel, då har hade varit under för hög värme. Den där vätskan vill man ha i röran, inte utanför.

I med smeten och rör. Eller som Alton sa, "vänd". Ta en slickepott, en ganska värmetålig slickepott. (Oftast tål de röda mer värme, vet inte var denna standard kommer ifrån.)
Som sagt, ta en slickepott och börja vända runt äggen. Skapa upp allt från botten, försök vända röran, så du får in lite extra luft.
Håll på så till du tröttnar.
Och sen en stund till.

Det fanns, enligt Alton, ett par saker man skulle komma ihåg. Just nu ska man komma ihåg "om äggröran ser klart ut, är det överkokt". Värmen som man stoppat in i röran gör att den kommer fortsätta koka för sig själv en liten stund. Så ta bort äggröran när den är "nästan" färdig. (Jag antar det är något man egentligen lär sig varefter.)

Snart klar.
När jag stod där och rörde såg jag några äggrätter passera revy; Béarnaise, lemon curd, äggsås och efter ett tag någon som kändes som en ganska lös äggröra. Med Altons ord fortfarande ekande i mitt minne drog jag pannan från värmen och lät den blir helt färdig, helt för sig självt.

Sen var det bara att hälla upp en kopp kaffe, sätta sig och uppleva äggröra, som den vad menad, egentligen. Mjuk, krämig, men ändå fast.
/L

Fläskkarré-ragû

I söndags var jag nere på Konsum och gick, som vanligt, runt och undrade om det fanns något som påminde om middag. Det gick sådär. Ända tills jag hittade en liten låda med skivad fläskkarré.(Ett knappt kilo...)



Väl hemma hade jag ingen direkt idé. Men några temaord hade fått ståplats och fick ihop någonslags hejarramna:  "Texmex. Rostade kryddor. Och långkok!" "Texmex. Rostade kryddor. Och långkok!" 

Låter ju nästan som ett recept, bara att sätta igång.
Jag tittade igenom mitt sortiment av hela kryddor. I pannan hamnade fänkål, (vanlig) kummin, dillfrön och hela svarta senapskorn. Och lite chili så klart, duh. Bränn på till det börjar lukta lovande, inte brutna löften. Ett varningens ord bara, senapskorn är farliga. De små kornen poppar precis som popcorn. Om du inte har ett nätgaller över pannan flyger de över hela köket. Jag hittade korn i håret senare på kvällen...


I en ugnssäker form hamnade först ett lager med lök och purjolök. Sen ett laget skivad fläskkarré, packa så heltäckande som möjligt om du vill ha löken kokt och inte rostad. In i ugnen.
Först 10-15 minuter på sådär 200-225 grader, för att få upp lite värme och yta på köttet. (Man kan säkert bryna i panna, men det verkade jobbigt.) Dra sedan ner temperaturen till 125 grader och täck med aluminium-folie. Och glöm bort. Åk och fika eller nått. Jag lämnade den där i närmre sex timmar. 

Vid det laget hade all vätska från löken (framförallt purjon) och lite från köttet runnit ut och skapat ett spad som fläsket puttrade lite förnöjt i.

Okej, Färgskalan påminner om fyra nyanser av beige. Men smaken sitter inte in färgen. Häll i lite kobaltblått om det ser tråkigt ut!

Men så kan det ju inte fortgå för evigt. Hur skulle jag då få middag?


Så jag kokade ris, tog upp ett par små skivor och lite spad. Satte mig ned och åt, andakningsfullt. Mild, men stark smak. Fläsket var ju tydligt. Kumminen bidrog med en sötaktig, mild smak. Löken gav lite extra sötma.


Resterna fick svalna på balkongen och sparades.

Det mesta hamnade direkt i den ganska överfylla frysen, men en del hamnade kylen.

Det blev tisdagens middag.

Och torsdagens. Börja med att ta lite mera kummin (mortla tillsammans med lite salt) och släng ner woken tillsammans med lite mera chili (det var ju milt, eller hur),  och lite extra senap. Låt det koka ihop en aning i oljan. Strax innan den börjar ryka häll ner en skivad lök och dra ner värmen. Ta en skicka fläsk i händerna och riv sönder den! (Om du har gjort pulled pork och rivit sönder ditt köttstycke med ett par gafflar, ta dina överblivna köttslamsor och här ner här.)

Tillsätt de du tycker behövs. Jag provade med lite tomat, balsamvinäger för lite extra sötma och en liten klunk grädde.
Jag gjorde en ragû!

 

Tillsammans med pasta blev det en perfekt sammansmältning av Texas och Italien.

/L

Varit på brödkurs, åt steak sandwich

Igår och idag var jag på brödkurs med Sébastien Boudet (Petit France). Först lite introduktion av Sébastien, sen samlades vi inne i bageriet och gjorde degar resten av dagen. Och idag igen, för att baka gårdagens degar.
Det var roligt. Nej, det är ett lite för svagt ord. Det var grymt! Jag tänkte jag skulle skriva något om det. Jag tänker att jag ska skriva något. Fast just nu är det för nytt, för ostrukturerat.
Så idag blir det bara en bild på en macka.

Vi fick med oss lite av brödet hem. Så dagens middag blev en bit baguette (med mycket råg i) tillsammans med en lättstekt skiva lövbiff och en aning cumberlandsås på.


Gott
/L