2010-03-30

Äggröra med selleri och lök

Idag fortsatte jag att testa franska äggrecept. Äggröra.
Först hittade jag Julies inlägg.
Sen hittade jag orginalet i utdraget ur Julias bok.

Häll ner ägg i en panna.
Slå på värmen.
Rör tills det börjar stelna.

Okej. Jag kom ihåg fel.
Julia Childs skriver att man ska värma pannan med smör i. Värm tills smöret börjar brynas.
Häll i äggsmeten och rör aggresivt i 3-4 sekunder. Sen är det klart.
“In 3 or 4 seconds they will become a light, broken custard.”
Jaja. Jag gör så "nästa gång". Lovar.

Jag gjorde en smet på tre ägg, lite en fräst lök och ett par frästar selleristjälkar, saften från en gammal apelsin och ett par matskedar grädde.

Men som sagt, jag hällde ner smeten i en kall panna och slog sen på värmen. (Induktionsspisen är trevligt snabb. Mmmm.)


Sen är det bara att röra tills det börjar se "färdigt" ut.

Jag hade trott att det skulle finnas ett mellanlägge mellan kläggig smet och, och, och. Ja vad hur bekriver man strukturen? Kornig, grovgrynig, skuren äggstanning?

Men allt jag så var såg var smet, smet, smet. Kornigt!
Utan någon som helst varning när den bytte mellan de två lägren.


Kanske missade jag den förbiseglande passagen när jag hade en mjuk, mjäll majonäsliknande kräv? Eller är ägg en instabil kaotisk varelse som vid en viss tempratur passerar direkt från ett aggregationstillstånd till ett annat? Som när en sjö helt plötsligt fryser på en gång?

Ska man kanske tillsätta något till smeten så övergångs-processen blir mjukare, mer flytande? Så man har flera grader att stänga av värmen på? (Tips mottages.)

Till dess äter jag min gryniga röra till ostsmörgås och en ordentlig panna kaffe.

/L



2010-03-28

Omlette fylld med svampstuvning

Jag har börjat läsa "Julie and Julia: My Year of Cooking" av Julie Powell
Den är en tjej, ett par tre år äldre än mig som 2002 började laga sig igenom Julia Childs Mastering the Art of French Cooking. Och skrev en blogg om det. Som jag tyvärr helt hade missat. Helt.


Sen bad någon henne sammanfatta bloggen till en bok. (Det är den jag läser.)
Och sedan blev det en film också.
Den märkte jag. Och köpte boken. Och har nu börjat läsa bloggen lite så smått...


I morse satt jag och försökte hitta ett ägg-recept som lät lovande.
Oeuf en Cocotte, Ugnsstekta ägg med smör och grädde. Kan man nog vara gott med det får vara en annan dag. Detta då jag hittade omelette recepten först...


I filmen finns en fantastikt absurd scen. Julia Child har börjat på köksskola och alla eleverna ska göra just omelette. Ett svart/vitt-kaklat femtitalskök med stora gjutjärns spisar. Alla eleverna är män i vita rockar förutom Meryl Streep, huvudet högra än alla andra. På given signal häller alla smet i sina pannor, och börjar genast rycka aggressivt i pannorna. Synkroniserat som om det var någon slags modern dans. Sen byter man scen utan att nånsin förklara vad som hände.
Jag hittade igår en utdrag ur Mastering the Art of Frensh Cooking som jag mig en ledtråd. Där säger Julia att man ska hälla ner smeten, vänta tills "undersidan" av smeten stelnat lite. Börja sedan rycka så att omeletten lossar från pannan. Fortsätt sedan rycka ungefär 1Hz så den inte fastnar. Ända tills ytan slutar vara rinnig vätska.

Själv har jag en non-stick panna.
Grymt smidigt.





Men efter att ha läst om omelette var jag ju tvungen att göra en själv. "Fylld omelette" fastnade jag för.

  • Stek omeletten till ovansidan slutat vara vätska.
    (Under ryckande eller utan.)
  • Häll/lägg sedan på en fyllning.
  • Vik.
  • Servera.


Jag gjorde en stabbig stuvning på uppblött torkad karl-johan-svamp och lök. 


Gjorde en omlette som ovan. 
Eller alltså jag ställde min kalla non-stick panna på spisen. Värme och lite olja.  med smeten. På med högsta värme en kort stund. Sen lite lugnare värme. Inget ryckande. 
Efter ett tag började smeten stelna.


Hällde på stuvningen. 


Vek. Serverade.


Det blev som en "dubbelsmörgås" med fyllningen i mitten.
Ganska gott. Fast svampsmaken blev lite diskret nästan.
Om man tog en tugga i munnen fick alla smaklökarna först bara snäll mild omelett. Först efter en liten stund kom lite svampsmak ut. Och inte så mycket alls. Det hade nog varit bättre att servera stuvningen som sås till. Så skulle smaken vara mer lätttillgänglig och inte "gömd" inne i omeletten.






/L

Sötpotatisklyftor i ugn

För en tid sedan fick jag en låda hem från Årstiderna. Om man beställer en låda från dem får man alltid några saker som man inte vet exakt vad man ska ha dem till. I den senaste lådan fanns det sötpotatis. Något som jag aldrig riktigt lärt mig hantera ordentligt.

Min pappa har ett smidigt trick för att snabbt göra potatisklyftor.
Skär klyftor, koka fem minuter. Olja, lägg i formen och in i ugnen sådär 15-25 minuter.

Jag tittade på sötpotatisen och tänkte att den nog inte behövde lika mycket tid, så den fick förenas rå med den blancherade potatisen. Sen fick allt åka in i ugen tillsammans med lite timjan.

Sen efter drygt 15 minuter var det serveringsdags.
Med en bra biff och lite selleri-tsatsiki blev det riktigt gott!


/L

2010-03-16

Pizza-time!

Jag var pizza-sugen. Så det är bara att sägga igång.

Först behövs en deg.
En ren vetedeg, ganska mycket vatten.


Sen bara in i ugnen.
(Bre tomatsås på pizzabotten. På med finskivad korv, lök och bitar av mozzarella.)


Och äta.

Gott.
/L

PS. Hoppas det inte var för mycket text idag...





2010-03-03

Surdegsvåfflor på råg

Efter lite läsarinspiration gjorde jag surdegs-våfflor på rågmjöl.
Det lät som en bra idé. Kanske inte riktigt vad man vill ha efter en dag på fjället, med jordgubbssylt och grädde. Men som lunch med gräddfil och rom.

Principen är densamma som för vete-surdegs-våfflor.
En poolish (sikta på konsistenen av pannkaka) som får sitta över natten.


Sen är det bara att köra på!

Ner i våffeljärnet:


Vänta på att lampan slocknar. Och sen vänta tills att den tänds igen.

Till den lite grövre stukturen på våfflorna (rågmjölet var trots allt grovmalet) passade rom och gräddfil bra.

/L