Ragu

För ett tag sedan skrev Gitto om "Bakfyllebolognese". Idén är att, när man vaknar lite trött och seg stoppar man allt i en gryta, somnar om. Och när man vaknar igen är maten klar.

I lördags bestämmde jag mig för att testa min egen variant.
Så jag ställde mig och skar ner ett kilo högrev i små, små bitar.
Jag gjorde små "köttstavar", ungefär som gurkstavar fast rödare. Sen var det bara att skära några stavar i smala skivor. Med en tillräckligt smal kniv.

Det var en bit högrev och en bit märgpipa. Det
fetare var det godare...
Och dessutom en bit fläskkarré också. Att blanda gris och ko brukar vara en bra idé. Vilket jag förstärkte med lite bacon. Och några morötter och en bit rotselleri fick ligga med, och koka sönder helt.

Gitto föreslog att bryna köttet, så det gjorde jag.

Det tog blev fyra omgångar innan jag hade brynt allt ordentligt. Vid det laget hade mina glasögon blivit ganska nedstänkta från pannan.

(De vita fläckarna är alltså fett. Erkänner dock att bilder inte är helt orginal.)

Sen fick det puttra i den stora syltgrytan några timmar. Tillsammans med en ordentlig klunk grädde.

Enligt Gitto ska man sedan mosa de nu nästan helt sönder-kokta köttbitarna. Med till exempel en potatismosare.

Först en bild innan. Snygt röd, av den tomatiga oljan som lagt sig på ytan.

Sen efteråt, en helt annan färg och struktur.

Sen är det bara att koka lite pasta, låta det goa ihop sig med såsen och servera.

Jag brynte ju bitarna ambitiöst, så alla små bitar hade tydlig stekyta. Och det spelar ingen rull, hur länge man än kokar kött så kommer stekytan ändå ha ett ordentligt tuggmotstånd.
Nästa gång ska jag nog steka löken och baconet ordentligt, inte köttet. Det ska bara koka så det lättare kokar sönder.


Sen när man väl ätigt är det bara att stoppa in resten i frysen såklart. Så man har en massa fler goda middagar framöver.

/L