Det
här är historien om en ganska spektakulärt god macka. Historien började
en dag när en bild på en gratinerad smörgås passerade revy i mitt
twitter-flöde. Gitto hade gjort en smörgås. En smörgås som fastnade på
min näthinna. Chiabatta, tomatsås, choritzo och fetaost.
Idag
kände jag att det var dags för mitt eget försök, dags för min egen
variant. Planen skulle vara ganska enkel, bröd, tomatsås, köttfärs
toppat med feta ost och sedan gratinering.
Det
första steget är ju alltså tomatsåsen. Som egentligen har två delar,
tomaten och löken. De gör sig bäst i varsin kastrull, parallellt I en
kastrull hamnade en burk passerade tomat, en hel del rosmarin, salt
eller kanske till och med buljong. Tomater vinner på kokning, det har
jag lärt mig. Dom blir rikare, sötare, fylligare på något sätt. Jag
skulle chansa på att de ganska kolhydratrika tomaterna får sina mer
komplexa sockerarter nedbrutna till
Rosmarinen?
Om man ser till att torkad rosmarin får hinna suga åt sig vätska, och
bli, ehh, inte så torkad, då blir den fantastisk. Dessutom slipper man
plocka barr från tänderna.
I
den andra pannan hamnar en stor gullök och en par stjälkar selleri.
(Ingen ska behöva leva utan selleri.) Och en del chili, någon som tyvärr
glöms allt för ofta i tomatsåser. Dessutom "ganska mycket" smör. Kanske
30-50g eller så.
Sen
får allt ligga och puttra i varsin panna en en dryg timme. Tomaterna
blir som sagt sötare och fylligare på kokningen. Men det händer ännu
mera med löken! Kolhydraterna i löken händer det onekligen saker med.
Sockerarterna förändrat, Maillard-reaktioner händer och det mesta av de
beska smakerna bryts ner. (För en mer detaljerad redogörelse, läs Matmolekyler som redet ut det ordentligt.)
När väl de två förenats är tomatsåsen klar!
Återstår bara att montera själva smörgåsen.
Dela
en enkel chiabatta in mitten, bred ut ett tjockt, tjockt lager
tomatsås. Sen ett lager mustigt kött. Jag hade stekt köttfärs med
paprika-pulver och lite mald korriander (korrianderfrön alltså) som jag
använde. Toppa med hackad/skivad feta-ost och stoppa in i ugnen.
Lite
överraskande tog det riktigt lång tid att få lite färg på feta-osten.
Jag tror att vätskan från tomatsåsen agerade buffert. När väl osten hade
börjat få färg, då hade en del roligheter hänt. Osten hade börjat ha
lite roliga brända toner, Men framförallt hade utsidan på ciabattan
hunnit bli lite trevligt rostad.
Fantastiskt
gott. Varje tugga hade ett yttre lager "krunch" av rostad skorpa, ett
inre mjukt lager av fluffigt vetebröd som har sugit upp tomaternas
saftighet och sötma, därpå förstärkt av tomatsåsen självt. Sen kommer
lite kornig köttighet och fetaosten som perfekt saltig avrundning.
En macka värd att minnas
/L
Jag skriver lite löst om mat. Lite som om vi fikade ihop och jag berättar om gårdagens äventyr i köket. Till vardags programmerar jag. Jag skriver mest om mat jag gjort som var intressant på något vis. Något rolig råvara, en spännande idé, som fungerade eller något misslyckande som någon kanske kan lära sig av. Jag skriver inte om all mat jag lagar, bara den som blir en bra historia.
Visar inlägg med etikett gratinering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gratinering. Visa alla inlägg
2012-04-10
2011-03-02
Gratinerad vitkål
Vandrandes runt på Ica idag hittade jag en väldigt välmarmorerad skiva entrecôte. Helt omöjligt att motstå. När klockan började närma sig middag började jag fundera vad jag skulle ha mer, inte bara kött. Tidigare i veckan hade jag diskuterat hur man kunde tillaga purjolök. Idén var att bara hacka pujon, ner i en ugnsform tillsammans med lite grädde, kryddor och låta det stå och laga sig självt i ugnen.
Jag bestämde mig för att utöka detta till en hel rätt. Men vlle undvika att råka göra potatisgratäng av det hela. Efter lite rotande kylskåpet hittade jag ett vitkålshuvud som legat där lite för länge. Det borde väl funka?
Jag började med att hacka och fräsa lite selleri. (Vad var det nu Werner och Werner sa?) I formen hamnade, nedifrån och upp, sellerin, en skivad purjolök och sedan sådär en tredjedels vitkålshuvud, strimlat. På men en generös skvätt grädde och en del mer mjölk. Kryddat med fänkål, kummin och salt och peppar förstås. Sen in i ugnen med lite alu-folie över.
Den fick gå i ugnen tills den såg färdig ut. Stek den entrecôte lagom djurröd och servera!
Såhär i efterhand får jag nog säga att jag var lite över-generös med tllagningstiden. Jag hade velat ha lite tuggmotstånd i vitkålen, lite "crunch". På den dryga halvtmme formen stod inne hade vitkålen mjuknat förvånandsvärt mycket. Smaken var mjuk och snäll. Gott. Nästa gång ska jag våga ha mer chili och kanske en ordentlig klick senap.
Men kom ihåg att ät gott!
/L
Jag bestämde mig för att utöka detta till en hel rätt. Men vlle undvika att råka göra potatisgratäng av det hela. Efter lite rotande kylskåpet hittade jag ett vitkålshuvud som legat där lite för länge. Det borde väl funka?
Jag började med att hacka och fräsa lite selleri. (Vad var det nu Werner och Werner sa?) I formen hamnade, nedifrån och upp, sellerin, en skivad purjolök och sedan sådär en tredjedels vitkålshuvud, strimlat. På men en generös skvätt grädde och en del mer mjölk. Kryddat med fänkål, kummin och salt och peppar förstås. Sen in i ugnen med lite alu-folie över.
Den fick gå i ugnen tills den såg färdig ut. Stek den entrecôte lagom djurröd och servera!
| (Det här är "före" bilden. Efter då den bra ut, men inte lika fräsh...) |
Såhär i efterhand får jag nog säga att jag var lite över-generös med tllagningstiden. Jag hade velat ha lite tuggmotstånd i vitkålen, lite "crunch". På den dryga halvtmme formen stod inne hade vitkålen mjuknat förvånandsvärt mycket. Smaken var mjuk och snäll. Gott. Nästa gång ska jag våga ha mer chili och kanske en ordentlig klick senap.
Men kom ihåg att ät gott!
/L
2010-08-07
Fläskkarré gratinerad med spenat och kantareller
Under veckar har jag varit hemma hos föräldrarna och byggt bod. Det påverkar matlagningen.
Igår hade mamma hittat en hel fläskkarré som hade fått gå i 100º ugn tills fläskkarrén blivit 60º inuti. Sen hamnade den i kylen.
Planen var att idag skiva karrén, bränna på skivorna på grillen. Hux, flux har man fina, genomgrillade skivor fläskkarrén.
Fast den här karrén höll inte formen i ugnen, det såg snarast ut som en julskinka. Planen var sabbad, inga snygga skivor där inte. Nåväl, det problemet sparades till framtiden, bod-arbetet fortskred.
Sen under en vattenpaus sa mamma att hon hade en idé, skriva karrén, gratinera med kantarellsås. Och så säger hon lite "kanske så där italienskt, men spenat" lite ur kontext.
När byggandet för dagen var klart satte vi igång med maten. När jag frågade vad hon menade med spenat och möttes av ett "spenat tillsammans med kantarellsås, det går väl inte". Jag framhärdade att den kombinationen borde fungera. Så vi testade.
Efter en inventering i frysen hittade jag ett paket spenat anno 2007. En bra årgång om jag minns rätt. Efter lätt upptining och lite hackning hamnade den i pannan för fräsning, med en generös dos olja. (Lite generösare än jag tänkt mig, jag vänjer mig aldrig vid den stora flasköppningen på deras oljaflaska. Fast det främjade nog smaken.)
Sen veva ihop en enkel kantarellsås, i kylen fanns för-frästa kantareller (plockade på Konsum). Lite lök. Grädde. Ganska mycket mjöl, stabbig sås är helt okej i gratineringssammanhang.
Sådär, allt förberett! Fräst spenat uppe till vänster. Pannan ser nästan tom ut, men det är ett ungefär 2-3cm tjockt lager där. Kantarellsås övre högra pannan. Tunnskuret rosastekt fläskkarré på tallriken i nedre vänstra hörnet. (Köttet ska bli färdigtkokt i ugnen.) I kastrullen kokar potatisen...
Applicera ingredienserna i en ugnspanna, först spenaten, sen köttskivorna och längst upp kantarellsåsen.
(På bilden ser man spenaten bättre den här gången, fast kantarellsåsen har helt försvunnit i det vita, solbelysta övre högra hörnet.)
Nyss uttagen ur ugnen.
Serverad tillsammas med potatis och ett lättare rosévin.
Smakmässigt blev kombinationen mycket lyckad. Vi råkade, i vår iver att få lite snygg yta, låta den stå lite väl länge i ugnen, fläsket blev aningen överkokt och därmed aningen, aningen segt.
/L
Igår hade mamma hittat en hel fläskkarré som hade fått gå i 100º ugn tills fläskkarrén blivit 60º inuti. Sen hamnade den i kylen.
Planen var att idag skiva karrén, bränna på skivorna på grillen. Hux, flux har man fina, genomgrillade skivor fläskkarrén.
Fast den här karrén höll inte formen i ugnen, det såg snarast ut som en julskinka. Planen var sabbad, inga snygga skivor där inte. Nåväl, det problemet sparades till framtiden, bod-arbetet fortskred.
Sen under en vattenpaus sa mamma att hon hade en idé, skriva karrén, gratinera med kantarellsås. Och så säger hon lite "kanske så där italienskt, men spenat" lite ur kontext.
När byggandet för dagen var klart satte vi igång med maten. När jag frågade vad hon menade med spenat och möttes av ett "spenat tillsammans med kantarellsås, det går väl inte". Jag framhärdade att den kombinationen borde fungera. Så vi testade.
Efter en inventering i frysen hittade jag ett paket spenat anno 2007. En bra årgång om jag minns rätt. Efter lätt upptining och lite hackning hamnade den i pannan för fräsning, med en generös dos olja. (Lite generösare än jag tänkt mig, jag vänjer mig aldrig vid den stora flasköppningen på deras oljaflaska. Fast det främjade nog smaken.)
Sen veva ihop en enkel kantarellsås, i kylen fanns för-frästa kantareller (plockade på Konsum). Lite lök. Grädde. Ganska mycket mjöl, stabbig sås är helt okej i gratineringssammanhang.
Sådär, allt förberett! Fräst spenat uppe till vänster. Pannan ser nästan tom ut, men det är ett ungefär 2-3cm tjockt lager där. Kantarellsås övre högra pannan. Tunnskuret rosastekt fläskkarré på tallriken i nedre vänstra hörnet. (Köttet ska bli färdigtkokt i ugnen.) I kastrullen kokar potatisen...
Applicera ingredienserna i en ugnspanna, först spenaten, sen köttskivorna och längst upp kantarellsåsen.
(På bilden ser man spenaten bättre den här gången, fast kantarellsåsen har helt försvunnit i det vita, solbelysta övre högra hörnet.)
Nyss uttagen ur ugnen.
Serverad tillsammas med potatis och ett lättare rosévin.
Smakmässigt blev kombinationen mycket lyckad. Vi råkade, i vår iver att få lite snygg yta, låta den stå lite väl länge i ugnen, fläsket blev aningen överkokt och därmed aningen, aningen segt.
/L
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)