Visar inlägg med etikett gratinering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gratinering. Visa alla inlägg

2012-04-10

Tomatsåsen och den Gratinerad Köttfärssmörgåsen

Det här är historien om en ganska spektakulärt god macka. Historien började en dag när en bild på en gratinerad smörgås passerade revy i mitt twitter-flöde. Gitto hade gjort en smörgås. En smörgås som fastnade på min näthinna. Chiabatta, tomatsås, choritzo och fetaost.

Idag kände jag att det var dags för mitt eget försök, dags för min egen variant. Planen skulle vara ganska enkel, bröd, tomatsås, köttfärs toppat med feta ost och sedan gratinering.

Det första steget är ju alltså tomatsåsen. Som egentligen har två delar, tomaten och löken. De gör sig bäst i varsin kastrull, parallellt I en kastrull hamnade en burk passerade tomat, en hel del rosmarin, salt eller kanske till och med buljong. Tomater vinner på kokning, det har jag lärt mig. Dom blir rikare, sötare, fylligare på något sätt. Jag skulle chansa på att de ganska kolhydratrika tomaterna får sina mer komplexa sockerarter nedbrutna till
Rosmarinen? Om man ser till att torkad rosmarin får hinna suga åt sig vätska, och bli, ehh, inte så torkad, då blir den fantastisk. Dessutom slipper man plocka barr från tänderna.

I den andra pannan hamnar en stor gullök och en par stjälkar selleri. (Ingen ska behöva leva utan selleri.) Och en del chili, någon som tyvärr glöms allt för ofta i tomatsåser. Dessutom "ganska mycket" smör. Kanske 30-50g eller så.

Sen får allt ligga och puttra i varsin panna en en dryg timme. Tomaterna blir som sagt sötare och fylligare på kokningen. Men det händer ännu mera med löken! Kolhydraterna i löken händer det onekligen saker med. Sockerarterna förändrat, Maillard-reaktioner händer och det mesta av de beska smakerna bryts ner. (För en mer detaljerad redogörelse, läs Matmolekyler som redet ut det ordentligt.)

När väl de två förenats är tomatsåsen klar!
Återstår bara att montera själva smörgåsen.

Dela en enkel chiabatta in mitten, bred ut ett tjockt, tjockt lager tomatsås. Sen ett lager mustigt kött. Jag hade stekt köttfärs med paprika-pulver och lite mald korriander (korrianderfrön alltså) som jag använde. Toppa med hackad/skivad feta-ost och stoppa in i ugnen.

Lite överraskande tog det riktigt lång tid att få lite färg på feta-osten. Jag tror att vätskan från tomatsåsen agerade buffert. När väl osten hade börjat få färg, då hade en del roligheter hänt. Osten hade börjat ha lite roliga brända toner, Men framförallt hade utsidan på ciabattan hunnit bli lite trevligt rostad.

Fantastiskt gott. Varje tugga hade ett yttre lager "krunch" av rostad skorpa, ett inre mjukt lager av fluffigt vetebröd som har sugit upp tomaternas saftighet och sötma, därpå förstärkt av tomatsåsen självt. Sen kommer lite kornig köttighet och fetaosten som perfekt saltig avrundning.

En macka värd att minnas
/L







2011-03-02

Gratinerad vitkål

Vandrandes runt på Ica idag hittade jag en väldigt välmarmorerad skiva entrecôte. Helt omöjligt att motstå. När klockan började närma sig middag började jag fundera vad jag skulle ha mer, inte bara kött. Tidigare i veckan hade jag diskuterat hur man kunde tillaga purjolök. Idén var att bara hacka pujon, ner i en ugnsform tillsammans med lite grädde, kryddor och låta det stå och laga sig självt i ugnen.

Jag bestämde mig för att utöka detta till en hel rätt. Men vlle undvika att råka göra potatisgratäng av det hela. Efter lite rotande  kylskåpet hittade jag ett vitkålshuvud som legat där lite för länge. Det borde väl funka?

Jag började med att hacka och fräsa lite selleri. (Vad var det nu Werner och Werner sa?) I formen hamnade, nedifrån och upp, sellerin, en skivad purjolök och sedan sådär en tredjedels vitkålshuvud, strimlat. På men en generös skvätt grädde och en del mer mjölk. Kryddat med fänkål, kummin och salt och peppar förstås. Sen in i ugnen med lite alu-folie över.

Den fick gå i ugnen tills den såg färdig ut. Stek den entrecôte lagom djurröd och servera!






(Det här är "före" bilden. Efter då den bra ut, men inte lika fräsh...)

Såhär i efterhand får jag nog säga att jag var lite över-generös med tllagningstiden. Jag hade velat ha lite tuggmotstånd i vitkålen, lite "crunch". På den dryga halvtmme formen stod inne hade vitkålen mjuknat förvånandsvärt mycket. Smaken var mjuk och snäll. Gott. Nästa gång ska jag våga ha mer chili och kanske en ordentlig klick senap.

Men kom ihåg att ät gott!
/L

2010-08-07

Fläskkarré gratinerad med spenat och kantareller

Under veckar har jag varit hemma hos föräldrarna och byggt bod. Det påverkar matlagningen.
Igår hade mamma hittat en hel fläskkarré som hade fått gå i 100º ugn tills fläskkarrén blivit 60º inuti. Sen hamnade den i kylen.

Planen var att idag skiva karrén, bränna på skivorna på grillen. Hux, flux har man fina, genomgrillade skivor fläskkarrén.
Fast den här karrén höll inte formen i ugnen, det såg snarast ut som en julskinka. Planen var sabbad, inga snygga skivor där inte. Nåväl, det problemet sparades till framtiden, bod-arbetet fortskred.

Sen under en vattenpaus sa mamma att hon hade en idé, skriva karrén, gratinera med kantarellsås. Och så säger hon lite "kanske så där italienskt, men spenat" lite ur kontext.

När byggandet för dagen var klart satte vi igång med maten. När jag frågade vad hon menade med spenat och möttes av ett "spenat tillsammans med kantarellsås, det går väl inte". Jag framhärdade att den kombinationen borde fungera. Så vi testade.

Efter en inventering i frysen hittade jag ett paket spenat anno 2007. En bra årgång om jag minns rätt. Efter lätt upptining och lite hackning hamnade den i pannan för fräsning, med en generös dos olja. (Lite generösare än jag tänkt mig, jag vänjer mig aldrig vid den stora flasköppningen på deras oljaflaska. Fast det främjade nog smaken.)

Sen veva ihop en enkel kantarellsås, i kylen fanns för-frästa kantareller (plockade på Konsum). Lite lök. Grädde. Ganska mycket mjöl, stabbig sås är helt okej i gratineringssammanhang.

Sådär, allt förberett! Fräst spenat uppe till vänster. Pannan ser nästan tom ut, men det är ett ungefär 2-3cm tjockt lager där. Kantarellsås övre högra pannan. Tunnskuret rosastekt fläskkarré på tallriken i nedre vänstra hörnet. (Köttet ska bli färdigtkokt i ugnen.) I kastrullen kokar potatisen...


Applicera ingredienserna i en ugnspanna, först spenaten, sen köttskivorna och längst upp kantarellsåsen.
(På bilden ser man spenaten bättre den här gången, fast kantarellsåsen har helt försvunnit i det vita, solbelysta övre högra hörnet.)

Nyss uttagen ur ugnen.

Serverad tillsammas med potatis och ett lättare rosévin.

Smakmässigt blev kombinationen mycket lyckad. Vi råkade, i vår iver att få lite snygg yta, låta den stå lite väl länge i ugnen, fläsket blev aningen överkokt och därmed aningen, aningen segt.
/L