Dock har jag med stor entusiasm använt den vakuumförpackare som ingick i kittet. Eftersom man kan packa bitarna nästan helt utan luft, och eftersom påsarna blir väldigt mycket tätare än vanliga plastpåsar så försvinner i princip alla frostskador. Dessutom kan man lätt tina det frysta genom att bara släppa ner påsen i ett varmvattenbad. (Jag får nog prata mer om det någon annan gång.)
På lördagen kom på att jag ville ha fisk till middag! Kanske ta till den gamla hemkunskapsklassikern "fisk i aluminiumfolie, kokt tillsammans med potatisen". Eftersom jag kom till affären lagom som fiskdisken just hade stängt vandrade jag vidare till frysdiskarna. Portionsförpackad fryst torsk bidde det...
På vägen hem funderade jag om aluminiumfolie verkligen var rätt väg att gå, då slog det mig att sous-viden borde vara perfekt. Om man jämför med sega köttbitar som ska ha många timmar, kanske dygn, så klarar sig fisk på under en halvtimme. (Knappt att jag skulle hinna laga såsen klart innan fisken var det.)
Lite internet efterforskningar senare övertygade mig om att man skulle rimma torskbitarna 20 minuter, sen sous-vide koka ytterligare 20 minuter. Sagt och gjort, 10% saltlag, fisk i.
Sen fiska upp bitarna. Och in i vakuumpåsar. Internet tipsade mig om att det räcker med bara en dillkvist med fisken, men eftersom det var mitt första försök tyckte jag att det vara lika bra med "extra allt", så torsk, en klick smör, en ordentlig kvist dill och lite skivat päron. (Jag hade fått för mig att päron och torsk skulle matcha, och jag tycker jag hade rätt.)
Tips! Om receptet säger "torka torsken med hushållspapper", gör det! Annars finns det en massa vatten som vakuumet kommer suga upp, blötlägga maskinen och sabba svetsfogen. Men andra försöket efter torkning av torsken gick bra.
Ner i kastrull och starta sous-vide-pinnen!
Servera med resterna från gårdagens spenat-risotto och vitvinssås.
Fantastiskt gott. Fisken kommer nog få en renässans hemma hos mig.
