2009-09-20

Är den död?

Jag öppnade igårkväll burken till min vetesurdeg, och det såg inte roligt ut.


Svart, med en vag ton brunt.
Doften. Hmm. Någon mellanting mellan urinoar och snus.

Men vem vet, den är säkert pigg. Så jag gjorde en vanlig poolish. Den såg ju lovande ut.



Så: Göra deg. Lägga i plastlåda. Jäsa över natten.

Sen på morgonen vandrar man bort till bunken för att se hur degen växt.
Helt platt!


Alltså, surdegen var död!

Och jag som hade tänkt få bröd till lunch.
Fast, den där degen såg ju ganska bra ut, så det blev någon slags tortillia istället.


Jag gjorde en ordentlig hög.


 Gott till korv. Iallafall om det är god korv.
 

Vi får se om jag kan få liv i den där surdegen, eller om jag får starta en ny...

/L

2009-09-13

Rådjuresbullar

Idag gick jag på djupdykning i affärens köttdisk. Efter att ha irrat runt en stund hittade jag köttfärs, rådjurs-köttfärs. Det skulle bli köttbullar, ungefär som de på vildsvins-köttfärs för ett par veckor sedan.

Så jag ställde mig och trillade köttbullar. Jag hade tänkt på att rådjur är ganska magert kött, så jag hällde i en extra dos fett, ungefär en halvdeciliter flytande margarin. Och lite ströbröd så att inget fett skulle kunna rymma. Dessutom, som krydda, lite balsamvinäger, salt och timjan.


De blev först brynta dem i traktörpannan, sen åkte hela pannan, med lock, in í ugnen för att bli klara där.



Sen servera med något gott. Till exempel pasta och en zucchini-trattkanterellsås.


/L

PS. Köttbullarna var väldigt goda, men lite torra. Antingen hade jag för lite extra fett i, eller så är det enkelt att fick de ligga för länge i ugnen. Men nästa gång ska jag nog försöka tillsätta lite extra fett för säkerhetsskull. Kanske finhackad bacon?

2009-09-10

Kändisbröd

För drygt två veckor sedan var jag på Smaklustveckan i Tanto. Där var Martin Johansson, Bröd-Martin. Han pratade en stund, bakade bröd. Och delade ut surdeg! Jag fick en liten burk.

I helgen fick jag tillfälle att baka på den.

Jag gjorde en traditionell poolish. Surdegsbas, rågmjöl och vatten, blandade till samma struktur som pannkakssmet.


Denna dag var det även premiär för min nya effektregulator till gamla trotjänar hushållsassistent. Eftersom min Elektrulux Assistenst från 50-talet har en (1) kontroll. En spak med två lägen, full fart eller ingen fart alls. Kjell och Co har en effektregulator,

En liten låda som tar 230V in (den ena vita sladden), och 230V-0V ut (den andra vita sladden, beroende på hur man vrider ratten. (Går att ana som en liten svart plipp längst ner i bild.) Nu hade jag helt plötsligt inte bara full fart, utan även lagom.

Jag gjorde en deg på, sådär, 1/3 rågmjö och 2/3 vete.

Som fick jäsa i en låda.

Och efter bara fyra timmar såg den såhär imponerande ut.

Så, utbakning.
En limpa och ett antal små bröd till frukost.
 
Brödet var ganska okej, men lite snällt på något sätt. Jag tror att jag lät det gå för lite i maskinen, att det borde fått mer knådning.
Fast limpan blev ju ganska snygg. Den snitten jag gjorde (2-3 cm djupa) blev ändå ganska grunda när brödet svällde i ugnen.
 

Fast nästa gång ska jag knåda bröder bättre, så det blir godare.

/L

2009-09-01

Årets första trattkantareller

Igår var jag ute en tur för att se om man kunde plocka kantareller efter regnen under veckan. Första stället jag tittade på är en backe vid Pålamalm som brukar ha gott om trattkantareller på hösten. Och det fanns det nu med. Tydligen har hösten kommit!

Efter rensning blev det lagom till en generös sås.


Gods smaker tillsammans med trattkantarellen är lök och morot. Ta en lök och ett par små morötter och hacka noggrant.
 
Fräs löken och morötterna ihop. När löken börjar bli mjukfräst häll i svampen så den blir fräst den med.
  
När svampen börjar se klar ut, häll i ett par teskedar mjöl så mjölet blir ordentligt uppfräst. Och så i med lite lagom grädde.
Till detta rekommenderas köttbullar på vildsvinsfärs. Gör lagom stora bullar och släng ner i en varm panna så det blir brynta.
  
 Varefter köttbullarna börjar bli brynta, släng in dem i en form och in i ugnen (175 grader) för att bli genomstekta i lugn och ro. (Jag tror det är Tranan som kör detta trick.)
 

Sen är det bara att servera, och njuta!
/L

2009-08-23

Kyckling från Smakriket

I helgen var jag Smaklust-mässan [1], [2] i Tanto. Det var en väldans massa folk där. En väldans massa folk. Jag antar det var det bra söndags-vädret som fick ut alla människorna tyckt att vädret fredag/lördag var lite för tråkigt för att gå dit.

När jag kom dit hade tyvärr Bröd-Martin redan hunnit med en knapp halvtimma av sin show. Brödet var redan bakat och han höll på att sumera. Flopp. Men jag fick iallafall en liten burk äkta "Bröd-Martin-surdeg". Nu kan jag baka kändisbröd!

Förutom lite surdegsbas fick jag med mig hem två små burkar med ost och en gigantistk kyckling. Från en gård i Skåne köpte jag en hel kyckling på stängningsdags-söndags-rea. En bjässe på drygt tre kilo!

Efter lite grubblande av vad jag skulle göra med denna bjässe kom valet till klassisk helstekt i ugnen med "stuffing". Fyllingen har poängen att kycklingen tvingas att stekas utifrån, inte innifrån genom de luftiga hålet i mitten. Jag har lärt mig att man ska ha varm fyllning, då går det snabbare.


När jag letade efter något till fyllning i kylen hittade jag lök, morot och ett par stjälkar selleri. De fick fräsas tillsammans en stund. Krydda med timjan och med salvia. (Man kan blanda ihop burken med salvia, och utan salvia, den som numera innehåller hel, torkad piri-piri. Det är ganska svårt att plocka borta alla. I praktiken märker man sen när man äter att några fick koka med, och den där som jag svalde hel märktes tydligt.)


Dessutom en deciliter hela rågkorn och en del vatten som fick koka en kort stund. Tillsammans med några torkade aprikoser. Till detta, för att verkligen  överdriva, hade jag ett litet torrt bröd sen förra veckan som aldrig hade blivit uppätet. Det blev små brödkuber.




Sådär, nu har jag säkert mer än dubbelt så mycket fyllning som jag trycka in i kycklingen utan att den sprängs.

Helt rätt, ungefär hälften gick in, resten fick vara kvar utanför, annars hade det gått illa. För att det inte skulle läcka ut allt för mycket tog jag bomullssnöre och drog igen hålet.  (Kycklingskinn kan man ganska lätt tvinga ett snöre genom. Bara lägg snöret emot och tryck igenom med en bred provnäl, eller en smal skruvmejsel.)

In i ugnen på 150-175 sådär och gå och gör något annat en 1-2 timmar.
(Först hade jag aluminiumfolie över för att kycklingen inte skulle bli för bränd, fast den tog jag bort efter ett tag för att det skulle blir någon färg åtminstånde. Nästa gång börjar jag nog utan folie, och tar dit den när det behövs.)

När kycklingen väl börjar verka klar är det bara att börja äta.



Tänk dock på att kycklingen kommer läcka köttsaft när man väl börjar skära i den. Jag upptäckte när jag ätit klart att så var fallet. Sen fick jag tvätta bänken, golvet och inuti alla lådorna...


Och en hel del matlådor blev det också.

/L