Baked eggs

Igår råkade jag på ett bloginlägg från Mark Bittman, om "Baked eggs". Ägg i en ugnfast form.
Tricket är att man kan stoppa in saker som inte är ägg i paketet, ge det hela lite mer smak.

Smörj in en ugnfast liten skål, jag använde en av mina sopp-lejonskålar.

Lite ost i botten, ett ägg ovanpå.

Jag hade kvar lite trattkantarell-rödvins-sås i kylen.
Så jag la, ovanpå det första äggen, såsen, och sen ytterligare ett ägg.

Sen in med allt i ugnen, Bittman föreslog 190.5 grader (alltså 375 Farenheit) i 12 minuter (vilket skulle ge lite löskokta ägg).

Efter 12 minuter så var det fortfarande ordentligt lös, genomskinlig vita. Så jag väntade ytterligare 8 minuter.

Och 8 minuter var nog lite väl länge. Tempraturen hade puttrat upp till 83 grader. Siktet låg nog snarat mellan 67 och 74 (beroende på om man vill ha lös eller hårdkokt).

Efter att ha försökt äta med sked ut skålen gav jag upp, och serverade på en tallrik istället.

Det var gott, ganska lite jobb.
Men tog betydligt mer tid än "vanlig" omelette.

Klart värt att prova någon gång.

/L

Baguetteplåt

Jag slog till förra veckan och beställde en baguettplåt. Sån där vågad plåt så baguetterna inte tappar formen medans det jäser på plåten.

Jag hittade en men plats för fyra baguetter, behandlade med non-stick.

Jag hade gjort en poolish av vete-suren ett drygt dygn tidigare. Av den blev det en stor och fin vetedeg. Efter att ha jäst en dryg timme och en vikning:

Sen utbakning.
Det blev en "vanlig" rak baguett och tre vridna baguetter. Och dessutom ett drygt dussin styckbröd.

När jag tog ut plåten märkte jag att baguetterna hade fastnat.
Under jäsningen hade degen krupit ner i de små hålen. Och sen brändes de fast i ugnen. 
Jag fick ta en nål (en gammal trasig stektermometer blev det) och peta ut skorpan hål för hål.
Jag tror man ska lyfta och lägga tillbaka de jästa, ogräddade bröden innan man stoppar in plåten i ugnen.

Den "ovridna" baguetten skar jag några snygga snitt i. (Tredje uppifrån.)

Sen fick jag något ryck så även en av de vridna (andra uppifrån) fick snitt, tvärs mot vridningen. När den sprack upp blev det ett snyggt zick-zack mönster.

Baguetterna blev riktigt snygga. Fast lite, lite för torra. Ska ha lite mer vatten. Men det är ingen jag skyller på plåten...

/L

De godaste revbensspjällen

Idag gjorde jag de godaste revbensspjällen.

Jag har provat grundkonceptet förut. Idag blev det lika bra, om inte bättre.

Jag skippade den löjliga "kastrulldistansen" och slängde ner revbensspjällen direkt i kastrullen och hällde på en burk tomater (Muttis hela stod längst fram i skåpet) och en halvflaska rödtjut.

Sen är det bara att sätta sig med en god bok, eller gå och göra något annat för de närmaste två, tre timmarna.

För två, tre timmar senare då börjar det vara kokt. Ett av revbenen lossnade faktiskt från köttet när jag vände köttbiten, det är välkokt det.

Sen gäller det att få det kokta köttet lite roligare. Bryn det!
Skär revbenen, släng ner dem i pannan.

 

Fast vätskan som behövs för att koka revbenen är lite mycket för att blir en bra sås. Så jag tog tricket att ta ut köttet, reducera spadet. Och sedan när det började närma sig en sås-struktur på spadet var det dags att bryna köttet. (Om man kikar i kastrullen kan man se hurpass vätskan sjunkigt.)

Servera med ris, häll såsen över köttet.
Antagligen bland de bästa revbensspjällen du nånsin ätit....

 

 /L

Misslyckats försök till Spätzle

Igår gjorde jag ett nytt försökt att göra Spätszle. Jag tror det förekommigt mer lyckade försökt sen historiens början. Men så här gick det här försöket.

Jag började med att kolla vad alla andra gjort, helst hela internet.
Jag hittade några bra referenser.

http://www.spaetzle.de/schaben.html
http://cook.dannemann.org.uk/sidedishes/spaetzle/
http://www.globalgourmet.com/food/cookbook/2007/black/spatzle.html

Den första länken var bäst, fast svårast att först (tyska), den sista var mest användbar.

Jag bestämde mig för propotionerna:
100 g vatten
1 ägg
180 g mjöl
och en generös dos muskotnöt.

Det blir en kletig jävla smet med det receptet.

Så att använda elvispen lät som en bra idé. Jag gjorde en "välknådad" smet.

Sen skulle den kletiga degen ner i vatten. Helst skulle man en riktig "Spätzlepresse". (Bilden stulen från Wikipedia.) En sån ska jag plocka upp på nästa loppmarknad.

wikipedia

Men det "näst bästa" skulle vara en "big hole coleander", och ett sånt durkslag har jag.

Så man ska sleva ner den klump i durkslaget, trycka ner det med en slev, och allt ska vara bra. Men jag hade tydligen haft för mycket mjöl, för det varpå tok för segt för att jag skulle kunna trycka det igenom mitt durkslag. Det hängde ut 1 cm lång korvar från durkslaget, men jag kunde inte få igenom några långa pasta-strängar.

Så jag gav upp. Använde båda händerma och rev istället loss lagom stora klumpar som jag slängde ner i vattnet. En del blev ungefär som smala, smala strängar. En del andra var lite mer klumplkika.


Såhär såg mina klumpar ut i kastrullen. (Notera den stora oregelbunda klumpen i mitten av kastrullen. Inte smal och snygg som den ska vara.)

Varefter de konstigt formade pastaklumparna verkade färdigkokta fick de hamna ner i svampsåsen. (För att ha något att släppa ner den kokta pastan i hade jag en svampsås på gång, en liten näve trattkantarellsås i grädde.) Sen var det bara att servera med stekt kalv-kotlett.

Grymt gott
/L


PS. Resten av all pasta (man kan inte äta en middag med 280 g mjöl) är något att spara till nästa lunch. Jag tog en halvt paket bacon från frysen, en liten gullök och fräste. Sen ner med pastan. De stora bitarna skar jag först i små, smala bitar. Fantastisk brunch!

Saffransräkor

Enkel, snabb och lite lyxig middag är precis vad man behöver ibland, efter en dag på jobbet.
Idag kände jag att det var en sån dag.
Mina tankar snurrande kring räkor och saffran på vägen hem.

Väl hemma tog jag ut skärbrädan, hackade en lök som fick fräsa i tillsammans med en gnutta chili. Och ett helt packet saffran.
När löken väl hade blivit mjuk hällde jag ner lite vitvin och lite grädde som fick ligga och bubbla ihop medans jag drog igång och kokade pastan.
När pastan bara hade någon minut kvar fick någon näve frysta, skalade räkor åka ner i såsen.




Sen ner med pastan också.

Den fick ligga där och koka ihop tills jag började mig oroa mig för att räkorna skulle bli överkokta och sega. Nån minut alltså.

 Sen servera på en stor talrik.

En stor talrik med vardagslyx.
 /L