2010-04-18

Kokta, grillade revbensspjäll

Jag hittade riktigt billiga tunnskurna på affären i fredags.

Så idag satt jag och funderade på vad man skulle göra av dem.
Efter att ha tittat på lite recept tyckte jag recepten på kokta, tjocka revbensspjäll med glazing verkade bäst. Jag hade visserligen tunnskurna, men det ska väl fungera ändå.

Så först kokar man revbenen. Ner i största syltgrytan tillsammans med lite vatten och salt. Tillsammans med några lagerblad. (Man ska alltid ha med några lagerblad när man kokar kött. Det bara är så.)


Sen får det småkoka lite, under lock, sådär 15 minuter. Eller om man börjar göra något annat så går nog 45 minuter lika bättre.

Medans det puttar är det dags att fixa till glazingen.
En halv burk passerade tomater, fänkol, chili, korriander, Liquid Smoke, lite Hoi-Sin-sås och allt annat roligt du kan hitta i skåpet.

Sen är det dags för grillen.
Pensla på en hel del av tomat-såsen.

Eftersom min lilla el-grill är långsam så har man gott om tid.
Ta på dig en varm fleace-jacka, knäck en öl och sätt dig till rätta.
Det är en central del av det hela grill-konceptet.
Annars kan man lika gärna grilla i ugnen, fast det berättigar inte öl dock.


Servera!
Använd resten av glazingen som extra sås.
(Det såg egentligen snyggare ut än vad bilden visar, jag skulle inte ha använt blixten...)

Köttet blev grymt!
Först välkokt och mört. Sen lite lagom uttorkat i grillen.
Helt klart värt att komma ihåg.

/L

2010-04-08

Räkbiffar

Jag äter ibland lunch på Restaurang Konstfack. I torsdags hade Kockis gjort räkbiffar.

Idag på vägen hem funderade jag på att göra mig något liknande. Väl hemkommen med en liten påse räkor började jag titta på hur man gjorde. Någon där ute på Internet borde väl ha gjort det här förut.
Men nej.
Ordet "räkbiff" ger tre träffar när jag söker på Google.
  1. Det har ätits i Equador.
  2. Det borde vara en protinrik föda
  3. Man kan äta det på Scandic i Finland.
Och sen inget mera.
(Okej, Jag hittade lite mera när jag sökte på räkfärs. Men det var mest "bland fläskfärs/torskfärs med räkor". Och det ville jag ju inte. Jag vill ha lite räkbitar inblandade. Så man kan se vad det var från början.)

Så jag började chansa fritt.

Så första hacka räkorna.


Sen blanda allt som ska bli smeten. Räkor, ett ägg (fast i efterhand vore nog två bättre), lite riven ingefära, sweet-chilisås, korriander och lite potatismjöl-redning.

(Tanken var att värma upp redningen lite så det skulle tjockna en aning. Så smeten skulle bli lite halvfast medan man jobbar med den. Det där gula klägget längst när skulle alltså varit mer en såsaktigt.)

  

 Sen är det bara att ta en slev och släppa ner i pannan.
Ni ser hur det ser ut som plättar. Med lite fylling i mitten.

Så jag blandade till lite med stärkelseröra. Och värmde den lite mindre, så den blev lite "fast slemmig" innan jag blandade in den i räk-röran.

Och nästa panna såg betydligt bättre ut.

Fast snygga blev det



Och ganska goda!

 /L

2010-04-04

Pepparbiff

Härom kvällen hade jag kommit hem från affär och jobbet satt jag där. Med en biff i ena handen och absolut ingen inspiration i den andra.

Efter att ha rådfrågat internet lite visade sig att Andreas hade lite bra inspiration. Pepparbiff!

Som Anreas sa: "Svartpeppar och annan peppar som du tycker om. Kanske rosépeppar?"
Jag har ju szechuan peppar hemma!

Så jag satte igång mortlad både svartpeppar och szechuanpeppar. Sådär en tesked av varje.


Vänd biffen i pepparn.

Till detta gjorde jag en enkel rödvinssås-röra. (Fortfarande inspirerad av Andreas.)
Mjukfräs rödlök (med lite chili).
Låt ett glas rödvin koka in.
Jag fick för mig att lite grädde skulle vara bra, fast så här i efterhand undrar jag om inte utan hade varit bättre.


Sen när såsen börjar komma en bit på vägen, Stek Biffen!
Kom ihåg att man vill få pepparn "friterad", så var generös med stekfettet.

Servera och ät!

Den stekta pepparn blir lite mildare och sötare.
Gott.
Och szechuan peppar var en bra idé!

/L

2010-03-30

Äggröra med selleri och lök

Idag fortsatte jag att testa franska äggrecept. Äggröra.
Först hittade jag Julies inlägg.
Sen hittade jag orginalet i utdraget ur Julias bok.

Häll ner ägg i en panna.
Slå på värmen.
Rör tills det börjar stelna.

Okej. Jag kom ihåg fel.
Julia Childs skriver att man ska värma pannan med smör i. Värm tills smöret börjar brynas.
Häll i äggsmeten och rör aggresivt i 3-4 sekunder. Sen är det klart.
“In 3 or 4 seconds they will become a light, broken custard.”
Jaja. Jag gör så "nästa gång". Lovar.

Jag gjorde en smet på tre ägg, lite en fräst lök och ett par frästar selleristjälkar, saften från en gammal apelsin och ett par matskedar grädde.

Men som sagt, jag hällde ner smeten i en kall panna och slog sen på värmen. (Induktionsspisen är trevligt snabb. Mmmm.)


Sen är det bara att röra tills det börjar se "färdigt" ut.

Jag hade trott att det skulle finnas ett mellanlägge mellan kläggig smet och, och, och. Ja vad hur bekriver man strukturen? Kornig, grovgrynig, skuren äggstanning?

Men allt jag så var såg var smet, smet, smet. Kornigt!
Utan någon som helst varning när den bytte mellan de två lägren.


Kanske missade jag den förbiseglande passagen när jag hade en mjuk, mjäll majonäsliknande kräv? Eller är ägg en instabil kaotisk varelse som vid en viss tempratur passerar direkt från ett aggregationstillstånd till ett annat? Som när en sjö helt plötsligt fryser på en gång?

Ska man kanske tillsätta något till smeten så övergångs-processen blir mjukare, mer flytande? Så man har flera grader att stänga av värmen på? (Tips mottages.)

Till dess äter jag min gryniga röra till ostsmörgås och en ordentlig panna kaffe.

/L



2010-03-28

Omlette fylld med svampstuvning

Jag har börjat läsa "Julie and Julia: My Year of Cooking" av Julie Powell. 
Den är en tjej, ett par tre år äldre än mig som 2002 började laga sig igenom Julia Childs Mastering the Art of French Cooking. Och skrev en blogg om det. Som jag tyvärr helt hade missat. Helt.


Sen bad någon henne sammanfatta bloggen till en bok. (Det är den jag läser.)
Och sedan blev det en film också.
Den märkte jag. Och köpte boken. Och har nu börjat läsa bloggen lite så smått...


I morse satt jag och försökte hitta ett ägg-recept som lät lovande.
Oeuf en Cocotte, Ugnsstekta ägg med smör och grädde. Kan man nog vara gott med det får vara en annan dag. Detta då jag hittade omelette recepten först...


I filmen finns en fantastikt absurd scen. Julia Child har börjat på köksskola och alla eleverna ska göra just omelette. Ett svart/vitt-kaklat femtitalskök med stora gjutjärns spisar. Alla eleverna är män i vita rockar förutom Meryl Streep, huvudet högra än alla andra. På given signal häller alla smet i sina pannor, och börjar genast rycka aggressivt i pannorna. Synkroniserat som om det var någon slags modern dans. Sen byter man scen utan att nånsin förklara vad som hände.
Jag hittade igår en utdrag ur Mastering the Art of Frensh Cooking som jag mig en ledtråd. Där säger Julia att man ska hälla ner smeten, vänta tills "undersidan" av smeten stelnat lite. Börja sedan rycka så att omeletten lossar från pannan. Fortsätt sedan rycka ungefär 1Hz så den inte fastnar. Ända tills ytan slutar vara rinnig vätska.

Själv har jag en non-stick panna.
Grymt smidigt.





Men efter att ha läst om omelette var jag ju tvungen att göra en själv. "Fylld omelette" fastnade jag för.

  • Stek omeletten till ovansidan slutat vara vätska.
    (Under ryckande eller utan.)
  • Häll/lägg sedan på en fyllning.
  • Vik.
  • Servera.


Jag gjorde en stabbig stuvning på uppblött torkad karl-johan-svamp och lök. 


Gjorde en omlette som ovan. 
Eller alltså jag ställde min kalla non-stick panna på spisen. Värme och lite olja.  med smeten. På med högsta värme en kort stund. Sen lite lugnare värme. Inget ryckande. 
Efter ett tag började smeten stelna.


Hällde på stuvningen. 


Vek. Serverade.


Det blev som en "dubbelsmörgås" med fyllningen i mitten.
Ganska gott. Fast svampsmaken blev lite diskret nästan.
Om man tog en tugga i munnen fick alla smaklökarna först bara snäll mild omelett. Först efter en liten stund kom lite svampsmak ut. Och inte så mycket alls. Det hade nog varit bättre att servera stuvningen som sås till. Så skulle smaken vara mer lätttillgänglig och inte "gömd" inne i omeletten.






/L