2010-11-19

Produktprövning: Jamies spagetti

Förra helgen var jag på Det goda köket. Det var roligt.

I en monter hittade jag Toja Import, som tydligen gett sig på att importera Jamie Olivers mat-produkter. (Den mannen har sitt namn på det mesta matrelaterat nuförtiden. Snart kommer säkert brand:ade kylskåp och matbord också...)

I montern hittade jag hans spagetti, vanlig hedlig rak spagetti. För 15 spänn. Kändes värt att prova.



Så i veckan gjorde jag min vanliga Pasta Carbonara med dem.

  • Ta din bit rökta sidfläsk som ligger i kylen, skär av en bit och skär ner till små, små bitar. Ju tunnare desto bättre.  Fräs fläsket tillsamman med timjan och en aning, aning chili. (Jag har gått ifrån "bacon med rökarom" och börjat köpa basturökt gotlänskt sidfläsk istället. När man steker luktar det som om någon försöker elda en-ris, jag gillar det.)
  • När det börjar se lite fräst ut, halva och skiva en lök tunnt. Mjukfräs med sidfläsket.
  • Koka spagettin. När den är nästan färdig, ös ur, direkt med sleven ner i fläsk-fräset. Lite vatten följer med, men det gör inget.
  • Tillsätt lite en matsked grädde och kanske en dl mjölk, någon matsked i taget. Låt det nästan helt koka in. Vätskan kommer att reda sig själv till en sås, men utkokt stärkelse ur pastan.
  • När det känns lagom, ät!


Jamies pasta skulle kokas runt 8 minuter, vilket gav lite lagom halv-motståndig pasta. När carbonaran var färdig hade den mjukats en aning mer. Men fortfarande helt ok.

Summeringen blir helt ok, inte märkvärdig. Prisvärd.
Bättre en Kungsörnen, sämre än De Cecco. (Personligen anser jag att De Ceccos Spagetti No. 12 är den bästa spagettin. Bäst.)

/L

2010-11-16

En tur till Det goda köket

I helgen var det "Det goda köket" mässan.

På lördagen var där och träffade andra matbloggare. För en tid sedan tog Pia, Stellan, Kinna, och Christopher och drog igång Facebook gruppen Svenska Matboggare. Tillsammans samlades vi i Mässans konferanslokaler och pratade några timmar. Om hur tar bra foton, om moral och etik och lite annat. Mycket trevligt, något jag gärna gör om.

Idag, söndag, var jag där med mina vänner C & E, tillmmans gjorde vi mässlokalerna. Det fanns många som sålde salami, fler än man hade förväntat. Och vin! Mycket vin.
Idag när jag valde min utstyrsel tänkte jag att den här skulle vara bra. 

Min gamla Ravenswood-tröja. Jag plockade upp den för ett par år sedan, när jag tog en biltur igenom Sonoma-dalen med en kompis. En av vingårdarna vi besökta vad Ravenswood. "If you go to the consert, you buy the t-shirt."


Sen när jag gick genom mässhallen råkade jag visst passera Ravens Woods monter. För helt plötsligt var det en man som sprang ikapp mig. "Thank you sir. Thank you for wearing my companys shirt."
Lite oväntat, men trevligt.


Det var Joel Peterson! Grundaren till Ravenswood!

Under de vidare vandringarna hittade vi lite annat roligt:

Lila Citroën som innehåller kaffe

 Sylt, många burkar sylt

"Engelskt" te, från Göteborgstrakten


Baristor som slänger käft.

Italiensk prosciutto skär-maskin

Citron-salt i färgen "apelsin-orange" hos Falksalt

Ganska många korvar

Grapefrukt

En del spännande viner
(Pintas Character var så spännande att måste jag nog skaffa mig en flaska av, även om det inte lanseras på bolaget först i maj. )

/L

Ja, och så plockade jag upp lite roliga saker.
Som Jamie Olivers spagetti.
Men det skriver jag om en annan dag.













2010-11-12

Linsröra, eller "hur man egentligen borde göra ärtsoppa"

Jag hade en god korv från Taylors & Jones i kylen och hade funderat på vad jag skulle göra av den. Efter en del funderande dök en gammal linsröra upp i huvudet. Röda linser, lök, lite kryddor. Ja, lite sådär.

Så jag drog igång matlagningen. Hacka lite lök enligt receptet och ner i pannan. Och ungefär då slog det mig att det nog skulle bli bättre med lite av det rökta sidfläsket som finns på Coop. (Jag måste nog snart skriva ett helt inlägg om det sidfläsket.) Så jag skar några tunna skivor, hackade upp och la ner i löken. (Jag har egentligen lärt mig att fläsk först, lök sen, men den här gången blev det fel.)
Nu hade jag alltså fläsk, som borde brynas, tillsammans med lök, som helst inte ska bli helt förkolnade. Inte helt lätt ballans-situation. Jag valde låg värme, och över-kompensera med lång tid.
Alltså, lök, sidfläsk, låg värme och åtminstone en halvtimme. Jag rörde ihop löken med fläsket, och väntade. Och väntade. Till slut började det se lite stekt ut.

Dags för linser!
I med ett par deciliter linser, och sådär dubbla mängden köttbuljong. Lägg ett par korvar ovanpå linserna och låt det mysa ihop i sådär en halvtimma.
Linserna kokar, korven ångkokar ovanpå. Och om korven skulle släppa någon vätska så kommer den inte gå till spillo.

Sen är det ätdags. Linserna har nu kokat. De har fått smak från buljongen, trimmad med fläskighet och röksmak från sidfläsket.

Det var bra korv, Taylors and Jones. Det var tur, annars hade korven framstått som tråkig och mesig mot linserna.
Helt fantastiskt gott.







Jag tror det är ungefär såhär man borde göra ärtsoppa.
Jag har lärt mig att man kokar ärtor, häller ner fläskbitar.
Fast så kommer jag nog aldrig göra, nånsin mer.

Nu tror jag på att fräsa lök och fläsk i en panna, i en annan panna koka ärtorna i buljong. När löken och fläsken börjar fundera på att lämna fräst, och bli bränt, blanda pannorna. För att hålla smaken koncentrerad, var gärna lite småsnål med vattnet.

/L

2010-10-13

trattkantarell-äggröra


Omelette med svampstuvning har alltid varit en vanlig helglunch i mitt föräldrahem. Fast på senare tid har jag allt mer och mer börjat falla för dem mer smöriga strukturen i äggröra. Så häromdan satt jag och funderade på hur man kunde kombinera svampstuvning med äggröra. Så fick jag en idé om hur man kombinerade det två. Man häller svampen in i äggröran! Ganska enkel idé egentligen.


Så fram med en burk torkade trattisar, och mal ner dom i morteln. Helst skulle man ha svamp-mjöl fast det är ju lite jobbigt att få till. Jag har inte testat, men jag litar inte på att min kaffekvarn kommer klara av svampen utan att en del fibrer fastnar i kvarnverket. Så jag använde den mer säkra morteln. I med en näve svamp eller två, mal ner dem i morteln.


Sen, eller parallellt, kan man förbereda själva äggröran, en bra äggröra, är att tillsätta någon god vätska till äggen. Jag använde purjulök, äppelvinäger och grädde.

Häll ner svampen tillsammans med olja i en panna en stund. När svamplukten börjar märkas, i med purjon och låt det fräsa en stund. I med vinägern och grädde och låt det koka ihop en stund. Sen svalna så äggen inte koagulerar. Då, i ett ägg eller två. Vispa ihop och dra på värmen. (Här är en av de stora fördelarna med induktionsspisen.)


Sen är det bara att, under den svaga värmen, röra. Röra hela tiden.  Tills det börjar stelna. Aningen tar man den precis då, när det en tjock kräm, curstard. Eller också en stund till, tills det börjar bli lite mer grynigt. Allt efter smak. Jag brukar sikta på slutdelen av krämfasen. Ibland träffar jag rätt.


Gott blev det.  Mjuk krämigt ägg. Lite krunchig purjo. Svampsmak.

/L

2010-10-07

Trio vinprovning




För inte så länge sedan hade jag lyckats bli inbjuden till en smygpremiär av TRIO Chardonnay Pinot Grigio Pinot Blanc från Concha y Toro. Det var en lite udda men ganska trevlig upplevelse. På en torsdag-kväll åkte jag in till Slussen, gick in ett lite omärkt trapphus, upp en trappa och möttes av en trevlig tjej som gav mig ett glas vin. Och sen fick jag in och såg en massa andra människor som försökte mingla runt. Lite som en bra galleri-öppning, fast utan konstverk.

Efter en stund samlade oss och startade det officiella programmet. Information om vinet:
Trio är, som namnet antyder, ett vin gjort på en blandning av tre druvor. Och som alla vet bler det alltid bättre om man blandar. (De som någon gång provat en single cask whiskey har alltså fel, eller åtminstonde felinvesterat. Och jag alltid trott att man gjorde blandningar för att få en konsistent kvallitet lte billigare.) Blandningen är 70% Chardonnay, 15% Pinot Grigio och 15% Pinot Blanc. (Chardonnayen och Pinot Grigion har båda lagrats lite på ekfat, Pinot Blancen är olagrad.) Och så är Chile ett bra land att odla vin i. Jag tror det var ungefär det jag lärde mig på presentationen.

Sen serverades lite tilltugg. Rätter som skulle fungera och visa upp hur man kan använda vinet. Ceviche på hälleflundra och hummer, helstekt spädgris och någonting till, som jag glömt, så det var nog inte så minnesvärt. Jag tror det var en liten bit gravad lax.

Cecichen var grym. Lätt syrad, uppmörad med lite ananas och avokado var hälleflundra var gott. Gott. Spädgrisen bakad med mixade aprikoser var god. Den hade inte fått in sälta ordenligt men gott.



Fast poängen med maten var ju egentlgen inte att vi skulle bli mätta, utan att se hur vinet smakade till maten. Kanske var inte mina smaklökar helt med på banan den kvällen, eller var det kan ha varit. Men jag märkte ingen skillnad i vinet alls. Jag har nog aldrig varit med om ett så terränggående vin. Man dricker det alena, gott. Till fisk, gott. Till fläsk, gott. Fast gott, med små bokstäver. Inget att bli upphetsad över. Inga spännande smörtoner/fatsmak. Ingen doft av honung att gå i spinn över. Inget alls. Stack inte ut alls, åt något håll.

Så det borde vara det vin man vill ha om man inte vet vad man ska ha det till, eller vill att det hålla sig snällt i bakgrunden och inte störa när vi andra håller på med det stora smakerna. Eller som pratvin, där ett för smakrikt vin skulle kunna störa samtalen.

Det blev, en rolig kväll med ett snällt vin.

/L
(Bildern är Concha y Toros pressbilder då min kamera tog tillfället i akt att få slut på batteriet.)