2011-01-13

Lök-smulpaj

Jag läste i somras om lök på Matmolekyler. "En rå lök kan innehålla upp till tio procent av olika sockerarter, ungefär lika mycket som ett äpple." Någonstans i mig födde det en idé. Äppelpaj, fast lök. Sen har jag suttit och grunnat på den idén. 

Sen insåg jag att det var min tur att ta fixa torsdagsfikat på jobbet. Planen var snabbformulerad och lite elak. Jag skulle glida in, servera "smulpaj" utan att kommentera om det var äpplen i eller ej. Sen när alla ätit en bit skulle säket någon fråga "Är det äpple det här?". Vilket jag skulle besvara med mitt onda Überlord skratt. Nja, kanske inte riktigt så.

Så i helgen var det dags för genrep. Hacka en lök, mjukfräs i en mycket generös dos smör. Enklast är att ha låg värme, och lång tid, sådär en halvtimme. Jag tror egentligen att det vore godare om man stekte löken aningen brun, men då skulle det inte se ut som äpplen och smaka lite mera "lök".

Jag gjorde ett första försök. Frästen löken, lät den svala lite. Det smakade lite mjäkigt helt enkelt. Efter divenderade bestämde jag att testa citron. Först ett lager lök, sen ett lager tunnt, tunnt skurna citroner och sen smulorna. 




Jag rekommenderar resultatet, det var en riktigt god citronpaj. Bakade citronen, crunchiga smulor och en aning bränt mjöl.
Fast om du vill imponera på kollegorna med en bra lökpaj, ja, då är det fel.

Försök två var mer renlärigt. Ett lager fräst lök. Lite citronsaft (eftersom en hel citron var för mycket). En aning kanel. Och så smulorna då.

Direkt när jag tog ut den var den ganska god, men mitt mål var ju att den skulle ätas dagen efter. Dagen efter var den en fullt tjänlig smulpaj. Fast inte direkt något att skyta med...

Nu var det dags för final. Den paj jag verkligen skulle bjuda på. Dagens ingredienser blev lök och lite morot. Tre stora lökar mjukfrästa och två morötter passerade genom mandolinen som ett bottenlager. Efter en diskusion med min far hade jag ett tunnt lager strösocker och ett ordentligt lager kanel. Smulorna idag var lika delar vetemjöl och havregryn och en hel dem smör, här igen.






Just nu står pajen där på spisen och svalnar. Vi får se hur mottagandet blir...
/L

2011-01-06

Kalkonrester, cold turkey sandwich


Jul firade jag hos mina föräldrar. På juldagen hade vi besök, totalt var vi nio personer. Så vi skulle ha någon "jul-ig" mat, men inte för mycket jul. Kalkon. Väldigt mycket jul, men inte riktigt svensk jul, lagom omväxling.

Så på julaftonskvällen åkte en 3,5kg kalkon, med stuffing  in i en 75 graders ugn över natten. (I stekpåse alltså.) (De recept vi hittade hade alla bacon i sig. Efter lite diskussion abstraherade vi bacon till fett+salt+rök. Eftersom vi hade både religösa grisvägrade och njurförsvagade bland gästerna ersatte vi med margarin och efter viss tvekan ingen "liquid smoke", efter viss tvekan.
På morgon var den väl genomstekt. Väl genomstekt, köttet på en vinge hade börjat lossna och falla av... Kalkonen åkte ut ur ugnen och ut i vinterkylan. Med morteln som extra tyngd som skat-skydd.
När gästerna började anas på uppfarten trancherade jag kalkonen, la i en ugnsform. Eftersom den långsamtkokta kalkonen inte såg så rolig funderade vi lite på hur man kunde få den att se lite rolig ut. Efter lite diskutionen enades vi om pannering. Panko, paprika och mejram. In i ugnen med formen; låt köttet bli varmt medans du fixar till såsen och sånt.

Det var en lyckad middag, alla åt sig mätta men det blev ändå ett drygt halvkilo kalkon kvar, varav jag fick med mig hälften hem.

Sen på annandag funderande på hur man gjorde lunch av detta. Jag tänkte mig "cold turkey sandwich". Efter lite surfande hittade jag några recept, det mest lockande var att egentligen göra en "kycklingsallad" av, mest, kalkon, sellei, syltlök och majonäs. Fast majonäsen var ju slut och inte hade jag någon sylklök. Så jag bestämde mig för att istället ta hårdbrynt lök (lite bränd, lite crynchy), en aning stjälk-selleri, finhackad smörgåsgurka och smetana istället. 


En röra med allt (utan kalkonen) blev ett baslager, kalkonen ovanpå det och en aning cumberlandsås (istället för transbärssylten).
Perfekt "boxingday" lunch!
/L


2010-12-21

Tobias Julbrownie alt. Knäckblondie

Gästbloggat av Tobias!
Dags för ett andra, inte fullt så nyttigt, inlägg från mig. Dags eftersom jag bor i USA och julen nalkas så tyckte jag att det var dags för lite julinspirerad Skandinavisk fusion. Jag uppfann därför min Julbrownie, bara för att bli informerad om att en brownie utan choklad tekniskt sett kallas blondie. Hursomhelst, om du är den som känner att du gillar knäcksmaken, men ogillar att knäcken fastnar i tänderna, och i övrigt tycker att ditt kaloriintag i jul verkar bli för lågt, och dessutom vill prova på något nytt, så kan Tobias Knäckblondie vara något för dig.

Innan du börjar (eller egentligen medan du tillagar blondien) behöver du följande ingredienser:
  • 2dl grädde
  • 4dl socker
  • 2dl sirap
  • 3 ägg
  • 1,5 dl vetemjöl
  • 125g smör
  • 1 tsk bakpulver
  • 1 tsk salt
Börja med att göra en normal knäcksats, fast med dubbla mängden socker, genom att blanda grädde, socker och sirap i en kastrull och koka tills kultestet ger dig seg, mjuk knäck, snarare än hård. Om knäcken blir för hård kommer den att stelna och bli svår eller omöjlig att blanda med resten av ingredienserna. Ta av knäcken och blanda i smöret på en gång, vi slår två flugor i en smäll genom att låta värmen från knäcksmeten smälta smöret och smöret samtidigt kyla smeten.

Vänta tills smeten svalnat väl under 60⁰C utan att låta det gå så pass långt att det stelnar och blanda i mjöl, bakpulver och salt och sedan ägg. Häll över smeten till en form och grädda i 225⁰C i 45+ minuter, eller tills du tycker att blondien ser lagom färdig ut. Det gör inget om det slutliga resultatet blir lite mjuk, det smakar bättre så.


Till sist vill jag tillägga att i USA är det mycket mer vanligt med farinsocker (brown sugar som det kallas här), och jag har börjat ersätta vanligt socker med det i det mesta jag numera bakar eftersom jag tycker farinsockret har en bredare, mer intressant smakbild och dessutom ger en frisk syrlighet.

God Jul!

P.s. Om du verkligen vill göra en brownie, så kan du byta 2dl socker mot 200g choklad, blanda då i chokladen samtidigt med smöret, eller skippa smöret helt och lita på fettet från chokladen istället.

2010-12-19

Apelsinsill


  

I veckan hade vi en liten julfest på jobbet. Lokalt annordnad av oss anställda, några eldsjälar åkte iväg, fixade fram julmat och serverade. Jag bestämde mig för att bidra med lite apelsinsill. Jag har gjort apelsinsill ett par år nu. Principen är enkel, vanlig inlagd sill, men apelsin.
Först en vanlig ättikslag (vanlig 1 del 12% ättika, 2 delar socker, 3 delar vatten). Jag lät socker och vatten koka ihop en stund, enligt Matmolekyler.Sen i med ättika och ut på balkongen för att svalna.

Sen är det bara att att ta en konserv-burk sill, eller två. Öppna, skölj filéerna (som det står på burken), skär i bitar och ner i någon lämplig skål.

Sen ner med ett halv-dussin krossade kryddpeppar-korn och en hel del fänkål som kryddor. Men glöm inte apelsinen, den är ju i rubriken! Så ta en stor apelsin, tvätta, riv skalet. Pressa ur saften. Allt ner i burken.

Nu saknas bara den viktigaste ingrediensen för inlagd sill, näst sill: Lök.
Den råvaran som ger sillen lite "crunch" mot den lite mjälla sillen. Någon att tugga på helt enkelt. Jag föredrar rödlök, eftersom det är snyggt.

Alltså för att sammanfatta:
  • Sill
  • Fänkol
  • Kryddpeppar
  • Apelsinskal
  • Apelsinsaft
  • Ättikslag
  • Rödlök
På morgonen som julfesten skulle vara tog jag dessutom en liten blodapelsin, skar i tunna skivor och stoppade ner i glasburken. Jag tror inte att de bidrog så mycket till smaken, men att se hela apelsinskivor genom glasburken var riktigt snyggt. Det behövdes ingen etikett, festdeltagarna så att det här var apelsinsill. 

/L

2010-12-16

Spagetti med saffranssås och ett par pilgrimsmusslor

Idag hade Adlib lite blandad december potpourri. När jag satt där i bilen kom låten Mellow Yellow på, då visste jag vad jag skulle ha till middag. 

Orginal:


Eller kanske en kortare om du är stressad:


Alltså om du inte förstod, saffran. Pasta med saffranssås
En rik fisk/skaldjursbullong, saffran och räkor eller nått sånt. Taget!

Eftersom mjölken var slut passerade jag  Ica; kanske hade de "räkor eller nått sånt". Väl i frysdisken fastnade jag för en liten lagom portionspaket med pilgrimsmusslor. Inte direkt prisvärt kanske, handla aldrig hungrig...

Väl hemma hälde jag olja i en panna, i med ett halvt gram saffran, en aning chili. Hacka en lök, en stjälk selleri, fräs. Öka på kryddorna med timjan och fänkol. Fortsätt att fräsa tills löken börjar se lovande ut. I med lite hummerfond och vitvin. (Alltså en generös deciliter vinvin är precis prefekt här. Fast just idag fanns det inget matlagningsvin hemma, alltså sånt som kocken släpper ifrån sig. Idag hade jag äppelvinäger i. Går nästan lika bra och är redan lite ihopkokat.)  Vid det här laget hade musslorna, som legat i varmvattenbad, tinat. Så spadet i påsen fick en hedersplats i såsen.
När det reducerat nästan klart så kan man med fördel låta en ordentlig skvätt grädde förena sig med resten och koka ihop lite mera.

  
När pastan hade kokat nästan, nästan klart skopade jag över den i såsen, för att bli klar där.

Samtidigt dags för musslorna. Fram med woken, det är trots allt min minsta stekpanna. Olja, värme, musslor. Stek musslorna en kort tid. Jag tror det blev mindre än en minut per sida. (Jag oroade mig för att de skulle hinna bli överstekta medans jag tog fotot.) Sen är det bara att hälla ner pastan i woken, röra om, servera, njut.
Glöm i det sista, det är det viktigaste.




Gott var det. Saffranet vann. Jag tror musslorna var goda, närmast perfekt stekta. Men saffranssåsen var gudomlig... Alla tillbehör är egentligen frivilliga. Spagettin skapade en bra textur att saffranssmaka, musslor är överdrivet, en räka eller tre i såsen hade gått lika bra.



God Jul!
Leif