Jag satt och tittade på Good Eats häromdagen. Alton Brown stod och pratade om ägg. Hur man skulle göra äggröra, alltå hur man egentligen ska gör äggröra.
Så jag provade i helgen.
Jag har lärt mig att, när man gör äggröra, så är tricket att röra som en galning.
Alton sa några andra saker att komma ihåg.
* Det finns en massa vatten i ingredienserna till äggröra. Man vill inte koka ut vattnet ur äggmassan. Koka för hårt och du kokar ut vattnet ur röran.
* Man vill ha luft i äggröran. Att vända in luft är en bra ide.
Jag hade inte direkt något val, hade jag?
Bara att sätta igång och testa.
Jag tog en bunke och fyllde med några ägg, en skvätt grädde och en klunk mjölk. Blanda lite och ner i en platt teflonpanna. En ganska sval panna med bara lite smör i botten. Sen drygt halv värme under pannan.
Om man har för hög värme kommer man hinna koka äggen lite och därmed koka ut lite vatten ur äggen. Så om du någonsin får en äggröran med en vätskespegel, då har hade varit under för hög värme. Den där vätskan vill man ha i röran, inte utanför.
I med smeten och rör. Eller som Alton sa, "vänd". Ta en slickepott, en ganska värmetålig slickepott. (Oftast tål de röda mer värme, vet inte var denna standard kommer ifrån.)
Som sagt, ta en slickepott och börja vända runt äggen. Skapa upp allt från botten, försök vända röran, så du får in lite extra luft.
Håll på så till du tröttnar.
Och sen en stund till.
Det fanns, enligt Alton, ett par saker man skulle komma ihåg. Just nu ska man komma ihåg "om äggröran ser klart ut, är det överkokt". Värmen som man stoppat in i röran gör att den kommer fortsätta koka för sig själv en liten stund. Så ta bort äggröran när den är "nästan" färdig. (Jag antar det är något man egentligen lär sig varefter.)
Snart klar.
När jag stod där och rörde såg jag några äggrätter passera revy; Béarnaise, lemon curd, äggsås och efter ett tag någon som kändes som en ganska lös äggröra. Med Altons ord fortfarande ekande i mitt minne drog jag pannan från värmen och lät den blir helt färdig, helt för sig självt.
Sen var det bara att hälla upp en kopp kaffe, sätta sig och uppleva äggröra, som den vad menad, egentligen. Mjuk, krämig, men ändå fast.
/L
Jag skriver lite löst om mat. Lite som om vi fikade ihop och jag berättar om gårdagens äventyr i köket. Till vardags programmerar jag. Jag skriver mest om mat jag gjort som var intressant på något vis. Något rolig råvara, en spännande idé, som fungerade eller något misslyckande som någon kanske kan lära sig av. Jag skriver inte om all mat jag lagar, bara den som blir en bra historia.
2011-05-15
2011-04-15
Fläskkarré-ragû
I söndags var jag nere på Konsum och gick, som vanligt, runt och undrade om det fanns något som påminde om middag. Det gick sådär. Ända tills jag hittade en liten låda med skivad fläskkarré.(Ett knappt kilo...)
Väl hemma hade jag ingen direkt idé. Men några temaord hade fått ståplats och fick ihop någonslags hejarramna: "Texmex. Rostade kryddor. Och långkok!" "Texmex. Rostade kryddor. Och långkok!"
Låter ju nästan som ett recept, bara att sätta igång.
Jag tittade igenom mitt sortiment av hela kryddor. I pannan hamnade fänkål, (vanlig) kummin, dillfrön och hela svarta senapskorn. Och lite chili så klart, duh. Bränn på till det börjar lukta lovande, inte brutna löften. Ett varningens ord bara, senapskorn är farliga. De små kornen poppar precis som popcorn. Om du inte har ett nätgaller över pannan flyger de över hela köket. Jag hittade korn i håret senare på kvällen...
I en ugnssäker form hamnade först ett lager med lök och purjolök. Sen ett laget skivad fläskkarré, packa så heltäckande som möjligt om du vill ha löken kokt och inte rostad. In i ugnen.
Först 10-15 minuter på sådär 200-225 grader, för att få upp lite värme och yta på köttet. (Man kan säkert bryna i panna, men det verkade jobbigt.) Dra sedan ner temperaturen till 125 grader och täck med aluminium-folie. Och glöm bort. Åk och fika eller nått. Jag lämnade den där i närmre sex timmar.
Vid det laget hade all vätska från löken (framförallt purjon) och lite från köttet runnit ut och skapat ett spad som fläsket puttrade lite förnöjt i.
Men så kan det ju inte fortgå för evigt. Hur skulle jag då få middag?
Så jag kokade ris, tog upp ett par små skivor och lite spad. Satte mig ned och åt, andakningsfullt. Mild, men stark smak. Fläsket var ju tydligt. Kumminen bidrog med en sötaktig, mild smak. Löken gav lite extra sötma.
Resterna fick svalna på balkongen och sparades.
Det mesta hamnade direkt i den ganska överfylla frysen, men en del hamnade kylen.
Det blev tisdagens middag.
Och torsdagens. Börja med att ta lite mera kummin (mortla tillsammans med lite salt) och släng ner woken tillsammans med lite mera chili (det var ju milt, eller hur), och lite extra senap. Låt det koka ihop en aning i oljan. Strax innan den börjar ryka häll ner en skivad lök och dra ner värmen. Ta en skicka fläsk i händerna och riv sönder den! (Om du har gjort pulled pork och rivit sönder ditt köttstycke med ett par gafflar, ta dina överblivna köttslamsor och här ner här.)
Tillsätt de du tycker behövs. Jag provade med lite tomat, balsamvinäger för lite extra sötma och en liten klunk grädde.
Jag gjorde en ragû!
Tillsammans med pasta blev det en perfekt sammansmältning av Texas och Italien.
/L
Väl hemma hade jag ingen direkt idé. Men några temaord hade fått ståplats och fick ihop någonslags hejarramna: "Texmex. Rostade kryddor. Och långkok!" "Texmex. Rostade kryddor. Och långkok!"
Låter ju nästan som ett recept, bara att sätta igång.
Jag tittade igenom mitt sortiment av hela kryddor. I pannan hamnade fänkål, (vanlig) kummin, dillfrön och hela svarta senapskorn. Och lite chili så klart, duh. Bränn på till det börjar lukta lovande, inte brutna löften. Ett varningens ord bara, senapskorn är farliga. De små kornen poppar precis som popcorn. Om du inte har ett nätgaller över pannan flyger de över hela köket. Jag hittade korn i håret senare på kvällen...
I en ugnssäker form hamnade först ett lager med lök och purjolök. Sen ett laget skivad fläskkarré, packa så heltäckande som möjligt om du vill ha löken kokt och inte rostad. In i ugnen.
Först 10-15 minuter på sådär 200-225 grader, för att få upp lite värme och yta på köttet. (Man kan säkert bryna i panna, men det verkade jobbigt.) Dra sedan ner temperaturen till 125 grader och täck med aluminium-folie. Och glöm bort. Åk och fika eller nått. Jag lämnade den där i närmre sex timmar.
Vid det laget hade all vätska från löken (framförallt purjon) och lite från köttet runnit ut och skapat ett spad som fläsket puttrade lite förnöjt i.
| Okej, Färgskalan påminner om fyra nyanser av beige. Men smaken sitter inte in färgen. Häll i lite kobaltblått om det ser tråkigt ut! |
Men så kan det ju inte fortgå för evigt. Hur skulle jag då få middag?
Så jag kokade ris, tog upp ett par små skivor och lite spad. Satte mig ned och åt, andakningsfullt. Mild, men stark smak. Fläsket var ju tydligt. Kumminen bidrog med en sötaktig, mild smak. Löken gav lite extra sötma.
Resterna fick svalna på balkongen och sparades.
Det mesta hamnade direkt i den ganska överfylla frysen, men en del hamnade kylen.
Det blev tisdagens middag.
Och torsdagens. Börja med att ta lite mera kummin (mortla tillsammans med lite salt) och släng ner woken tillsammans med lite mera chili (det var ju milt, eller hur), och lite extra senap. Låt det koka ihop en aning i oljan. Strax innan den börjar ryka häll ner en skivad lök och dra ner värmen. Ta en skicka fläsk i händerna och riv sönder den! (Om du har gjort pulled pork och rivit sönder ditt köttstycke med ett par gafflar, ta dina överblivna köttslamsor och här ner här.)
Tillsätt de du tycker behövs. Jag provade med lite tomat, balsamvinäger för lite extra sötma och en liten klunk grädde.
Jag gjorde en ragû!
Tillsammans med pasta blev det en perfekt sammansmältning av Texas och Italien.
/L
2011-04-04
Varit på brödkurs, åt steak sandwich
Igår och idag var jag på brödkurs med Sébastien Boudet (Petit France). Först lite introduktion av Sébastien, sen samlades vi inne i bageriet och gjorde degar resten av dagen. Och idag igen, för att baka gårdagens degar.
Det var roligt. Nej, det är ett lite för svagt ord. Det var grymt! Jag tänkte jag skulle skriva något om det. Jag tänker att jag ska skriva något. Fast just nu är det för nytt, för ostrukturerat.
Så idag blir det bara en bild på en macka.
Vi fick med oss lite av brödet hem. Så dagens middag blev en bit baguette (med mycket råg i) tillsammans med en lättstekt skiva lövbiff och en aning cumberlandsås på.
Gott
/L
Det var roligt. Nej, det är ett lite för svagt ord. Det var grymt! Jag tänkte jag skulle skriva något om det. Jag tänker att jag ska skriva något. Fast just nu är det för nytt, för ostrukturerat.
Så idag blir det bara en bild på en macka.
Vi fick med oss lite av brödet hem. Så dagens middag blev en bit baguette (med mycket råg i) tillsammans med en lättstekt skiva lövbiff och en aning cumberlandsås på.
Gott
/L
2011-03-14
Bara rena råvaror
Det är den där "italienska" tanken. Ha några få bra råvaror och låt dem tala. Låter lätt, är svårt. Ett uppenbart grundkrav för det köket är ju råvarorna. Eftersom man inte har något smink att bättra på dem med, om råvarorna inte är bra blir maten inte bra. Den delen är den lätta, det är bara att hitta bra råvaror. Den svåra delen är att våga låta råvarorna tala. Att gå ut på scen, helt utan smink, utan påfågelfjädrar.
Idag gjorde jag ett försök. En pastasås. Receptet skulle vara enkelt korv, salvia, lök och lite grädde. Inget mer, låt råvarorna tala. Ha en solist, eller kanske en trio eller kvartett som spelar. Inte en hel symfoniorkester.
Ja, iden är enkel, genomförandet kommer vi till...
Så jag hackade en lök lite lagom grovt, fräste med lite chili och salvia. Mycket salvia. (Okej. Chili var inte med på listan, fast det är ju nästan i samma kategori som salt och peppar.)
Sen, istället för den salsiccia man kunde förvänta sig, hade jag en chorizo från Latinamerikanska livsmedel. Rå fläskkorv kryddad med paprika. En liten klump kryddad köttfärs inslaget i en påse. Öppna påsen och tryck ut innehållet. Låt de fräsa ihop med löken. Rör under tiden.
Men det tar ju en stund. Så jag började titta lite hyllorna för att fördriva tiden. "Lite salt är nog bra. Eller kanske buljong." Så efter att ha tittat runt i skåpet hittade jag ett paket thailändsk fläskbuljong.
När jag ändå stod där och rotade åkte de torkade tomaterna ut. Strimlade åkte de ner i grytan tillsammans med allt annat där. Jag borde börja ana att ingredienser höll på att ge upp sina solistroller och mera anta formen av en ensemble, där gruppen syns mer än de enskilda deltagarna.
Men jag fortsatte. Så lite vatten, lite grädde och låt del koka ihop.
Det blev gott. Fast en dag ska jag prova den rena versionen. Med bara de fyra original-ingredienserna...
/L
Idag gjorde jag ett försök. En pastasås. Receptet skulle vara enkelt korv, salvia, lök och lite grädde. Inget mer, låt råvarorna tala. Ha en solist, eller kanske en trio eller kvartett som spelar. Inte en hel symfoniorkester.
Ja, iden är enkel, genomförandet kommer vi till...
Så jag hackade en lök lite lagom grovt, fräste med lite chili och salvia. Mycket salvia. (Okej. Chili var inte med på listan, fast det är ju nästan i samma kategori som salt och peppar.)
Sen, istället för den salsiccia man kunde förvänta sig, hade jag en chorizo från Latinamerikanska livsmedel. Rå fläskkorv kryddad med paprika. En liten klump kryddad köttfärs inslaget i en påse. Öppna påsen och tryck ut innehållet. Låt de fräsa ihop med löken. Rör under tiden.
Men det tar ju en stund. Så jag började titta lite hyllorna för att fördriva tiden. "Lite salt är nog bra. Eller kanske buljong." Så efter att ha tittat runt i skåpet hittade jag ett paket thailändsk fläskbuljong.
När jag ändå stod där och rotade åkte de torkade tomaterna ut. Strimlade åkte de ner i grytan tillsammans med allt annat där. Jag borde börja ana att ingredienser höll på att ge upp sina solistroller och mera anta formen av en ensemble, där gruppen syns mer än de enskilda deltagarna.
Men jag fortsatte. Så lite vatten, lite grädde och låt del koka ihop.
Det blev gott. Fast en dag ska jag prova den rena versionen. Med bara de fyra original-ingredienserna...
/L
2011-03-02
Gratinerad vitkål
Vandrandes runt på Ica idag hittade jag en väldigt välmarmorerad skiva entrecôte. Helt omöjligt att motstå. När klockan började närma sig middag började jag fundera vad jag skulle ha mer, inte bara kött. Tidigare i veckan hade jag diskuterat hur man kunde tillaga purjolök. Idén var att bara hacka pujon, ner i en ugnsform tillsammans med lite grädde, kryddor och låta det stå och laga sig självt i ugnen.
Jag bestämde mig för att utöka detta till en hel rätt. Men vlle undvika att råka göra potatisgratäng av det hela. Efter lite rotande kylskåpet hittade jag ett vitkålshuvud som legat där lite för länge. Det borde väl funka?
Jag började med att hacka och fräsa lite selleri. (Vad var det nu Werner och Werner sa?) I formen hamnade, nedifrån och upp, sellerin, en skivad purjolök och sedan sådär en tredjedels vitkålshuvud, strimlat. På men en generös skvätt grädde och en del mer mjölk. Kryddat med fänkål, kummin och salt och peppar förstås. Sen in i ugnen med lite alu-folie över.
Den fick gå i ugnen tills den såg färdig ut. Stek den entrecôte lagom djurröd och servera!
Såhär i efterhand får jag nog säga att jag var lite över-generös med tllagningstiden. Jag hade velat ha lite tuggmotstånd i vitkålen, lite "crunch". På den dryga halvtmme formen stod inne hade vitkålen mjuknat förvånandsvärt mycket. Smaken var mjuk och snäll. Gott. Nästa gång ska jag våga ha mer chili och kanske en ordentlig klick senap.
Men kom ihåg att ät gott!
/L
Jag bestämde mig för att utöka detta till en hel rätt. Men vlle undvika att råka göra potatisgratäng av det hela. Efter lite rotande kylskåpet hittade jag ett vitkålshuvud som legat där lite för länge. Det borde väl funka?
Jag började med att hacka och fräsa lite selleri. (Vad var det nu Werner och Werner sa?) I formen hamnade, nedifrån och upp, sellerin, en skivad purjolök och sedan sådär en tredjedels vitkålshuvud, strimlat. På men en generös skvätt grädde och en del mer mjölk. Kryddat med fänkål, kummin och salt och peppar förstås. Sen in i ugnen med lite alu-folie över.
Den fick gå i ugnen tills den såg färdig ut. Stek den entrecôte lagom djurröd och servera!
| (Det här är "före" bilden. Efter då den bra ut, men inte lika fräsh...) |
Såhär i efterhand får jag nog säga att jag var lite över-generös med tllagningstiden. Jag hade velat ha lite tuggmotstånd i vitkålen, lite "crunch". På den dryga halvtmme formen stod inne hade vitkålen mjuknat förvånandsvärt mycket. Smaken var mjuk och snäll. Gott. Nästa gång ska jag våga ha mer chili och kanske en ordentlig klick senap.
Men kom ihåg att ät gott!
/L
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)