2012-06-11

Baconburgare - med baconet i färsen

I helgen var jag sugen på att grilla hamburgare. Så efter en dykning i frysen hittades ett paket älgfärs. Fast älgen är ju lite mer magrare än ko och gris. Borde man inte trimma färsen lite? Torra burgare är ju så tråkigt...Bacon kanske?

Så i en panna hamnade ett paket bacon som fick ligga och långsam-fräsa tillsamman med en lök och lite selleri. Den fick sedan ligga och små-fräsa medans coleslaw:n tillverkades.  

Efter den halvtimme som coleslaw hade allt vatten från baconen försvunnit och baconbitarna hade krymt ihop till små, små mörka kuber. Och löken var definitivt "välstekt", fast det hade inte hunnit bli bränt ännu, även om det nog var nära. Bara att masera in baconet in i färsen och göra biffar. Grilla under lock ungefär en kvart på den lilla svaga elgrillen. Sen är det bara att montera.




Tomaterna på bilden måste också nämnas.

Måste nämnas, eftersom det var fantastiska.
Ett antal tomater, halvade på en stålform, lite salt och olivolja och så in i ugnen på 200 grader medans all annan matlagning hände. Dom fick vara där i närmre en timme. Under tiden hade de halvvägs förvandlats till torkade tomater, och blivit mer än dubbelt så söta. Det här är nog en av de godaste mat-tillbehör jag gjort på länge. Speciellt som det var så nära arbetsfritt. Men ha en rostfri form, den tomatsås som rann ut brändes ganska hårt. Hade det varit en non-stick-plåt så hade den aldrig gått att tvätta ren...
Prova dom!


Hamburgarna?
Det var nog den bästa baconburgare jag ätit. Fast älgen var svår att hitta, den hade blivit nertrampad av grisen. Om jag ska testa att variera den här, då blir det att inte bryna baconet lika hårt innan de åker ner i färsen.
 
/L

2012-06-05

Matjessill med selleri

En notis idag bara.
I helgen åt jag matjessill till lunch. Den ska traditionellt serveras med gräddfil och hackad gräslök.
Speciellt det där sista saknar mina förråd ofta, så någon slags improvisation behövs. Idag hade jag salladslök så det fick det bli. Då dök lite inspiration upp: "Borde det inte vara gott med selleri?"


Och stjälkselleri är något jag alltid ha hemma, så det blev det.


Den antydan till beska som kom från sellerin ballanserade sillens sötma mycket bra. Jag tror jag har skaffat en ny vana...

/L




 

2012-05-04

Räksallad

I lördags blev jag sugen på räksallad. Alltså "rosa klägg", sånt där som man kan ha man har på en korv med bröd. Efter att ha öppnat kylskåpsdörren och fått bekräftat att det inte fanns någon funderade jag över hur jag skulle få tag på lite räksallad. Jag kunde komma på två sätt. Antingen gå de tre minuterna ner till Ica och köp en burk, eller gör egen. Enkelt val eller hur?

Så, vad innehåller egentligen en räksallad?
* Räkor (såklart)
* räkskals-buljong
* majonäs
* vitbetor
* dill

(Vitbetorna är där nog mest eftersom de är billigare än räkor. Fast, såklart, dessutom är de lite söta. Sockret är ju en smakförstärkare.)
Fast efter en kort titt i kylskåpet kunde jag ju bekräfta att någon vitbeta gick inte att hitta. Fast, morötter kanske duger?
Allt annat verkade jag ha, så det är bara att sätta igång.

En liten morot i små 4-5mm kuber. Kokas enklast lite snabbt i microvågsugnen. Jag har en glasskål och en liten assiette som fungerar ganska bra som ångkoknings-kastrull för micron. Efter ett par minuter har man mjukkokta morötter och en hel del vätska. (Vem visste att morötter innehöll så mycket vatten?)

För att bli av med all vätska slängde hamnade allt ner i woken, så vattnet fick ånga bort. Dessutom fick en halv lök hänga med. Allt blir ju bättre med lök (och kanske selleri). Så är det bara.




Nu är det dags för räkorna.
Egentligen ska man nu ta sina räkor, skala. Ställ undan själva räkorna och koka en buljong på räkskal och inkrom. Fast jag har blivit slö, numera har jag mest färdigskalade frysta räkor hemma. Det är lite dyrare, men väldigt praktiskt i matlagningssammanhang. Bara att öppna frysen och ösa upp önskad mängd.
Av med värmen på pannan och i med räkorna. Med ungefär två nävar räkor visade sig vara perfekt för att räkorna skulle tina och för att grönsakerna svalna.

Fast det är ju en ingrediens i räksallad som vi helt glömt. Rosa!
I en perfekt värld kommer den rosa färgen från den buljongen som jag diskuterade ovan. (Fast jag har mina tvivel.)

Jag hittade hursomhelst en annan färgkälla: hummerfond.
Vänd ner en tesked hummerfond i en deciliter turkisk yoghurt med en slickepott. Och en hel del majonäs. Räksallad går ju faktiskt ut på att vara lite onödligt fet. (Jag antar man skulle kunna kunna använd crème fraiche istället direkt, om det fanns i kylskåpssortementet...)
Dessutom är det här ett utmärkt tillfälle att blanda i lite kryddor. Som dill och kanske lite mynta eller dragon. Och glöm inte pepparn!

Sen är det bara att blanda de tinade räkorna med gucket. Och äta.





Fast godast var nog den rest som jag inte orkade på lördagen, utan som fick ligga och dra över natten i kylen till söndagen. Först då hade smakerna hunnit gifta sig ordentligt.


/L


2012-05-01

I lördags blev jag sugen på räksallad. Alltså "rosa klägg", sånt där som man kan ha man har på en korv med bröd. Efter att ha öppnat kylskåpsdörren och fått bekräftat att det inte fanns någon funderade jag över hur jag skulle få tag på lite räksallad. Jag kunde komma på två sätt. Antingen gå de tre minuterna ner till Ica och köp en burk, eller gör egen. Enkelt val eller hur?

Så, vad innehåller egentligen en räksallad?
* Räkor (såklart)
* räkskals-buljong
* majonäs
* vitbetor
* dill

(Vitbetorna är där nog mest eftersom de är billigare än räkor. Fast, såklart, dessutom är de lite söta. Sockret är ju en smakförstärkare.)
Fast efter en kort titt i kylskåpet kunde jag ju bekräfta att någon vitbeta gick inte att hitta. Fast, morötter kanske duger?
Allt annat verkade jag ha, så det är bara att sätta igång.

En liten morot i små 4-5mm kuber. Kokas enklast lite snabbt i microvågsugnen. Jag har en glasskål och en liten assiette som fungerar ganska bra som ångkoknings-kastrull för micron. Efter ett par minuter har man mjukkokta morötter och en hel del vätska. (Vem visste att morötter innehöll så mycket vatten?)

För att bli av med all vätska slängde hamnade allt ner i woken, så vattnet fick ånga bort. Dessutom fick en halv lök hänga med. Allt blir ju bättre med lök (och kanske selleri). Så är det bara.






Nu är det dags för räkorna.
Egentligen ska man nu ta sina räkor, skala. Ställ undan själva räkorna och koka en buljong på räkskal och inkrom. Fast jag har blivit slö, numera har jag mest färdigskalade frysta räkor hemma. Det är lite dyrare, men väldigt praktiskt i matlagningssammanhang. Bara att öppna frysen och ösa upp önskad mängd.
Av med värmen på pannan och i med räkorna. Med ungefär två nävar räkor visade sig vara perfekt för att räkorna skulle tina och för att grönsakerna svalna.

Fast det är ju en ingrediens i räksallad som vi helt glömt. Rosa!
I en perfekt värld kommer den rosa färgen från den buljongen som jag diskuterade ovan. (Fast jag har mina tvivel.)

Jag hittade hursomhelst en annan färgkälla: hummerfond.
Vänd ner en tesked hummerfond i en deciliter turkisk yoghurt med en slickepott. Och en hel del majonäs. Räksallad går ju faktiskt ut på att vara lite onödligt fet. (Jag antar man skulle kunna kunna använd crème fraiche istället direkt, om det fanns i kylskåpssortementet...)
Dessutom är det här ett utmärkt tillfälle att blanda i lite kryddor. Som dill och kanske lite mynta eller dragon. Och glöm inte pepparn!

Sen är det bara att blanda de tinade räkorna med gucket. Och äta. 


Fast godast var nog den rest som jag inte orkade på lördagen, utan som fick ligga och dra över natten i kylen till söndagen. Först då hade smakerna hunnit gifta sig ordentligt.

/L

2012-04-10

Tomatsåsen och den Gratinerad Köttfärssmörgåsen

Det här är historien om en ganska spektakulärt god macka. Historien började en dag när en bild på en gratinerad smörgås passerade revy i mitt twitter-flöde. Gitto hade gjort en smörgås. En smörgås som fastnade på min näthinna. Chiabatta, tomatsås, choritzo och fetaost.

Idag kände jag att det var dags för mitt eget försök, dags för min egen variant. Planen skulle vara ganska enkel, bröd, tomatsås, köttfärs toppat med feta ost och sedan gratinering.

Det första steget är ju alltså tomatsåsen. Som egentligen har två delar, tomaten och löken. De gör sig bäst i varsin kastrull, parallellt I en kastrull hamnade en burk passerade tomat, en hel del rosmarin, salt eller kanske till och med buljong. Tomater vinner på kokning, det har jag lärt mig. Dom blir rikare, sötare, fylligare på något sätt. Jag skulle chansa på att de ganska kolhydratrika tomaterna får sina mer komplexa sockerarter nedbrutna till
Rosmarinen? Om man ser till att torkad rosmarin får hinna suga åt sig vätska, och bli, ehh, inte så torkad, då blir den fantastisk. Dessutom slipper man plocka barr från tänderna.

I den andra pannan hamnar en stor gullök och en par stjälkar selleri. (Ingen ska behöva leva utan selleri.) Och en del chili, någon som tyvärr glöms allt för ofta i tomatsåser. Dessutom "ganska mycket" smör. Kanske 30-50g eller så.

Sen får allt ligga och puttra i varsin panna en en dryg timme. Tomaterna blir som sagt sötare och fylligare på kokningen. Men det händer ännu mera med löken! Kolhydraterna i löken händer det onekligen saker med. Sockerarterna förändrat, Maillard-reaktioner händer och det mesta av de beska smakerna bryts ner. (För en mer detaljerad redogörelse, läs Matmolekyler som redet ut det ordentligt.)

När väl de två förenats är tomatsåsen klar!
Återstår bara att montera själva smörgåsen.

Dela en enkel chiabatta in mitten, bred ut ett tjockt, tjockt lager tomatsås. Sen ett lager mustigt kött. Jag hade stekt köttfärs med paprika-pulver och lite mald korriander (korrianderfrön alltså) som jag använde. Toppa med hackad/skivad feta-ost och stoppa in i ugnen.

Lite överraskande tog det riktigt lång tid att få lite färg på feta-osten. Jag tror att vätskan från tomatsåsen agerade buffert. När väl osten hade börjat få färg, då hade en del roligheter hänt. Osten hade börjat ha lite roliga brända toner, Men framförallt hade utsidan på ciabattan hunnit bli lite trevligt rostad.

Fantastiskt gott. Varje tugga hade ett yttre lager "krunch" av rostad skorpa, ett inre mjukt lager av fluffigt vetebröd som har sugit upp tomaternas saftighet och sötma, därpå förstärkt av tomatsåsen självt. Sen kommer lite kornig köttighet och fetaosten som perfekt saltig avrundning.

En macka värd att minnas
/L