Råstekt rättika med gulasch

För en tid sedan köpte jag några bitar rättika i affären, för att se vad man kan göra med dem.

Idag kom en idé. Typ "råstekt potatis" vore kanske något.

Jag hade också en idé om att jag ville ha gulasch, vilket borde passa till.

Så matplaneringen började men en runda nere på Ica. Det fanns grovhuggna fläskkotletter med ben. Sedan tidigare hade jag som sagt rättikan och dessutom en bit zucchini som borde användas.

Fläskkottletterna delades ner i grytbitar och några ben. Först fick benen ligga i pannan och brynas, sedan kom köttbitarna ner och fick brynas, de med. I en annan panna frästes ett par grockhackade lökar tillsammans med kryddorna.

Det finns några viktiga saker för en bra gulasch. Först det uppenbara, fläskkött och massor av lök. Kryddorna, förutom vitlök, är stark paprika (eller svag och en del chili), kummin och mejram. Kumminen ger någon slags vag sötma, mejram ger en obeskrivbar fyllighet. Det är mejram som är den magiska kryddan i en kreolsk gumbo.

I ytterligaren en panna fick skivor av zucchini och rättika ligga och puttra tills viss stekyta började anas.

Det blev riktigt gott, kanske var det lite tråkig yta på rättikan, jämfört med hur det hade blivit om man hade stekt potatis. En idé jag ska prova i framtiden är att pudra lite potatismjöl på skivorna innan stekningen. Då finns det lite stärkelse som kan ge en stekyta, lite spännande maillardreaktioner.

/L

Gräddstruvad savojkål med salciccia

Trogna läsare minns kanske att grov, rå köttkorv en bra råvara för pastasås. Stek färsen lite lätt, häll på grädde och låt det koka ihop. Som t.ex det här inlägget.

Fast om man inte ska ha pasta till, vad tar man då?

För ett tag sedan hittade jag en liten savojkål i affären. Och surfande på "Vad gör man av savojkål?" gav svaren: kåldolmar, gräddstuvad och fräst. Gräddstuvad säger du? Så kanske var det dags att prova pastasåsen?

Så skrapa ur köttet ur korven, fräs färsen. Strimla kålen och fräs den. (Det var enklast att ta det i varsin panna. Köttet ska få lite trevlig stekyta. Kålen har en massa vätska i sig som det blir trevligare utan. Se till att röra lite lagom mycket under tiden. Kålen kan gärna bli lite brynt, men bränd är dåligt.)

Sen när kålen släppt av tillräckligt med vätska och börjat se lite blank ut är det dags att blanda i färsen och grädden. När det har kokat ihop är det dags att äta. Och att njuta.

/L

Torsk med gräddstuvad vitkål

Jag har läst på om LCHF och tycker teorin låter rimligt. Fast bröd och pasta är ju för gott för att jag ska helt följa dieten. Men, men. Det skadar ju inte att låta enstaka måltid hålla insulinvärdena nere.

När jag idag rotade runt nere på Ica och hittade torsk så klickade en maträtt till. Torsk med gräddstuvad vitkål.

Grund-receptet kändes enkelt: lite lök, vitkål. Kokaihop med grädde. När det är klart släng ner torsk några minuter och Klart!.

Så, lite olja i pannan och en aning chili, eller som jag tänkte "Oj, det blev mer chili än jag hade tänkt." Ja, ja, det blir nog gott. Lite vitlök, skivad lök och strimlad vitkål fick fräsa en stund tillsammans med timjan och buljong i en kvart eller så. Sen ner med en generös skvätt grädde och lite mera mjölk. När det började lukta gott och kålen började mjukna var det dags för torsken.

Torsken skulle antagligen vinna lite på en stekyta, något som kålen inte kunde leverera. Så den stora gjutjärnspannan fick ställa upp.  Panna, värme och smör. En halvminut, 45 sekunder på varje sida. Sen fick torsken ligga i med kålen och grädden ytterligare några minuter innan det var matdags. (Att bryna fisken gav inte så mycket, nästa gång skippar jag nog det...)

/L

PS. Har du inte provat gräddkokt vitkål?
Gör det någon gång. Det är en helt annan smak än rå kål!

Pulled pork på korensk-kryddade tjockskurna revbensspjäll

Jag har haft en idé om att jag ville göra pulled pork på revbensspjäll en tid. Pulled pork på tjockskurna revbensspjäll .
Så när jag idag läste Patriks inlägg om vällagade kamben var det ju bara att sätta igång!

Fast jag hade ju inte alla de där koreanska råvarorna som man borde ha. I brist på orginal improviserade jag fram en sås: Kinesisk mushroom soy, lite chili, fänkål, riven ingefära, en aning rökt salt, fisksås, risvin och säkert några saker till som jag glömt.

Revbensspjällen hamnade i en kastrull och täcktes upp till hälften ungefär av den svarta vätska jag just gjort. Den fick stå och puttra lite snällt på spisen medans ugnen värmes upp till 150 grader och sen in! (Jag har lärt mig att värma upp kylskåpskalla saker i ugnen tar en halv evighet. Att låta det koka upp på spisen först snabbar på det en hel del!)

Efter en promenad runt byggden kom jag hem och möttes av en trevlig doft. Lite fläsk, lite soja. Antagligen dags att sänka temperaturen ner till 125 eller så. (Patrik hade lagat sina kammben 15 minuter i 150 grader. Jag hade nog missat det där med 15 minuter, mina revben fick drygt fem timmar...)

När jag till slut började misstänka att revbenen hade blivit välkokta fiskade jag upp köttklumpen ur kastrullen och lät vätskan reducera en aning. (Att benen föll av när jag lyfte upp köttbitarna tog jag som ett tecken på att det var välkokt.)

Rivdags! Hur kan det bli pulled pork om man inte drar den? 

Sen när det hade kokat ihop lite började det bli ätdags. Planen var egentligen att äta med kimchi. Fast när jag hittade ett paket färska udon-nudlar i kylen blev det nya planer!
Skiva en lök och några smala spetsiga paprikor och fräs. Hacka en tomat som får koka med. Koka nudlarna. Blanda nudlar, en lagom bit av köttet och grönsaksfräset. 
Servera!

/L

Matlagning med förhinder

Det kommer nog mest bli en historia om frustration, praktiska problem och hur man löser dem.

För ett par veckor sedan stog jag och lagade mat. En helt vanlig söndag alltså. Plötsligt hörde jag ett ljud: knick. Jag tittade ner på spisen, det var ju något jag inte kände igen. Men den såg ut precis som vanligt. Såsen fortsatte puttra. "Jag ska titta på det där efter middag, när spisen är kall" minns jag att jag tänkte. Och med en trevlig måltid glömde jag problemet.

Glömde det alltså tills det var "spisdags" igen, alltså.
Någon dag tidigare har jag varit inne i Hötorgshallen och fått tag på en riktig skiva fläskkotlett. Ni vet, 3cm tjock, svålen kvar, nästan lika stor som en T-ben stek? Den hade fått ligga i salt-lake-marinad i kylskåpet två dygn och det var dags att få äta den. Dessutom hade jag fått en förkylning så jag förtjänade onekligen något extra. (Jag vet att det normala i det här läget är glass, men "jag" och "normal" ... Tja, jag vet inte.)

Glad i hågen hade jag förberätt tzatziki och nu var det dags för kotletten. Fram men en panna så vred jag om spisvredet.

Men, det händer ju inget. Om något missat det har jag en induktionsspis, Gorenje EI67321AX för att vara precis. När induktionselektroniken drag igång hörs ett svagt men omissbart ljud, nåstan fräsande. Men nu var det inte där. Till och med lysdioderna som säger vilka plattor som är på/av var svarta.  

"Säkringen" sa jag lite tyst för mig själv och vandrade bort till hallen och säkringsskåpet. Men dom var hela. Och hela resten av lägenheten hade ström. Sen märkte jag att ugnen verkade fungera, så strömmen måste ju vara hel. Efter ytterligare lite felsökning med hjälp av en skruvmejsel och en multimeter hade jag kommit fram till att strömmen verkligen gick från väggen in i spisen. En del sladdar gick vidare upp till "häll-delen" av spisen och det var 230V ordentligt på alla tre faser. (En sak jag insåg efter att ha skruvat isär spisen är designen. Det är verkligen en fristående ugn och en separat spishäll inbyggd i ett spis-chassi. Det skulle nog gå utmärkt att ta samma ugn och bygga in i ett skåp och samma häll i en bänkskiva. Men jag antar det är rimligt att återanvända samma design för fabriken.)

När jag väl insett att elmatningen fungerade tänkte jag det var dags att ge upp. Då är det nog något med datakontrollen och göra. Och data ska man skruva med, det vet man aldrig hur det egentligen fungerar. (Och jag vet, eftersom det är det jag jobbar med om dagarna.)

Nästa steg blev att ringa efter en reparatör. Jag hade lite strul förut, för två år sen, med en platta som var lite svårflörtad. Den ville bara värma dom allra bästa järnkastrullerna, dom som hade lite tunnare botten ville den inte kännas vid. Söderkyl tog hand om garantireparationen då, så de fick ansvaret idag med. I fredags kom en kille hem till och började titta på spisen. Han tyckte att det var ett besynnerligt fel där alla fyra spisplattorna slogs ut samtidigt, men ugnen fortsatte fungera. Speciellt som jag hade dubbelkollat elmatningen.

(Om ni ursäkter en liten utsvävning: Han, reparatören, klagade lite på dessa moderna spisar där allt är datorstyrt. Det fanns något visst märke där all styrning gick genom klockan eftersom man kunde få allt att starta på vid viss tid, eller stänga av sig när termometern säger att steken. Så om nätspänningen var lite dålig och ojämn kunde klock-delen gå sönder. Och plötsligt stod man där men en helt död spis. Jag reagerade lite på att han klagade på dessa moderniteter, jag tror han var under tretti. Det kändes som jag snarast borde klaga, fast jag hoppas jag inte blir så gammal på länge än.)

Nu gjorde reparatören det jag inte vågade, skruvade loss spisdelen helt och började titta på den. Vi hittade ganska snabbt en likriktar-diod som såg lite konstigt svart ut. Den och IC-krets, ni vet en sån där 6-benig svart kisel-fyrkant. Kretsen såg ut som om någon hade täljt bort toppen med en morakniv. Och toppen låg lös en liten bit bort. Minns ni "knick"-ljuden. Jag tror det var när toppbiten av IC-kretsen sköt sig loss.

Så ett nytt kontroll-kort är beställt och dom ska ringa och boka en ny tid när den kommer i lager.

Fast det här ska ju vara en matblogg, så jag tänkte prata lite om matlagning när man inte har spis. Jag har dock:

• En fungerande ugn
• En el-grill på balkongen
• En lös spisplatta som jag råkade ha
• En micro

Det går att laga med med detta, fast det blir lite annorlunda.

I veckan skulle gör salcicca con panna, korv fräst och ihopkokt med lite grädde, servera med pasta. Normalt brukar jag koka pasta på en platta, bryna den grovmalda korven i en stekpanna och fräsa löken i en tredje. Det funkade inte det när gången. Nödlösningen blev att först förvärma pastavettnet, bryna korvbitarna, när det de började bli klara i med löken och fräs den. I med grädde och när det är snart klart, ta bort den pannan, koka upp pastavatten igen och koka pastan nästan klar. Ös ner pasta i såsen och låt såsen bli varm och pastan färdigtkokt. Puh. Den gick men om något hade strular hade jag nog misslyckats.

En annan dag var planen mer rättfram. Pizza. Ugnen fungerade ju fortfarande...

Eller sjömannsbiff. En bit flankstek, bacon , lök och ett par flaskor Falcon Bayesk lättöl 
fick puttra ihop en timme.

Och den där dagen när jag stod med fläskkotletten i ena handen och en kall panna i den andra? Grillen! Det blir sämre stekyta (elgrillar är ganska svaga) men det blev gott hursomhelst.

Men jag ser fram emot den dagen jag kan börja laga mat som vanligt igen.