Långkokat Dafsgårds "Barbequemarinerade kamben"

På Ica fanns det Dafsgårds "Barbequemarinerade kamben" härom dagen. Till halva priset eftersom det var sista dagen. Eftersom jag hade mycket tid hemma, men lite tid till själva matlagningsarbetet, lät färdigmarinerade revben lockande.

Generellt är ju revben roligare om de är vällagade. Alltså som i välkokade revben.
Så jag slängde ner de inplastade revbenen som det var i en kastrull med sjudande vatten. Sen fick de ligga där och guppa i ett par timmar. (Det fanns tydligen lite luft i paketen, dom svällde upp som ballonger!)

Sen såg ju iof det inte så aptitligt ut. Jag tror att plastförpackningen inte var så vattentät som jag hoppades. Eller också släppte revbenen galna mängder vatten. Men min plan var ju att koka revbenen hursom helst, eller hur?

Sen hamnade revbenen på grillen. Det var visserligen lite jobbigt att placera dem på grillen, efter kokningen höll revbenen bokstavligen på att falla ifrån varandra.

Väldigt smetiga var revbenen. (Man kan se lite klet som föll av nere till vänster i bild.)

Efter ett tag hade smeten stelnat, blivit något mer "grillaktigt".

Så nu återstår bara själva serverandet.
Jag valde ris och en enkel sallad på lök, tomat och melon.

På paketet beskev revbenen sig som "Revbensspjäll kryddade med chili, koriander, paprika, vitölk, cayennepeppar havssalt och chipotle för extra rökig smak."

Det låter ju kryddigt, som en smakupplevelse.

Njä.
Visserligen är jag lite förkyld så kanske missar jag vissa smaknyanser. Men ändå.
Det kändes som om köttet var spacklat med någon slags snäll barnmat-ketchup. Efter ett tag började cayennen kännas, så helt snällt var det inte. Men inte var det någon upplevelse inte. Synd.

/L

Grillade revbensspjäll för regniga dagar.

Idag var det inget bra väder.


Inget bra väder alls.

Så när jag kom hem från Konsum med en sida tunnskurna revbensspjäll.
Normalt är det trevligt att sitta ute på balkongen med en öl, vänta på att det grillar och filosofera över livet.


Fast när det ser ut såhär, då blir man inte sugen på att sätta sig ute.

Så jag bestämde mig för att koka revbensspjällen och sen grilla dem i ugnen.

Ner i grytan, lite rödvin, lite hoisin-sås, och en timme.
(Jag kunde ta bort benen från några revben med grilltången.)

Smeta in de kokta revbenen med något lagomt sött, som oyster sauce och in i ugnen under grillen.

 /L

Kimchi och leverpastej

Jag satt och funderade på vad man kan göra av kimchi. Mer än att blunda och peka i en koreansk kokbok alltså.

Så fick jag en idé: borde man inte kunna kombinera kimchi och leverpastej?
Borde inte kimchin fungera som en lite mer aggressiv inlagd gurka.

Så sagt och gjort, till söndagstidningen blev det en smörgås med leverpastej och kimchi.

Hur fungerande det?
Kimchin är ju aningen tryck i. Kimchi fungerar bra till leverpastej, ja.
Men leverpastej fungerar inte väl med kimchi. Den drunknar som en liten försynt släkting mitt i en stor släktträff.

Om man har en kraftig, grovmalen paté, gärna med lite lever i, då kan det kanske fungera. Fast med vanlig Arboga? Njä.

Fast kaffet var gott.
/L

Kimchi Jeon

Jag har gillat okonomiyaki i flera år.
En enkel, något felaktig beskrivning är "japanska fläskpannkakor". Går också att sammanfatta som en tjock smet smed saker i, stekt.
Visst låter det gott? Inte?
Men om jag beskriver en spansk omlette som "ägg med saker i, stekt"? Inte gott det heller?

Först hittade jag okonomiyaki genom serien Ranma ½, en serie jag läste en gång. Hjälten har en kompis, Ukyo Kuonji, som kan göra okonomiyaki, som kampsport.

Nåväl, nog med Wikipedia. Jag upptäckte att okonomiyaki var en bra lunchmat för en oplanerad lördag eller söndag.

Fast det var några år sedan, sedan dess har okonomoyakin fallit i träda hos mig.

Tills Gitto berättade om sin jeon, okonomiyakins koreanska kusin.

Blanda en smet på mjöl, kimchispad, mera vatten och ett ägg.

Sen rör man ner lite roliga sakar man hittar hemma. Framförallt kimchi såklart. (Vi har ju ett tema att tänka på.)

(Som jag har lärt mig göra okonomiyaki ska man egentligen inte har ägg i. Man ska ha riktigt stärkelserika grejer istället. Jag har dock aldrig lyckats få till en bra äggfri smet. Jag har till och med köpt torkad yam. Fast än så länge knäcker jag i ett ägg eller två.


Vid själva stekningen finns ett litet knep om man inte vill att all fyllning ska hamna längst ner:
Häll först i smet så det blir 3-4 mm högt, vänta till du kan ana att det stelnar.
Ner med all rolig fyllning.
Och häll på med resten av smeten.

Och stek sedan tills det stelnar. (Jag brukar fuska och låta locket ligga på en stund i mitten för att snabba på.)

Sen är det ätdags.
Som en arv från mina okonomykaki så ska man ha en söt sojasås och lite majonäs till.
Om jag hade varit en riktig japan hade jag ju säkert haft en fördig flaska i skåpet. Nu fick jag blanda hoisin-sås och lite vinäger.

/L

Kimchi!

Jag har alltid tyckt om kimchi.

Sen när jag för en tid sedan läste jag på Gitto sida om hur hon gjorde.
Så jag satte igång. De första steget enligt Gitto, för att göra kimchi var att gå till den koreanska mataffären en bit upp på Luntmakargatan, gå in där och verka virrig och be om hjälp.

"Hej. Jag tänkte göra kimchi själv. Vad ska jag köpa?"
Så jag fick en liten burk torkad, malen chili och en flaska koreansk chili i handen.
Och en grönsakslista: "Purjolök, vitlök. Och kål såklart".

Jag hade lite förväntat mig att gå därifrån med en massa saker jag knappt kunde uttala. Det kändes nästan lite snopet. Fast ändå lovande.

Sen på kvällen satte jag igång och gjorde kimchi!
Hacka ett par salladskål,

 En purjolök,

Och skiva en morot eller två väldans, väldans tunt. Mandolin rekommenderas.

Sen läser man nästa steg i beskrivningen.
"Låt det hela ligger i saltlake åtminstonde 2-3 timmar. Eller över natten."

Jaha. Gjort nog med kimchi för idag...

---

Ny dag, nya kimchi försök.

Häll av saltlaken, medans det droppar gör en ny marinad.

En del koreansk fisksås, tre delar vatten.
Lite rismjöl. Jag tror tanken är att det ska göra marinaden lite mer "fast".

Då jag inte hade något rismjöl i skåpet. Men potatismjöl borde väl fungera?
3dl vatten, ½dl ris potatis-mjöl. I en kastrull. Koka upp.
Jag rekommenderar det. Prova!
Man rör lite förstrött, och sen plötsligt ser det ut som det ligger en liten klump mjöl som inte löst upp sig. "Hmm. Varifrån kom den?" tänker man. Sen händer det. Allt blir en klump. Som om man gjort en snöboll av jello. (Att jag inte förstod att fota är något förlåter jag mig aldrig för.)

Kasta. Gör om men en matsked potatismjöl...

Chili är en viktig del av kimchin.
Gitto föreslog att en lagom dos malen chili var 1½dl.
Det är hela plastburken i bilden nedan.
Jag fegade ur.

Så det blev en knapp halvdeliciter chili. Det fick räcka.

Sen skulle det vara lite ingefära och lite vitlök. En riven deciliter av vardera.

Sen är det bara att blanda allt i din största skål och sleva i burkar.

Kimchin ska ju jäsa aningen. Vilket känns lite farligt att göra i glasburkar.
Alla burkar har därför fått sin egen lilla plastpåse att stå i.

Sen efter någon dag ser det ut såhär.

Imponerande gott!

Starkt, salt aningen sött.

Det kommer nog komma mera om kimchi här framöver...

/L