Corona okonomiyaki

Nu har jag ätit lunch hemma varje dag i drygt två veckor. Nja, nått avbrott för att köpa lokal hämtmat har det varit, men ganska många dar. Så fantasin börjar tryta lite. Och helst inte "omelett igen"...

Så dök idén på okonomiyaki upp, den japanska tjockpannkakan med fyllning av kål och någon proteinbas, ofta räkor eller sidfläsk.

Traditionellt ska man hälla ut en ordentlig omgång smet, lägg på finskuren kål och ditt protein, och sedan lite mer smet ovanpå så man kan vändsteka pannkakan.
Jag har lärt mig att fuska, jag för-fräser kålen, speciellt om det är vanligt svensk vinter-vitkål. Den kan behöva mjukas upp lite. Men idag när det den färska vitkålen har börjat komma kan man skippa detta steg.
Men sidfläsket fick förstekas så det fick yta.

Börja med att göra en pannkakssmet, lite tjockare än vanlig smet. Låt den stå till sig medan du strimlar kål, och andra råvaror. (Och kanske försteker saker.)

Sen häll ner tre fjärdedelar i stekpannan, på med kål och allt annat. Häll på sista delen av smeten.
När botten börjar bli stekt kommer det stora spännande momentet, vänd den! Antigen våga, flippa den! Eller om du vill vara lite feg, ta två stekspadar.

När den grillat klart sig, servera!

Enligt traditionen ska man spritsa okonomiyaki sås och majonnäs över den.
Okonomiyakisås är en halvsöt soya sås, tänk en blandning av tomatketchup, worchestersås och soya. Och garnera med inlagd sushi-ingefära.
Tyvärr hade jag inget att spritsa majonnäs med, så det fick bli en vanlig klick vid sidan av istället.

Om du har ett barn kanske det kan vara en variant på lunch, servera med ketchup så går det nog ner.

Kimchi Jeon

Jag har gillat okonomiyaki i flera år.
En enkel, något felaktig beskrivning är "japanska fläskpannkakor". Går också att sammanfatta som en tjock smet smed saker i, stekt.
Visst låter det gott? Inte?
Men om jag beskriver en spansk omlette som "ägg med saker i, stekt"? Inte gott det heller?

Först hittade jag okonomiyaki genom serien Ranma ½, en serie jag läste en gång. Hjälten har en kompis, Ukyo Kuonji, som kan göra okonomiyaki, som kampsport.

Nåväl, nog med Wikipedia. Jag upptäckte att okonomiyaki var en bra lunchmat för en oplanerad lördag eller söndag.

Fast det var några år sedan, sedan dess har okonomoyakin fallit i träda hos mig.

Tills Gitto berättade om sin jeon, okonomiyakins koreanska kusin.

Blanda en smet på mjöl, kimchispad, mera vatten och ett ägg.

Sen rör man ner lite roliga sakar man hittar hemma. Framförallt kimchi såklart. (Vi har ju ett tema att tänka på.)

(Som jag har lärt mig göra okonomiyaki ska man egentligen inte har ägg i. Man ska ha riktigt stärkelserika grejer istället. Jag har dock aldrig lyckats få till en bra äggfri smet. Jag har till och med köpt torkad yam. Fast än så länge knäcker jag i ett ägg eller två.


Vid själva stekningen finns ett litet knep om man inte vill att all fyllning ska hamna längst ner:
Häll först i smet så det blir 3-4 mm högt, vänta till du kan ana att det stelnar.
Ner med all rolig fyllning.
Och häll på med resten av smeten.

Och stek sedan tills det stelnar. (Jag brukar fuska och låta locket ligga på en stund i mitten för att snabba på.)

Sen är det ätdags.
Som en arv från mina okonomykaki så ska man ha en söt sojasås och lite majonäs till.
Om jag hade varit en riktig japan hade jag ju säkert haft en fördig flaska i skåpet. Nu fick jag blanda hoisin-sås och lite vinäger.

/L