När jag kom dit var det såklart någon före mig. Jens Linder själv. Kändes nästan passande.
Sen köpte jag min blodpudding, sådör ett halvkilo. Och dessutom ett par-tre hekto rökt sidfläsk. Jens gjorde ju det så jag kunde ju inte vara sämre. (Sidfläsket var riktigt, riktigt gott, speciellt som Pasta Carbonara. När man stekte luktade det lite "majbrasa". Det är skillnad på riktigt rökt kött, och "rökt" med rökarom.)
Dagen efter, till lunch, var det dags att prova blodpuddingen.
Blodpudding görs traditionellt på blod, rågmjöl, späck. Dessutom är russin och kryddor som kryddpeppar vanligt. I bilden kan man tydligt se späck-bitarna.
Medans jag åt upp blodpuddingen tog den sista burken lingonsylt slut!
Men jag hade ju lite apelsinmarmelad i lager. Funkar det?
Där får jag säga "sådär". Smakerna kombinerar bra, men apelsinmarmeladen dominerar. Kanske bra om man äter av Beas "radhusbiff", men inte med lyxigare blodpudding.
Slutomdömme?
Lite dyrare, men riktigt gott!
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar