En enkel, något felaktig beskrivning är "japanska fläskpannkakor". Går också att sammanfatta som en tjock smet smed saker i, stekt.
Visst låter det gott? Inte?
Men om jag beskriver en spansk omlette som "ägg med saker i, stekt"? Inte gott det heller?
Först hittade jag okonomiyaki genom serien Ranma ½, en serie jag läste en gång. Hjälten har en kompis, Ukyo Kuonji, som kan göra okonomiyaki, som kampsport.
Nåväl, nog med Wikipedia. Jag upptäckte att okonomiyaki var en bra lunchmat för en oplanerad lördag eller söndag.
Fast det var några år sedan, sedan dess har okonomoyakin fallit i träda hos mig.
Tills Gitto berättade om sin jeon, okonomiyakins koreanska kusin.
Blanda en smet på mjöl, kimchispad, mera vatten och ett ägg.
Sen rör man ner lite roliga sakar man hittar hemma. Framförallt kimchi såklart. (Vi har ju ett tema att tänka på.)
(Som jag har lärt mig göra okonomiyaki ska man egentligen inte har ägg i. Man ska ha riktigt stärkelserika grejer istället. Jag har dock aldrig lyckats få till en bra äggfri smet. Jag har till och med köpt torkad yam. Fast än så länge knäcker jag i ett ägg eller två.
Vid själva stekningen finns ett litet knep om man inte vill att all fyllning ska hamna längst ner:
Häll först i smet så det blir 3-4 mm högt, vänta till du kan ana att det stelnar.
Ner med all rolig fyllning.
Och häll på med resten av smeten.
Och stek sedan tills det stelnar. (Jag brukar fuska och låta locket ligga på en stund i mitten för att snabba på.)
Sen är det ätdags.
Som en arv från mina okonomykaki så ska man ha en söt sojasås och lite majonäs till.
Om jag hade varit en riktig japan hade jag ju säkert haft en fördig flaska i skåpet. Nu fick jag blanda hoisin-sås och lite vinäger.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar