Stekta Haricots verts

För att börja med poängen, Haricots verts kan vara fantastiskt goda.

Men vi ska väl börja någonstans i trakten av där jag lärde mig känns denna böna. Mina första minnen är skolmatens "risotto". Den där rätten där kokt torrt, ris blandades med tinade frysta grönsaker och serverades direkt. Dom bönorna gillade jag inte.

Sedan dess har jag ibland fått blancherade bönor. Oftast vattniga, sorgliga bönor, helt utan salt eller andra kryddor. Så mentalt sorterade jag in haricots verts i kategorin "grönsaker jag inte tycker om".

För några år sedan hade jag ett projekt där jag testade mat jag ogillade i skolmatsalen.Jag provade fiskpinnar med stuvad spenat, stekt falukorv och en del annat. Jag borde ha provat att några varianter på haricots verts också...

nämligen insåg jag för en tid sedan att min avoga inställning mot dessa bönor att det var fel. Helt fel. Helt ofattbart fel.

Det började med att jag skulle försöka tillaga några bönor, lat och oförberedd som vanligt. Så jag hällde ner lite olja i pannan, ett par grabbnävar frysta bönor rak ner. Rör lite och vänta.

Ahhh. Det där var inte illa.

Efter några fler försök:

Stekta haricots verts:

1. Krossa och hacka tre, fyra vitlöksklyftor.

2. Häll ner olja, vitlöken och haricots verts i en panna på full effekt.
(Jag har fått lära mig att man ska undvika att bränna vitlöken, för det ska vara hemskt. Efter några experiment skulle jag instämma i att rostad vitlök är något helt annorlunda än inte rostad. Det finns tillfällen för båda. Det här är ett tillfälle för den rostade... Jag tror hjärnan tolkar rostningen som att maten är stekt.)

3. Fega inte ur och sänkt värmen. Tvärtom. Fortsätt steka på hög värme. Helst vill man att bönorna ska bli brynta, utan att innehållet blir genomkokt.

(Rör inte för mycket, om bönorna får ligga stilla lite finns det lite chans för för att faktiskt få stekyta. Fast rör lite, man vill ju att båda sidor ska få yta.)

Om man vill spexa till det kan man lägga till lök. Skiva en lök och när bönorna stekt en aning häll ner den. (Helst ska löken bli lite lagom genomstekt samtidigt som bönorna. Fast det är svårt att få till. Jag har provat att steka löken i en annan panna än bönorna; om du har en extra är det värt disken.)

Galet gott!

Som tips på serveringsförslag kan jag ge er stekt biff, stekta haricots verts och bearnaisesås. Väldans bra kombo...

 

En helt annan idé är som i bilden ovan: pasta carbonara, fast stekt sidfläsk och stekta bönor. Också något värt att prova

/Leif

Råstekt rättika med gulasch

För en tid sedan köpte jag några bitar rättika i affären, för att se vad man kan göra med dem.

Idag kom en idé. Typ "råstekt potatis" vore kanske något.

Jag hade också en idé om att jag ville ha gulasch, vilket borde passa till.

Så matplaneringen började men en runda nere på Ica. Det fanns grovhuggna fläskkotletter med ben. Sedan tidigare hade jag som sagt rättikan och dessutom en bit zucchini som borde användas.

Fläskkottletterna delades ner i grytbitar och några ben. Först fick benen ligga i pannan och brynas, sedan kom köttbitarna ner och fick brynas, de med. I en annan panna frästes ett par grockhackade lökar tillsammans med kryddorna.

Det finns några viktiga saker för en bra gulasch. Först det uppenbara, fläskkött och massor av lök. Kryddorna, förutom vitlök, är stark paprika (eller svag och en del chili), kummin och mejram. Kumminen ger någon slags vag sötma, mejram ger en obeskrivbar fyllighet. Det är mejram som är den magiska kryddan i en kreolsk gumbo.

I ytterligaren en panna fick skivor av zucchini och rättika ligga och puttra tills viss stekyta började anas.

Det blev riktigt gott, kanske var det lite tråkig yta på rättikan, jämfört med hur det hade blivit om man hade stekt potatis. En idé jag ska prova i framtiden är att pudra lite potatismjöl på skivorna innan stekningen. Då finns det lite stärkelse som kan ge en stekyta, lite spännande maillardreaktioner.

/L

Gräddstruvad savojkål med salciccia

Trogna läsare minns kanske att grov, rå köttkorv en bra råvara för pastasås. Stek färsen lite lätt, häll på grädde och låt det koka ihop. Som t.ex det här inlägget.

Fast om man inte ska ha pasta till, vad tar man då?

För ett tag sedan hittade jag en liten savojkål i affären. Och surfande på "Vad gör man av savojkål?" gav svaren: kåldolmar, gräddstuvad och fräst. Gräddstuvad säger du? Så kanske var det dags att prova pastasåsen?

Så skrapa ur köttet ur korven, fräs färsen. Strimla kålen och fräs den. (Det var enklast att ta det i varsin panna. Köttet ska få lite trevlig stekyta. Kålen har en massa vätska i sig som det blir trevligare utan. Se till att röra lite lagom mycket under tiden. Kålen kan gärna bli lite brynt, men bränd är dåligt.)

Sen när kålen släppt av tillräckligt med vätska och börjat se lite blank ut är det dags att blanda i färsen och grädden. När det har kokat ihop är det dags att äta. Och att njuta.

/L

Torsk med gräddstuvad vitkål

Jag har läst på om LCHF och tycker teorin låter rimligt. Fast bröd och pasta är ju för gott för att jag ska helt följa dieten. Men, men. Det skadar ju inte att låta enstaka måltid hålla insulinvärdena nere.

När jag idag rotade runt nere på Ica och hittade torsk så klickade en maträtt till. Torsk med gräddstuvad vitkål.

Grund-receptet kändes enkelt: lite lök, vitkål. Kokaihop med grädde. När det är klart släng ner torsk några minuter och Klart!.

Så, lite olja i pannan och en aning chili, eller som jag tänkte "Oj, det blev mer chili än jag hade tänkt." Ja, ja, det blir nog gott. Lite vitlök, skivad lök och strimlad vitkål fick fräsa en stund tillsammans med timjan och buljong i en kvart eller så. Sen ner med en generös skvätt grädde och lite mera mjölk. När det började lukta gott och kålen började mjukna var det dags för torsken.

Torsken skulle antagligen vinna lite på en stekyta, något som kålen inte kunde leverera. Så den stora gjutjärnspannan fick ställa upp.  Panna, värme och smör. En halvminut, 45 sekunder på varje sida. Sen fick torsken ligga i med kålen och grädden ytterligare några minuter innan det var matdags. (Att bryna fisken gav inte så mycket, nästa gång skippar jag nog det...)

/L

PS. Har du inte provat gräddkokt vitkål?
Gör det någon gång. Det är en helt annan smak än rå kål!

Pulled pork på korensk-kryddade tjockskurna revbensspjäll

Jag har haft en idé om att jag ville göra pulled pork på revbensspjäll en tid. Pulled pork på tjockskurna revbensspjäll .
Så när jag idag läste Patriks inlägg om vällagade kamben var det ju bara att sätta igång!

Fast jag hade ju inte alla de där koreanska råvarorna som man borde ha. I brist på orginal improviserade jag fram en sås: Kinesisk mushroom soy, lite chili, fänkål, riven ingefära, en aning rökt salt, fisksås, risvin och säkert några saker till som jag glömt.

Revbensspjällen hamnade i en kastrull och täcktes upp till hälften ungefär av den svarta vätska jag just gjort. Den fick stå och puttra lite snällt på spisen medans ugnen värmes upp till 150 grader och sen in! (Jag har lärt mig att värma upp kylskåpskalla saker i ugnen tar en halv evighet. Att låta det koka upp på spisen först snabbar på det en hel del!)

Efter en promenad runt byggden kom jag hem och möttes av en trevlig doft. Lite fläsk, lite soja. Antagligen dags att sänka temperaturen ner till 125 eller så. (Patrik hade lagat sina kammben 15 minuter i 150 grader. Jag hade nog missat det där med 15 minuter, mina revben fick drygt fem timmar...)

När jag till slut började misstänka att revbenen hade blivit välkokta fiskade jag upp köttklumpen ur kastrullen och lät vätskan reducera en aning. (Att benen föll av när jag lyfte upp köttbitarna tog jag som ett tecken på att det var välkokt.)

Rivdags! Hur kan det bli pulled pork om man inte drar den? 

Sen när det hade kokat ihop lite började det bli ätdags. Planen var egentligen att äta med kimchi. Fast när jag hittade ett paket färska udon-nudlar i kylen blev det nya planer!
Skiva en lök och några smala spetsiga paprikor och fräs. Hacka en tomat som får koka med. Koka nudlarna. Blanda nudlar, en lagom bit av köttet och grönsaksfräset. 
Servera!

/L