Midsommar tzatziki

 Idag firade vi Midsommarafton. Istället för att grilla till middag lät jag en flankstek ligga i sous-viden i 22h. Och så fick jag för mig att man vill ha tzatziki till det!

Och så blev det. Gott dessutom.

Sen frågade någon om receptet. Ähh. Recept?

(Och naturligtvis inga bilder, men ni vet alla hur tzatziki ser ut.)

1 stjälk selleri skivas tunt, tunt.

1 gurka, grovriven. Krama ur gurkan lite.

6 klyftor vitlök. Riven på det fina på samma rivjärn som vi rev gurkan på. (Ett husmorstips är att riva oskalad vitlök på rivjärnet. Skalen stannar då på utsidan. Man slipper skala!)

Blanda i en bunke tillsammans med en matsked salt. Låt stå minst tio minuter, gärna en halvtimme.

Flytta allt till ett durkslag eller en sil och låt allt rinna ur.

Tillbaka till bunken och blanda i lite riven muskot och 3-4 dl yoghurt. (Den 10%:iga)

Grönsaksomelette med chili

 Nu under den långvariga corona-jobba-hemifrån-perioden har vardagsluncherna blivit annorlunda. Att gå och äta på resturang har helt enkelt närmast försvunnit utan det blir att laga "något snabbt" innan jag återgått till arbetets bekymmer.  Här har omeletten blivit en ofta använd arbetshäst.

Här har jag hittat att Lidl har något i frysdisken som är väldigt smidigt.

En fix av förgrillade grönsaker och potatis. (Nja, de är väl snarast ugnsbakade.)

Med denna kan man lätt göra en matig grönsaksomelett. Hälla ner lite frysta grönsaker i en panna/kastrull. På med locket och håll på medelvärme några minuter så tinar grönsakerna. Häll omelettsmeten över grönsakerna, strö lite riven ost över. Och en stund senare är lunch klart!

Fast den här gången hade jag fått ett par Vampire-chilis. Eftersom de inte skulle vara så starka (~15000 scoville) så chansade jag på att en hel chili skulle vara lagom. För att få ut de fettlösliga smakerna fräste jag chilin tillsammans med en lite gul lök, tunt skivad.

Torsk, sous vide

Jag gav mig själv en Sous-vide pinne som julklapp 2018. Jag har ju inte använt den riktigt lika mycket som jag hade tänkt, med det borde jag ha tänkt.

Dock har jag med stor entusiasm använt den vakuumförpackare som ingick i kittet. Eftersom man kan packa bitarna nästan helt utan luft, och eftersom påsarna blir väldigt mycket tätare än vanliga plastpåsar så försvinner i princip alla frostskador. Dessutom kan man lätt tina det frysta genom att bara släppa ner påsen i ett varmvattenbad. (Jag får nog prata mer om det någon annan gång.)


På lördagen kom på att jag ville ha fisk till middag! Kanske ta till den gamla hemkunskapsklassikern "fisk i aluminiumfolie, kokt tillsammans med potatisen". Eftersom jag kom till affären lagom som fiskdisken just hade stängt vandrade jag vidare till frysdiskarna. Portionsförpackad fryst torsk bidde det...


På vägen hem funderade jag om aluminiumfolie verkligen var rätt väg att gå, då slog det mig att sous-viden borde vara perfekt. Om man jämför med sega köttbitar som ska ha många timmar, kanske dygn, så klarar sig fisk på under en halvtimme. (Knappt att jag skulle hinna laga såsen klart innan fisken var det.)


Lite internet efterforskningar senare övertygade mig om att man skulle rimma torskbitarna 20 minuter, sen sous-vide koka ytterligare 20 minuter. Sagt och gjort, 10% saltlag, fisk i.

Sen fiska upp bitarna. Och in i vakuumpåsar. Internet tipsade mig om att det räcker med bara en dillkvist med fisken, men eftersom det var mitt första försök tyckte jag att det vara lika bra med "extra allt", så torsk, en klick smör, en ordentlig kvist dill och lite skivat päron. (Jag hade fått för mig att päron och torsk skulle matcha, och jag tycker jag hade rätt.)

Tips! Om receptet säger "torka torsken med hushållspapper", gör det! Annars finns det en massa vatten som vakuumet kommer suga upp, blötlägga maskinen och sabba svetsfogen. Men andra försöket efter torkning av torsken gick bra.


Ner i kastrull och starta sous-vide-pinnen!







Servera med resterna från gårdagens spenat-risotto och vitvinssås.

Fantastiskt gott. Fisken kommer nog få en renässans hemma hos mig.

Corona okonomiyaki

Nu har jag ätit lunch hemma varje dag i drygt två veckor. Nja, nått avbrott för att köpa lokal hämtmat har det varit, men ganska många dar. Så fantasin börjar tryta lite. Och helst inte "omelett igen"...

Så dök idén på okonomiyaki upp, den japanska tjockpannkakan med fyllning av kål och någon proteinbas, ofta räkor eller sidfläsk.

Traditionellt ska man hälla ut en ordentlig omgång smet, lägg på finskuren kål och ditt protein, och sedan lite mer smet ovanpå så man kan vändsteka pannkakan.
Jag har lärt mig att fuska, jag för-fräser kålen, speciellt om det är vanligt svensk vinter-vitkål. Den kan behöva mjukas upp lite. Men idag när det den färska vitkålen har börjat komma kan man skippa detta steg.
Men sidfläsket fick förstekas så det fick yta.

Börja med att göra en pannkakssmet, lite tjockare än vanlig smet. Låt den stå till sig medan du strimlar kål, och andra råvaror. (Och kanske försteker saker.)

Sen häll ner tre fjärdedelar i stekpannan, på med kål och allt annat. Häll på sista delen av smeten.
När botten börjar bli stekt kommer det stora spännande momentet, vänd den! Antigen våga, flippa den! Eller om du vill vara lite feg, ta två stekspadar.

När den grillat klart sig, servera!

Enligt traditionen ska man spritsa okonomiyaki sås och majonnäs över den.
Okonomiyakisås är en halvsöt soya sås, tänk en blandning av tomatketchup, worchestersås och soya. Och garnera med inlagd sushi-ingefära.
Tyvärr hade jag inget att spritsa majonnäs med, så det fick bli en vanlig klick vid sidan av istället.

Om du har ett barn kanske det kan vara en variant på lunch, servera med ketchup så går det nog ner.

Enkel melonsallad

Jag kom hem idag och började fundera på middag. Efter en dykning i frysen så verkade en kycklingfilé i frysen lovande.
Det var varmt ute och "Grilla? " sa en liten djävel bakom mitt öra.

Grilla!

Fast bara kyckling är ju lite enafallt. Tillbehör. Hmmm...

Jag tittade på melonen som legat på köksbänken ett par dar.

Tanken dök upp. Jag har gjort det förut. Melonsallad.
En lök, hacka. Låt den ligga en kallvatten en kvart så den blir lite mildare.
En tärnad tomat.
Och lite chili, några stänk vinäger, salt och peppar.

Gott, se till bara att huvudrätten har smak nog att inte drunkna i sötman...

Påsksill med västerbottenost

Nu har påskafton passerat för i år. Trevlig middag med sill och ägg. Som alla andra stora svenska högtider. "Men vad är en påsksill?" Den frågan ställde jag mig i veckan. Midsommar är enklast, matjessill! Jul är lite svårare, kanske något med många mustiga kryddor, kanske lite apelsin för att fira att den har kommit i säsong.

Men vad har man till påsk? Lammfiol eller små kaniner?

Ett försök att surfa visade upp ett Arla reception, "Påsksill med Svecia". Ostsill!!!

Nu hade hjärnan bytt riktning. Hur blandar man sill och ost?

Här hittade jag ny inspiration från Zeta, som vill använda många av sina specialprodukter. "Parmesan- och Mascarponesill".

Lite väl korthugget recept, och byggde på att man redan hade gjort deras Zeta-ättika-inlagda sill. (Så fick dom sälja en produkt till.)

Men att använda utspädd mascarpone istället för gräddfil/creme fraiche var en ny för mig!

Kanske känns västerbotten mer svenskt.

• Ett paket färdiginlagd 5-minutes sill.
  (Receptet har inget socker, allt kommer från att sillen redan är söt från den knallsöta lagen.)
• I burk mascarpone utspädd med ½dl av silllagen.
• 150g riven västerbottenost.
• En halv finhackad lök (för att får lite crunch när man tugga)
• En halv kruka gräslök och några knippor dill för att få lite färg.

Blanda allt i en burk, låt stå några timmar/ett dygn så smakerna blandas.

Smaka av och fundera om det ska vara lite mer vinäger eller kanske lite salt ifall smakerna är lite fadda.

Det blev ganska gott, här är bilden på det som blev kvar i burken.

Glad Påsk!

I somras insåg jag att äldsta gudsonen har börjat vaknat upp på smak-fronten. Han har hittat japanska snabbnudlar. Lite avudsjuk blir man, att hitta smak för första gången. Smak!

Så med det i bakhuvudet gick jag runt på en större asiat-affär och tittade på hyllorna. Och plockade ner alla som jag, som vuxen, tyckte lät kul. Väl hemma tittade och insåg att jag missat en detalj. "Szechaun spicy", "kimchi style".

Jag hade samlat på mig nudlar som jag skulle vara god, men kanske lite väl starka för en sjuåring.

Jahapp. Vad gör jag nu?

Gudsonens nudel diet å sidan, jag får köpa nya, mer lagom starka.

Men vad gör jag med detta oväntade lager av nudlar?

Vitkål kanske?

En idé började formas. Nudlar, stekt vitkål. Kanske till en bräserad fläskkotlett?

Kanske.

Dags att ta fram kniv och skärbräda.

Halva och skiva lök, fräs med selleri.

I en annan panna, börja brässera köttbiten

Hög värme, kött ner, vänd efter en knapp minut. Efter en halvminut dra ner värmen till en tredjedel. Låt den värsta värmen lugna sig den andra halvminuten, häll ner brässerings-vätskan i pannan och lägg på ett lock. Jag brukar ta en dryg deciliter vitvin och en skvätt oxfond.

Nu är det dags att låta allt puttra i lugn och ro. Lök och selleri behöver få ligga i varm olja och småbubbla i minst femton minuter, helst en halvtimme, för att mjukna.

Rota fram en tredje panna, en kastrull. Koka nudlarna aningen al dente.

Nu sker giftemålet. Blanda och koka ihop allt.

Köttet, kål+lök, nudlar, nudelbuljong samt några skvätt vatten från kastrullen. Lagom så det blir lite såskänsla.

Svårast att få till är nog salt- / buljongnivåerna. När man bara göra nudelsoppa tycker jag att den medföljande kryddpåsen brukar blir väldans salt  Men när man tillsätter lök och kål (och mera fett misstänker jag) så blir det inte sådär buljongstarkt som jag vill ha min nudelupplevelse. Så oftast behövs lite mer buljong och lite mer chili än vad som finns i påsen.  Det är ju en smak-och-tycke sak. Själv har jag en burk "Chili Bean Sauce" och "Duck concentrate soup base" att bättra på med.

Men poängen är att man kan få den där råa snabbnudelsoppa-upplevelsen, fast som en uppväxt måltid.

Stekta svarta bönor

Jag tror det här är det närmsta jag kommer vad amerikanarna brukar kalla comfort food. En murrig röra med jordiga smaker av oregano, persilja, buljong. En sån där smak som man nästan kan svepa om sig om en filt.

Principen är enkel. Fräs lök och selleri. Kanske lite vitlök. En skvätt tomat för lite mer fyllighet. Och så buljong och lite matlagningsvin eller vinäger för balansen.

(Jag har ofta selleri i maten. Ibland när jag lagar mat med andra reagerar dom "Selleri smakar ju beskt", eller "Bara i långkok". Fast inte. Om man bara skär selleri tunt 1-2 mm skivor och låter den fräsa för 10-20 minuter så slutar sellerin att vara krispig utan blir mjuk. Och smaken förvandas från besk till "buljong-fyllig".

Det har tillochmed blivit så att när jag inte vet vad jag ska laga till middag så börjar jag med att hacka en lök och en selleri, låt det fräsa, låt tankarna sväva fritt. Nånstans där brukar inspirationen komma smygande.)

Jag gillar att stoppa in lite mer protein, så det blir en hel måltid. Idag hittade jag merquez och lite ägg i kylen. Skala korven och stek lite mer som köttbullar än som korv. När korven fått lite yta kan bitarna få ligga med röran och koka lite. Om man vill, vilket jag ofta gör så ett hål i röran och låter ett ägg steka tills sig.

Servera med ett par brödskivor. Som fått steka en aning i och fått smak.

/Leif

Ångade och grillade revbensspjäll

Jag har under sommaren haft ett litet projekt med att grilla kokta revbensspjäll.

Det hela började en dag i våras kom jag hem en dag med tunnskurna revbensspjäll. Som så ofta var det lite oplanerat, lite för sent för att jag skulle hinna grilla revbenen ambitiöst. Jag försökte hitta på något lite improviserat för att snabba upp det hela. Så jag började fundera på vad det fanns för bra tricks och fusk man kunde ta till.

Ett trick jag drog mig till minnes är att först koka köttet på något sätt. Och sedan grilla fram lite stekyta. Efter en del funderande bestämde jag mig för att prova att först ånga, och sen grilla.

Dock, jag har ju ingen riktig ångkokare.

Men, jag har ett gammalt runt grillgaller som ursprungligen följde med min microvägsugn. (Man ska ställa tallriken på den så den kommer nära grillelementet. Jag provade att använde den 1 gång. Det räckte. Fast gallret var smidigt.)

Ta den stora 8l saftgrytan och ställ gallret i botten. En dryg halvliter vatten i botten, stapla revbenen på gallret och salta lite.

Sen fick det stå och puttra på halv värme, så det småkokade lite lagom. I kanske en halvtimme tills det såg ut såhär. Sen fick det stå och svalna och droppa av sig en stund. Sen smeta på smak och grilla fram en yta.

Så där har jag hållit på då och då hela sommaren. Idag tror jag att jag lyckades.

Jag provade först med en torr rubbing, fast det blev aldrig bra. Så jag övergick till att prova Glace-konceptet, det verkade mer lovande. Dagens försök till glace hade 2dl passerade tomater som bas, ett par matskedar gochujang, soja och en skvätt sirap. Samt lite blandade kryddor som såg goda ut, som ingefära, kanel och lite sånt.

Pensla på ovansidan av revbenen och in i ugnen på 225 grader i 10 minuter eller så, tills ytan torkat in, men innan den blir allt för svart. Sen vänd, pensla den sidan och in igen. Och så vidare tills all glace är slut eller du tröttnar.

(Egentligen hade jag tänkt grilla ute på el-grillen. Fast jag märkte att det gick lättare i ugnen, eftersom där värmen grillen från ovan så man har mer tid att kandera gracen innan den rinner av.)

Sen är det bara att hugga in.

Jag tyckte att ytan kapslade in köttet ganska bra. Så det blev en trevlig yta samtidigt som köttet höll sig saftigt. Riktigt gott!

Fast, såklart, någon slags förbättring kan man nog fundera på.
Jag tror att glacen skulle vinna på något förtjockningsmedel. Kanske en aning potatismjöl eller så. Bara så pass att glacen inte rinner av allt för lätt.

/L

Pizza, post fix

I lördags hade jag en flankstek i kylen och lovande planer.

Men när jag serverade så var det något fel. Jag tog en första tugga och det smakade "fel". Jag tror den där biffen var "bättre före" för ett tag sedan.

Efter en tur förbi sopp-påsen var det dags att fundera på vad jag skulle få som andra rätt till middag.Den första var ju lite rutten...

Det här var ett tillfälle jag inte ville laga middag. Igen. En gång om dagen borde räcka.

Så jag fick ner till pizzerian och köpte en skinka-räkor-championer-pizza och vandrade hem.

Väl hemma hade jag en ljummen pizza, dåligt gräddad botten, med dålig ost och för lite kryddor.

Dags för Pizza Rescue!

Så ta din enkla pizza och försök att krydda upp den. Oregano, starkt paprikapulver och lite vad annat spännande du hittar i kryddhyllan. (Nästa gång ska jag prova att mala lite sechuanpeppar.)

Sen in i ugnen med pizzan igen, den har ju ändå blivit lite kall  (den undre halvan av pizzan brukar fungera som plåt för pizzan).

Efter några minuter under grillen är det dags för middag, försök två.

Tulips Pulled Pork

Häromveckan gick jag runt på Konsum och hittade en liten pappask i kötthyllan. "Pulled Pork" stod det på asken.

"Va? Finns det färdigt numera?" tänkte jag.

Jaja, det är väl bäst att testa.

Enligt instruktionerna skulle man ta ut steken ut platsförpackningen och stoppa in den i ugnen en halvtimma så den blir varm. Klart!

Så den lilla steken (det såg ut som en bit utskuren bog, men vem vet) åkte in i ugnen.  Medans den värmdes i ugnen hade jag lite tid att göra cole-slaw.

Appråpå cole-slaw.

Jag hittade ett bra tips i somras.

När man gör cole-slaw är tricket att få den strimlade kålen att bli mjuk. Jag har läst om en massa olika idéer. En idé jag testade var att hälla på en massa vinäger (en dl eller mer!)  och salt och sen lägga kålen under tyngd. "Presskål" helt enkelt. (Låt det stå 15-20 minuter.)

Sen är det bara att blanda i lite yoghurt/majonäs och kryddor så är det klart.

Efter halvtimmen var fläskbiten varm och färdig för "pulling."

Och den gick ju utmärkt att dra isär. Långa fina trådar av muskelfiber.

Så, dags att smaka.

Hmm. Jag känner igen smaken.

Lite snäll, lite mjäkig.

Deras specialla kryddmarinaden är flintastekkrydda!

FLINTASTEK!

Så lite desperat började jag rota i kylen för att se vad jag kunde hitta för att rädda denna barnmat. Jag hittade en burk gochujangpasta, salvia och ättika (eller snarast äppelvinäger).

Okej. Nu börjar det smaka lite roligare. Med lite cole-slaw blev det ganska gott.

Och sedan, dagen efter, gjorde jag varma mackor på resterna. Väldans gott med de extra kryddorna och osten.

Så idag blev det alltså en produktrecention. Om du gillar både flintastek och pulled pork är det här produkten för dig. Annars...  Njä.

Stekta Haricots verts

För att börja med poängen, Haricots verts kan vara fantastiskt goda.

Men vi ska väl börja någonstans i trakten av där jag lärde mig känns denna böna. Mina första minnen är skolmatens "risotto". Den där rätten där kokt torrt, ris blandades med tinade frysta grönsaker och serverades direkt. Dom bönorna gillade jag inte.

Sedan dess har jag ibland fått blancherade bönor. Oftast vattniga, sorgliga bönor, helt utan salt eller andra kryddor. Så mentalt sorterade jag in haricots verts i kategorin "grönsaker jag inte tycker om".

För några år sedan hade jag ett projekt där jag testade mat jag ogillade i skolmatsalen.Jag provade fiskpinnar med stuvad spenat, stekt falukorv och en del annat. Jag borde ha provat att några varianter på haricots verts också...

nämligen insåg jag för en tid sedan att min avoga inställning mot dessa bönor att det var fel. Helt fel. Helt ofattbart fel.

Det började med att jag skulle försöka tillaga några bönor, lat och oförberedd som vanligt. Så jag hällde ner lite olja i pannan, ett par grabbnävar frysta bönor rak ner. Rör lite och vänta.

Ahhh. Det där var inte illa.

Efter några fler försök:

Stekta haricots verts:

1. Krossa och hacka tre, fyra vitlöksklyftor.

2. Häll ner olja, vitlöken och haricots verts i en panna på full effekt.
(Jag har fått lära mig att man ska undvika att bränna vitlöken, för det ska vara hemskt. Efter några experiment skulle jag instämma i att rostad vitlök är något helt annorlunda än inte rostad. Det finns tillfällen för båda. Det här är ett tillfälle för den rostade... Jag tror hjärnan tolkar rostningen som att maten är stekt.)

3. Fega inte ur och sänkt värmen. Tvärtom. Fortsätt steka på hög värme. Helst vill man att bönorna ska bli brynta, utan att innehållet blir genomkokt.

(Rör inte för mycket, om bönorna får ligga stilla lite finns det lite chans för för att faktiskt få stekyta. Fast rör lite, man vill ju att båda sidor ska få yta.)

Om man vill spexa till det kan man lägga till lök. Skiva en lök och när bönorna stekt en aning häll ner den. (Helst ska löken bli lite lagom genomstekt samtidigt som bönorna. Fast det är svårt att få till. Jag har provat att steka löken i en annan panna än bönorna; om du har en extra är det värt disken.)

Galet gott!

Som tips på serveringsförslag kan jag ge er stekt biff, stekta haricots verts och bearnaisesås. Väldans bra kombo...

 

En helt annan idé är som i bilden ovan: pasta carbonara, fast stekt sidfläsk och stekta bönor. Också något värt att prova

/Leif

Råstekt rättika med gulasch

För en tid sedan köpte jag några bitar rättika i affären, för att se vad man kan göra med dem.

Idag kom en idé. Typ "råstekt potatis" vore kanske något.

Jag hade också en idé om att jag ville ha gulasch, vilket borde passa till.

Så matplaneringen började men en runda nere på Ica. Det fanns grovhuggna fläskkotletter med ben. Sedan tidigare hade jag som sagt rättikan och dessutom en bit zucchini som borde användas.

Fläskkottletterna delades ner i grytbitar och några ben. Först fick benen ligga i pannan och brynas, sedan kom köttbitarna ner och fick brynas, de med. I en annan panna frästes ett par grockhackade lökar tillsammans med kryddorna.

Det finns några viktiga saker för en bra gulasch. Först det uppenbara, fläskkött och massor av lök. Kryddorna, förutom vitlök, är stark paprika (eller svag och en del chili), kummin och mejram. Kumminen ger någon slags vag sötma, mejram ger en obeskrivbar fyllighet. Det är mejram som är den magiska kryddan i en kreolsk gumbo.

I ytterligaren en panna fick skivor av zucchini och rättika ligga och puttra tills viss stekyta började anas.

Det blev riktigt gott, kanske var det lite tråkig yta på rättikan, jämfört med hur det hade blivit om man hade stekt potatis. En idé jag ska prova i framtiden är att pudra lite potatismjöl på skivorna innan stekningen. Då finns det lite stärkelse som kan ge en stekyta, lite spännande maillardreaktioner.

/L

Gräddstruvad savojkål med salciccia

Trogna läsare minns kanske att grov, rå köttkorv en bra råvara för pastasås. Stek färsen lite lätt, häll på grädde och låt det koka ihop. Som t.ex det här inlägget.

Fast om man inte ska ha pasta till, vad tar man då?

För ett tag sedan hittade jag en liten savojkål i affären. Och surfande på "Vad gör man av savojkål?" gav svaren: kåldolmar, gräddstuvad och fräst. Gräddstuvad säger du? Så kanske var det dags att prova pastasåsen?

Så skrapa ur köttet ur korven, fräs färsen. Strimla kålen och fräs den. (Det var enklast att ta det i varsin panna. Köttet ska få lite trevlig stekyta. Kålen har en massa vätska i sig som det blir trevligare utan. Se till att röra lite lagom mycket under tiden. Kålen kan gärna bli lite brynt, men bränd är dåligt.)

Sen när kålen släppt av tillräckligt med vätska och börjat se lite blank ut är det dags att blanda i färsen och grädden. När det har kokat ihop är det dags att äta. Och att njuta.

/L

Torsk med gräddstuvad vitkål

Jag har läst på om LCHF och tycker teorin låter rimligt. Fast bröd och pasta är ju för gott för att jag ska helt följa dieten. Men, men. Det skadar ju inte att låta enstaka måltid hålla insulinvärdena nere.

När jag idag rotade runt nere på Ica och hittade torsk så klickade en maträtt till. Torsk med gräddstuvad vitkål.

Grund-receptet kändes enkelt: lite lök, vitkål. Kokaihop med grädde. När det är klart släng ner torsk några minuter och Klart!.

Så, lite olja i pannan och en aning chili, eller som jag tänkte "Oj, det blev mer chili än jag hade tänkt." Ja, ja, det blir nog gott. Lite vitlök, skivad lök och strimlad vitkål fick fräsa en stund tillsammans med timjan och buljong i en kvart eller så. Sen ner med en generös skvätt grädde och lite mera mjölk. När det började lukta gott och kålen började mjukna var det dags för torsken.

Torsken skulle antagligen vinna lite på en stekyta, något som kålen inte kunde leverera. Så den stora gjutjärnspannan fick ställa upp.  Panna, värme och smör. En halvminut, 45 sekunder på varje sida. Sen fick torsken ligga i med kålen och grädden ytterligare några minuter innan det var matdags. (Att bryna fisken gav inte så mycket, nästa gång skippar jag nog det...)

/L

PS. Har du inte provat gräddkokt vitkål?
Gör det någon gång. Det är en helt annan smak än rå kål!

Pulled pork på korensk-kryddade tjockskurna revbensspjäll

Jag har haft en idé om att jag ville göra pulled pork på revbensspjäll en tid. Pulled pork på tjockskurna revbensspjäll .
Så när jag idag läste Patriks inlägg om vällagade kamben var det ju bara att sätta igång!

Fast jag hade ju inte alla de där koreanska råvarorna som man borde ha. I brist på orginal improviserade jag fram en sås: Kinesisk mushroom soy, lite chili, fänkål, riven ingefära, en aning rökt salt, fisksås, risvin och säkert några saker till som jag glömt.

Revbensspjällen hamnade i en kastrull och täcktes upp till hälften ungefär av den svarta vätska jag just gjort. Den fick stå och puttra lite snällt på spisen medans ugnen värmes upp till 150 grader och sen in! (Jag har lärt mig att värma upp kylskåpskalla saker i ugnen tar en halv evighet. Att låta det koka upp på spisen först snabbar på det en hel del!)

Efter en promenad runt byggden kom jag hem och möttes av en trevlig doft. Lite fläsk, lite soja. Antagligen dags att sänka temperaturen ner till 125 eller så. (Patrik hade lagat sina kammben 15 minuter i 150 grader. Jag hade nog missat det där med 15 minuter, mina revben fick drygt fem timmar...)

När jag till slut började misstänka att revbenen hade blivit välkokta fiskade jag upp köttklumpen ur kastrullen och lät vätskan reducera en aning. (Att benen föll av när jag lyfte upp köttbitarna tog jag som ett tecken på att det var välkokt.)

Rivdags! Hur kan det bli pulled pork om man inte drar den? 

Sen när det hade kokat ihop lite började det bli ätdags. Planen var egentligen att äta med kimchi. Fast när jag hittade ett paket färska udon-nudlar i kylen blev det nya planer!
Skiva en lök och några smala spetsiga paprikor och fräs. Hacka en tomat som får koka med. Koka nudlarna. Blanda nudlar, en lagom bit av köttet och grönsaksfräset. 
Servera!

/L